Jag är 158 cm, väger 57-58 kg och känner mig så jävla fet pga kommentarer!

Ok, för det första är du ju verkligen inte tjock!! Inte på ngt sätt!
Tycker du ska prata med dem om hur illa du tar upp av detta.. Jag tror du har nån form av snedvriden självbild som ens tänker tanken att du är fet, och då pallar man verkligen inte med kommentarer av detta slag.. Det får din familj respektera.
Säg ifrån ordentligt och försök inse att du är normal! Tycker du fortfarande du är tjock när du ser dig i spegeln skulle jag råda dig att prata med nån proffesionell..
Håller med dig om att man inte säger så till en som är tjock "på riktigt", men man antar väl tyvärr att en som inte är det inte tar illa vid sig..
Så, mitt bästa råd är att prata med dom!
Lycka till!

Du kan inte vara tjock med den längden och vikten!!!! Jätteelakt att kommentera din kropp! Fy! Tala om för dem att du inte vill höra sånt snack, att du mår dåligt av det. Om de då inte respekterar det så är det bara att beklaga.

Hej TS!

Fyfan vad jävla elakt. Du kan definitivt inte vara det minsta tjock med den längd och vikt du anger. Jag fick när jag gick frisörutbildning dock lära mig något som jag inte förstått innan och det är att man kan vara kurvig trots att man väger lite eller till och med är mager. Att man liksom kan ha.. Runda och lite svängiga drag! Jag själv har det. Jag väger kring 55kg (inte nu, för nu är jag gravid och väger 62kg) och är 163cm lång men kan ändå se väldigt kurvig ut och ibland mullig även om jag inte väger mycket. :) Vet inte varför jag berättar det här men.. Tänker att kroppar kan ju faktiskt se väldigt olika ut!

Nu till saken. Det är INTE okej att dem säger sådär åt dig. Min mamma sa alltid åt mig när jag var liten att folk som sa elaka kommentarer och var sådär spydiga oftast var avundsjuka. Det låter så klyshigt, jag vet det men jag tror att det är sant. Senare i mitt liv så har jag ofta tänkt så.. Att det är verkligen så att människor som själva mår bra och är nöjda med sina egna kroppar och hur dem är, dom säger inte sådana där elaka och tröga grejjer åt andra. Jag tror starkt att det är så i det här fallet. Dom är förmodligen inte nöjda själva och är avundsjuka på dig och därför ploppar den här skiten upp. Jag vet inte hur du är och vad du kan säga och sådär men om jag hade varit du så hade jag svarat ungefär såhär på elaka kommentarer till midsommar: "Jag förstår att du måste hacka på mig och att du gör det för att du egentligen mår dåligt över dig själv. Jag lider med dig, men det finns hjälp att få!" Det är bara att vara stenhård! Dom har inte rätt att bete sig sådär och jag tycker du borde uppmärksamma dem på att det nog är i deras egen självkänsla detta ligger..

Lycka till och du: Ta ingen sån där skit! Kramar

Tack för era fina svar. Jag har stått framför spegeln en lång stund nu och... jag kanske inte är så  himla fet? Mitt ansikte kanske inte alls är runt som en fotboll?
Jag kanske ska säga det där med "det finns hjälp att få" inte för att jag tror att farsan tar åt sig men kanske min syster. Förr var kanske inte jag världens snällaste heller men jag skulle uppskatta att jag sedan jag var femton eller så tänkt mig för angående kommentarer till andra.
Annars kunde man ju tänka att det är en slags jargong vi har men jag upplever det inte alls så.
Framförallt mådde jag riktigt dåligt när jag var gravid av alla kommentarer. Var mycket kring att det minsann inte bara var magen som växte osv osv eftersom jag fick MYCKET lår och rumpa. Det gjorde att jag var helt fixerad vid att gå ner i vikt efter grav och allt blev bara snett, jag bantade och försökte amma...
Jag gråter när jag tänker på det, att jag var så självisk mot mitt barn bara för att jag ville bli smal. Mycket på grund av dessa kommentarer då.

Hej ts! Kul med någon med samma vikt och ungefär längd, de flesta som skriver är oftast mycket längre och då går det inte att relatera lika bra. Jag är två centimeter kortare, men väger ungefär lika. Mitt mål är också 55, men har stannat på strax under 60. Känner mig också tjock till och från, men ibland när jag ser mig i speglar tänker jag "shit vad fräsch jag är". Det är en knepig vikt, man är inte tjock, men inte heller smal. Jag vet egentligen inte vad jag ville säga med detta inlägg, men jag förstår hur du känner då jag är i precis samma situation.

Hej! Jag är 157 och jag vet hur det känns. Nu väger jag visserligen närmre 100 kg, men jag kommer ihåg hur det var att väga 58 och känna sig fet. Jag hade också s eller xs i kläder då t.o.m. när jag vägde uppåt 62-65. Jag önskar bara att jag hade uppskattat migsjälv mer då för jag tror inte att jag hade blivit så tjock o jag gjort det! Jag började banta, gick ner lite och så upp allt och lite till. Plötsligt vägde jag 78! Sen gick det åt helvete därifrån  Hoppas dock att jag ska komma ner i vikt igen, bl.a. för att jag inte vill se ut som en säl i vitt siden när jag gifter mig, men jag kommer nog "bara" ha 60 som målvikt då och försöka vara nöjd med det.
Jag vet hur det känns med menande kommentarer från familjen, nu är vi alla i min familj en samling fläskgäddor, men jag är kortast och måste naturligtvis hånas för denna "missbildning" OM FOLK BARA KUNDE LÄRA SIG ATT HÅLLA KÄFTEN! Det har hänt att jag har blivit ledsen och börjat gråta när de ställt mig rygg mot rygg med sina tonårsbarn och skrattat då de vuxit om mig, men de menar att jag bara är sjuk i huvudet och känslig som tar åt mig. Jag vet inte... kanske är det sant... kanske är jag bara psykiskt sjuk som blir ledsen när folk hånar mig för mitt utseende, men jag tycker inte det!

Kära vännen,

Jag blir rörd av det du skriver eftersom jag har haft liknande känslor kring min vikt hela mitt liv.

Jag har varit missnöjd med vågen och kroppen ända sedan barnsben och oavsett om jag varit överviktig eller ej alltid sett mig själv som fet. Trots omgivingens beundran av min naturligt kurviga och hårda kropp så hör jag alla andra kommentarer.

Stundtals känne jag mig så fruktansvärt otacksam, här står jag med en sund frisk kropp och hatar mig själv. Jag SER ju at den är Normal, och jag har inget löst fett förutom på rumpan. men någonstans i huvudet går det fel.

Det har ingenting med min eller din vikt att göra. Vi har fått en kroppsfixering som är osund. Kommentarerna vi hör är alltid vinklade till något negativt och vi KÄNNER oss tjocka. och den känslan finns inte, det är inte möjligt att känna sig tjock, lika omöjligt som det är att känna sig brunhårig.

Dina familjemedlemmar vet antagligen inte hur mycket kommentarerna sårar dig, jag kan inte tipsa dig om något angående det eftersom jag själv aldrig har orken att säga emot pappa närhan kallar mig "knubbsälen".

Din vikt är normal. Du behöver hitta en självkänsla som inte är baserad på vågen. Du är värdefull och värd att älskas för att du är du. Du kommer inte bli mer elle rmindre värdefull för att du går upp eller ner i vikt. Inte heller kommer ditt egenvärde öka eller minska för att du kan komma i en mindre strl i byxor.

Jag vet inte hur du är men jag är dessutom (hur paradoxalt det än låter) mycket provocerande med min kropp, jag kan lätt klä mig in i rollen som sexig vildkatt elelr femme fatale. Det är bara det att jag kan ju inte köra det rollspelet på släktmiddagar, därav är detta det jag avskyr mest av allt.

Hitta kläder som du känne rdig bekväm i, som framhäver dina färger i ansiktet ex. "Ta på dig själv" ( inte nödvändigtvis mellan benen ;) Det brukar hjälpa mig. Jag tar en varm dusch elelr bad, smörjer in hela kroppen ordentligt. masserar nacken , öronsnibbarna, armarna och tittar mig själv i spegeln samtidgt, någonstans får det mig att koppla spegelbilden till mig själv och som ett avlägset brus återkopplas jag till den verkliga verkligheten. Inte min egna förvridna självbild där jag är fetast och fulast = mest värdelös av dem alla.

Många kramar till dig!

Hej TS!

Oavsett hur mycket eller lite du väger så finns det inget skäl att någon, i synnerhet inte din närmaste familj, är otrevlig eller nedlåtande mot dig. Det är helt enkelt respektlöst. 

Ta på dej en snygg midsommarklänning nu, du är säkert toppensnygg!

Kram från Kajsa