Anonym (?) skrev 2010-06-23 13:20:57 följande:
Undrar.
Nybliven 2 barnsmamma. Den ena avlöser den andra under hela dagarna, så ingen chans till vila. Sover totalt 4 timmar per natt, går upp kl.5 varje morgon för att ha egentid 1 timme innan sambon ska till jobbet.
Vi/sambon bygger på ovanvåning av hus under kvällarna så jag har den nyfödda då också (sambon avlastar allt han kan, men ovanvåningen måste byggas på och bli färdig till hösten då vi behöver de extrarummen)
men mest en undran...
Jag skulle klara på sin höjd en vecka. Men jag är extremt känslig för sömnbrist och rasar direkt ner i en väldigt osund spiral i vars botten depressionen ligger och lurar (gamla grejer som ligger till grund för det)
Vi hade lite liknande situation som du beskriver när vår 2a föddes. Äldsta var drygt 3½, på våren började vi bygga på övervåningen och 2an är född på sensommaren.
Maken kom hem från jobbet, tog barnen en stund i anslutning till middagen och gick sen upp och jobbade "på sitt andra skift". Kom oftast inte ner igen förrän 12-1. Men då sov jag redan sen ett par timmar tillbaks. Enda sättet för mig att orka nattmatningar och dagar var att gå och lägga mig så tidigt som möjligt. Under den här perioden sov nog maken betydligt mindre än jag men å andra sidan behöver han i grunden mindre sömn och är också mindre känslig för sömnbrist.
Kanske hade jag också kunnat träna mig till att behöva mindre sömn, men det är helt enkelt inte värt kampen på vägen dit. Jag har nog alltid behövt runt 8-8½ timme för att må bra men det har hänt saker som helt klart gjort mig mycket, mycket känsligare för dåliga nätter.
