HJÄLP!!! Efter 5 år ihop nu utslängd och ensam med en 11 månaders bebis

Hej

Efter att varit tillsammans med min sambo i 5 år och har en son ihop, har han bestämt sig för att inte vara med oss längre. 
Han säger att han vill leva sitt liv och orkar inte med stressen.

Jag har då fått flytta tillbaka till min familj som bor 300 km ifrån. Han sa att jag fick flytta ut med sonen. Då han inte ville ha mig där. 

Jag orkar inte, känner mig så stressad och sårad, vet inte vart jag ska börja.
Jag måste bo nu här i min gamla hemstad, då jag ha ingen där borta hos min sambo. 
Egentligen vill jag ha ensam vårdnad för min son, då han aldrig brytt sig om honom, han vet inte ens vad sonen har för rutiner och har aldrig under dessa 11 månader spenderat tid med honom, aldrig följt med på undersökningar(okej då, två gånger). Men annars aldrig varit engagerad, plus nu har vi varit hos min mamma i en månad och han har inte hört av sig mer än en gång för att se hur hans son mår. 

Men nu när jag snackade i tel med han här om dagen, så sa han att ville komma och hämta sonen, så han kunde vara med honom i en vecka.
Jag blev skit sur, okej han är mer än välkommen att hälsa på honom och spendera hela dagen med honom, men att han ska sova hos honom, det är som att sova hos en främmande människa. sonen har ingen kontakt med honom som pappa, för han va mer borta än med oss. 

Min  fråga, Vad är det jag måste fixa och tänka på när man separerar sig med sin sambo och man har barn ihop.
jag hörde att man inte får ändra folkbokföringsadressen på sitt barn utan den andras förälderns tillstånd, vid gemensamt vårdnad.
Plus de är så mycket som ska fixas. jag måste sätta honom på dagis så jag kan börja arbeta och försörja oss. Men hur går man tillväga för att få ensam vårdnad, vet att man ta kontakt med familjerätten. Men måste man se till att ha bostad och allt fixad innan?

Många utav er kanske blir sura och säger att barnet har lika mycket rätt att träffa både föräldrarna osv. Jag förstår det också, jag är inte dum. Men det verkar vara så komplicerad med allt när man delar vårdnad, varje papper måste skrivas under av oss båda. Plus jag tycker det är helt sjukt att en litet barn ska få flytta fram och tillbaka 300 km. okej när han blir äldre finns helger och lovdagar. men nu?
Plus att han aldrig brytt sig om barnet, jag stannade kvar och kämpade fast det va tufft, kämpade för att sonen skulle ha oss båda under samma tak. Och han är mer än välkommen och hälsa på sin son. 

Men som sagt, vad ska jag tänka på, Hur gör man så att barnet fortfarande känner sig älskad och att detta inte påverkar hans framtid och personlighet. Vill att han ska må-och ha det bra, som ett barn med båda föräldern under samma tak. 

Hoppas ni kan hjälpa mig att komma upp på fötterna igen.