Vad är en amningspsykos?
Är en förlossningsdepression detsamma som en amningspsykos? Kan man isf få det utan att man ammat något?
Fick en dotter för två månader sedan. Under graviditeten mådde jag konstant illa, så pass att jag var sängliggande de sista 14 veckorna. På detta skulle jag försöka ta hand om en son på 1½år och studera heltid.. Väldigt ofta var jag rent ut sagt förbannad på dottern i magen för att jag mådde som jag mådde och inte kunde ge min son all den uppmärksamhet han behövde. Efter graviditeten har jag förstås haft dåligt samvete för att jag var arg på henne när hon låg i magen.
P.g.a. allt illamående åt jag Primperan under några veckor, tills jag läste på FASS om vilka biverkningar fostret kunde få. Detta är också något jag haft extremt dåligt samvete över.
När hon väl föddes var min första tanke "vad fan har vi gjort".. Ytterligare en grej att ha dåligt samvete över.
Provade amma de första 12 timmarna, men då jag inte hade en positiv amningsupplevelse med sonen så fick jag ångest direkt, varje gång hon skulle äta. Till slut sa barnmorskorna på BB åt mig att sluta amma och det gjorde jag. Fick en tablett för att stoppa mjölken. Nu hade jag fyra grejer att ha dåligt samvete över.
En vecka efter förlossningen blev sambon sjuk och inlagd på lasarett i två dygn. Där stod jag ensam med två små barn och alla hormoner och hade faktiskt inte en aning om hur han mådde då han inte kunde höra av sig. I samband med detta slutade jag i princip att äta och dricka och rasade i vikt.
När dottern var 4 veckor var vi på BVC och de frågade lite om hennes utveckling, bl.a. om hon följde saker med blicken. Då först insåg jag att jag haft extremt svårt att ha kontakt med henne och jag kunde därför inte svara på den frågan. Då först började jag inse att jag nog faktiskt inte alls mått så bra sedan hon föddes.
Tog kontakt med BVC och fick prata med en kurator som har hand om förlossningsdepressioner. När jag pratat med henne började jag "acceptera" de känslor jag faktiskt har. Jag har jättesvårt att känna att jag älskar min dotter, även fast jag vet att jag älskar henne till döds, innerst inne. Jag är arg på henne för att hon överhuvudtaget finns och tar min tid ifrån mig som jag så hemskt gärna vill spendera med min son.
Nu har hon dessutom kolik och det gör ju inte situationen lättare direkt. Ju mer hon skriker desto mer känner jag att jag bara vill bli av med henne. Och samtidigt känner jag att jag absolut inte kan lämna ifrån mig henne för att få en paus.. Låter konstigt men så är det.
Nu till min fråga; är en förlossningsdepression detsamma som en amningspsykos? Man drabbas väl utav förlossningsdepressioner/amningspsykoser p.g.a. alla hormoner, men kan man då få detta utan att man ammat? Nu är hon ju ändå två månader, kan jag då skylla på hormonerna längre? Om det INTE är en förlossningsdepression/amningspsykos, vad är det då? Och är det isf fel på mig för att jag har så enormt svårt att knyta an till min dotter?