vår son har snattat

Men VARFÖR lät ni inte honom bli polisanmäld?? Det är oftast bara det som hjälper dom att förstå att det är riktigt illa att stjäla....

På vilket sätt hjälper ni honom med att be affärsinnehavaren att INTE polisanmäla??

Curlingföräldrar kallas sådna som ni....

Hur gammal är sonen?

sonen är tretton år. Menar ni alltså att det kunde varit bättre att låta honom bli polisanmäld? Det kanske ni har rätt i. Det kanska bara var vi som fick total hjärnsläpp och panik.

Men vi hoppas i alla fall att det här ändå tagit skruv hos sonen, han skäms och gråter mycket. Vi hoppas på det bästa... Men hur gör vi med kompisarna? Kan han fortsätta att vara med dem? Under vilka former i så fall? Idéer någon?

Att dra in månadspengen kommer garanterat inte att hjälpa...
Bättre att dra in på tex. tv spel eller något annat som han tycker om.

Och jag håller med om att han bör polisanmälas. För att lära honom samt få hjälp av polis / soc. med detta. Händer det igen så behöver ni hjälp i detta..
Alla som snattar hos oss anmäls, och vid flera tillfällen har mammor och pappor kommit in och tackat oss för att vi försöker lära barnen vad som är rätt och fel.

Jag håller inte med de andra här. Man känner sitt barn bäst själv, och bara att bli tagen på bar gärning av butikens ägare kan vara skrämmande nog. Jag vet själv när jag var mindre att det räckte att en vuxen skällde lite på en så ville man ju bara krypa ihop och dö. Så kände ni att ni inte ville att han skulle bli polisanmäld, så var det säkert rätt beslut. Sen är det lätt att försöka passa in när man blivit så mobbad. Jag vet själv hur det är. Men tala om för honom att man måste inte göra allt som de i gänget säger. Det är coolare att säga nej. Jag tycker ni kan låta honom umgås med dom ändå, fast håller dom på med större kriminella saker så är det ju en annan sak....Alla barn snattar nån gång. Vare sig det är stort eller litet, så ni är ju inte unika. Jag tror det gäller att bara bygga upp hans självförtroende och att våga säga nej till att snatta.
Men som sagt, ni känner nog det bäst själv, hur ni ska göra. Och ni är inga dåliga föräldrar bara för att ni tog ett beslut av att inte vilja ha en polisanmälan. Gör han om det, så kan man ta bort honom från gänget, men då tror jag det handlar om hans självförtroende, för det verkar som om han inte vill snatta, om han nu blev skamsen. Jag tänker bara tillbaka på mig själv när jag var liten....

Tuff sits det där.
Jag som förälder tänker automatiskt att ni bör begränsa hans umgänge så som du skrev i din TS och vidimera ge honom efterföljden så som du också skrev med veckopengen.
MEN, han VET att han har gjort fel. Han visste det redan när han gjorde det.

Jag har varit som han. Jag var mobbad länge, lärde "känna" några andra barn som fick mig att vidga mina vyer och testa mina gränser. Jag såg så oskyldig ut, så de skickade in mig för att stjäla och jag stal...massor....mängder......länge.

Tills en dag då butikschefen tog mig i färd med att öppna ett simpelt Hubba-bubba paket inne i butiken.

Jag skämdes och var livrädd.

Det var sista gången jag någonsin stal. De s.k vännerna försvann saktliga då jag inte längre ville stjäla. Jag vart ff mobbad i ett par år efter det, men jag gjorde ett aktivt val. För jag skämdes så fruktansvärt över de fel jag begått gentemot mig själv, min pappa och butiken att jag faktiskt valde att finna mig andra vänner, utanför skolan.

Jag tror att er son redan är väl medveten om vad han gjort för fel, och att han faktiskt fått sitt "straff" genom den skuld och ånger han känner. Han samarbetar med er genom att uppvisa dessa känslor som är ack så jobbiga för en 13-åring att uppleva.

Fråga honom inte en massa, men prata med honom om dessa vänner och om andra vänner. Om hurvida han tycker att de är bra/dåliga vänner och lyssna. För barn är suveräna på att förstå och samarbeta, det är bara vi vuxna som lägger in våra förlegade värderingar om "straff" och lydnad i vår uppfostringsteknik. När vi egentligen behöver lyssna och titta på våra barn lite mer med andra ögon.

Jag tycker att ni gjorde rätt. Det kan räcka bra med att han har åkt fast och skäms men tala om för honom att om det händer igen så kommer han att bli polisanmäld. Han är ju också portad i butiken.
Man skyddar sina egna, det är helt naturligt och nu var det första gången han åkte fast och ni hade ingen aning om vad som pågick.
Ni får hålla ett extra öga på honom och tala med honom om det och kanske ordna ett samtal med en psykolog eller kurator.
Det där med kompisarna är väldigt svårt eftersom det naturligtvis har påverkat honom. Men det är också svårt att påverka en 13-åring att välja bort sina enda kamrater.
Har du pratat med deras föräldrar. Det spelar ju en viss roll hur dom ställer sig i frågan och om ni aktivt kan verka tillsammans för att hålla barnen under uppsikt.

Jag var 11 år och min pappa blev uppringd av butikschefen. Jag gömde mig länge i vårt trapphus i ren skam...men pappa valde att inte överösa mig med förmaningar och bestraffningar när jag väl kom hem, utan han sade sonika ; "Du vet att det du har gjort var fel och jag hoppas att du bär det med dig länge" och det gjorde jag....för resten av mitt liv

Eftersom pappa var så öppen och varm mot mig så minns jag så väl att jag tänkte att aldrig mer ska jag göra så att pappa och jag skäms, för jag ville alltid ha en pappa som lyssnade och var öppen mot mig, inte arg.

Sedan så har jag konstigt nog arbetat i livsmdelsbuti i nästan 16 år efter det...haha, lite ironiskt