Är det normalt att min partner pratar med sin "väninna" nästan varje dag??
Hej!
Är bara tvungen att höra era synpunkter angående denna komplicerade situationen med min partner. Jag och min pojkkvän har varit förlovade i 3 år varit tillsammans i 4 år och har en son som nu är 17 månader. Det hela började under tiden jag var gravid med min son då min partner helt plötsligt började få samtal ifrån en yngre tjej som är 22 år gammal, glömde kanske nämna att jag är 32 och han är 30 år gammal. Jag frågade vem den här tjejen var som hela tiden ringde hem till oss, han svarade då att det var en gammal brevkompis ifrån skolan. Dem har alltid haft konktakt via brev och internet sen dem var 12-13 år gamla. Men jag tycker att bara på grund av att man har har varit brev kompisar för flera år sedan så betyder det inte att man måste fortsätta vara vännner, eller?? I alla fall hon fortsatte att ringa och han upppmuntrade hela situationen genom att ringa henne tillbaka. Hon bor utomlands och har alltså aldrig träffat min partner personligen, och eftersom min partner ursprungligen är ifrån England så åker han hem till familjen varje sommar och hälsar på. 2 månader efter att min son föddes så åkte han till London och , några dagar senare så åkte han till Paris där den här så kallade väninnan bor. Dem träffades för första gången och kom väl överens och hade mycket gemensamt enligt min partner. Efter hans återkomst till sverige så fortsatte samtalen och hon bara ringde och ringde hon till och med skickade sms, jag har gått igenom hans mobil ett antal gånger bara för att få det bekräftat att det bara är ett vänskapligt förhållande. Jag har tagit upp detta med min partner och sagt att jag inte tycker det är ok att han har kontakt med henne dagligen om dem bara är vänner. Jag menar jag har ju själv manliga vänner men det finns ju en gräns på hur mycket man umgås och hur mycket man pratar med sina vänner, jag hade lätt kunnat gör detsamma genom att sitta i telefon med mina manliga vänner varje dag, men jag gör inte det eftersom gränsen måste ju gå någonstans. När min son fyllde 1 år så bestämde sig hans väninna för att komma och hälsa på , allt gick bra och hon var trevlig, men jag kände verkligen att hon kände sig attraherad av min partner , min partner har inte visat något intresse, och han säger till mig att han bara ser henne som en lilla syster, men det är väldigt svårt att tro på när dem jämt och ständigt snackar i telefon eller chattar över nätet.
Är jag knäpp eller?? men är detta normalt?? Jag har alltid haft ett bra självförtroende och skulle aldrig tro något om min partner eftersom jag älskar honom och litar på honom , men ända sen han och hans väninna har börjat umgås så känns det som om vårt kärleksliv har nått botten. Jag är den människan som älskar närhet och gillar att kramas och pussas och bara visa att man älskar varandra. Men nuförtiden så känner jag mig så fruktansvärt ensam , jag måste alltid be honom om en puss eller en kram, han kommer inte till mig frivilligt längre vilket han annars brukade göra innan hans väninna kom in i bilden. Jag tycker att detta är jätte jobbigt och snart så kommer jag inte att orka med detta längre , har även pratat med min partners mamma om detta , men hon ser det inte ur min synvinkel utan säger att jag bara oroar mig i onödan och att hennes son älskar mig över allt annat och skulle aldig göra något för att såra mig. Men jag tycker att hans mamma är lika naiv som han själv , dem inser inte att den här väninnan är ute efter min partner. Det verkar som om det bara är jag som har insett detta eller är jag bara paranoid? Snälla säg vad ni tycker om detta behöver höra lite råd om den här situationen. Vad ska jag göra ?? Väninnan ringer även mig på hemtelefonen för att prata , men jag vet att det egentligen inte är mig hon vill prata med , utan hon försöker hela tiden köra en så kallad cover up, låtsas vara trevlig mot mig så att jag inte ska tycka illa om henne osv. Usch orkar inte mer , mår dåligt och jag vill heller inte att väninnan ska veta hur jag känner för då kommer hon verkligen att utnyttja situationen till maximum. Snälla vad tycks, uppskattar även åsikter ifrån er killar här på familjeliv som kanske har lite mer vett i huvudet att ge mig en mans synvikel på det hela.
TACKAR FÖR SVAR !!
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-06-26 01:01
Hej!
Tack för ditt svar det värmer. Jo svaret på din fråga är att han var runt 20 år och hon var runt 12 när dem började att brevväxla, jag vet att hon ser det hela på ett helt annat sätt än hon gör, jag menar man har ju själv varit en ung tjej och jag vet att i den unga åldern så blir man lätt attaherad av män som visar vänlighet och ödmjukhet, min partner har alltid varit den personen som är snäll och trevlig mot folk, och ibland så kan folk tolka det på fel sätt. Känns jobbigt, vet inte riktigt hur jag ska hantera detta , försöker att spela att jag inte bryr mig, men mår dåliga utav detta.
