turpis skrev 2010-06-24 21:00:25 följande:
Det är klart att han tycker om dig! Du är den allra bästa mamman han kan ha!
Lider med dig, de första veckorna är ingen höjdare om du frågar mig i alla fall. Man är ju helt uppluckrad mentalt av hormoner och så har hela livet ställts på ända (lite mindre om det är andra barnet kanske, men även då).
Men förlåt, nu kanske jag blev lite OT! Det var ett tag sedan jag använde amningsnapp, men för mig funkade det bäst när jag fattade att man kunde kränga den ut-och-in och sen sätta på den. Hm, svårt att beskriva. Om du vänder den ut-och-in får du en mindre "vårta" som du sätter in din egen i. Sen vänder du över resten av nappen som då bör "suga in" lite mer av vårtan/vårtgården. Jag har också liten bröstvårta men fick till det i a f. Tror att jag använde Esska. Ta kontakt med bb eller amningsmottagning om det finns där du bor och se till att få hjälp om det inte löser sig!
Kram och lycka till!
Jag bor tillfälligt hos min mamma första tiden efter förlossningen så han har ju mormor också,som han kanske tycker om mer:( Det är jätte gulligt att hon hjälper till så mycket och gosar med han men jag känner mig så avis ibland,det är MIN bebis (rör inte) typ.. och så får jag dåligt samvete över att jag känner så här!
Känns som att det enda jag duger till just nu är för att mjölkpumpa,byta blöjor,fixa och dona och att mamma inte bryr sig om mig mer för all uppmärksamhet går åt till bebis..
Tack förresten för beskrivningen av hur man sätter på amningsnappen,ska försöka mer imorn.. Frågan är bara om han öht kommer vara intresserad då jag börjat med napp till honom för att han ska kunna komma till ro och inte gallskrika hela tiden..
Sen går jag runt med nån slags panik i kroppen att nåt hemskt ska hända honom och så börjar jag gråta.. Sen kan jag bara ligga och titta på han och börjar gråta för att jag älskar han så mycket..