Ska jag berätta hela sanningen?

Jag tycker inte du ska säga något. Jag tycker också att du ska tänka så lite du kan på den andra så går det över. När vi inte har det riktigt bra i vår relation så är man mer mottaglig för att bli förälskad i andra. Det är rätt dumt för då ger man ju ännu mindre till den relation som behöver lite hjälp på traven. Vissa människor är hett förälskade i sin partner hela livet medan det för andra går lite upp och ner. Har man det ändå bra och mår bra tillsammans så kanske man kan ta det lite lugnt och vänta in hur förälskelsen ter sig i framtiden. Jag tycker det är bra med terapi men jag tycker du ska fundera själv först på att ta ner dig på jorden lite angående den andra mannen. Om det inte är nån du skulle vilja ha på riktigt även om han var singel så tror jag du kan komma över honom utan att såra någon faktiskt.
varmt lycka till!

Det kan ju vara så att du "tror" att du är kär i den andre mannen, bara för att du har det jobbigt med din nuvarande man. Lixom som ett slags sätt att "fly undan vardagen", börja om där allt är nytt och spännande.. Du kanske har inbillat dig din kärlek till honom, ibland kan det ju kännas som att man är kär i alla. Men det är man ju förstås inte, jag tror att du ska fokusera mer på din man. Ge den här terapin en chans och gör ditt bästa för att den ska bli så positiv för er som möjligt. Tänk dig killen på jobbet, skulle han kunna bli din framtida man? Om svaret är trevande, tycker jag att du ska "glömma honom". Det går om du byggt upp ditt förhållande till ett bättre ihop med din man.. Det finns någonting som heter nyförälskade, det kan man bli när som helst. Ibland byggs förhållandet upp efter en jobbig period och blir starkare än någonsin, tänk om det är ni två som står där och tindrar.. Jag tycker du ska undvika den där kontakten på jobbet, han är förmodligen ingenting att ha. För det innebär ju att du ska ge upp ditt "trygga liv med allt vad det innebär, ett liv du är van att leva". Bara för att börja om med någon annan, tänk om han inte alls är så som du hade förväntat dig.. Då har du förlorat allt för ingenting... Om du förstår vad ja menar?

Jag håller med Fanny ovan. Det har ju inte hänt nåt med den andre mannen. Tror nästan alla då och då blir förälskade i andra när ens relation går på tomgång. Det som betyder något är ju hur man agerar på det. Om man ser det som en varningssignal att nåt är fel som du ju gör, så tycker jag inte man ska berätta för sin partner. Det kommer bara skapa problem. Se den här förälskelsen som ett symptom att ni har grejer att jobba med du och din man. Det ör de grejerna ni ska behandla i terapin och prata om.

Lycka till med terapin!

tvångsmässigt sanningssägande skadar ofta mer än det gör nytta. Säg inget.

Tycker inte du ska beärtta om den andra mannen.

Däremot tycker jag du ska bestämma dig för vad du vill

VILL DU få det bra igen med din man, VILL du satsa på honom?

Hellre sårad av sanningen än lycklig av lögnen.

Ja du, jag var precis där din man är nu för ca 1 månad sedan.
Klassiker att det just är en arbetskollega, ej ont menat till TS.

Ta och se dig själv om några år, hur vill du att det ska se ut?
Det är dit du ska staka ut vägen även om det innebär att du kommer såra nära och kära.
För du måste förr eller senare bestämma dig för vad du vill och vad du mår bra av.
Att lägga locket på nu och sedan kanske hamna i samma situation är riktigt illa.

Såvida du inte redan haft/har en affär med kollegan och verkligen vill satsa på din familj tycker jag du ska stänga av all kontakt med kollegan. Satsa på terapi och din man. Men då måste du också berätta och hoppas att din man kan acceptera vad som hänt.

Har du en affär med kollegan och utvecklat känslor så fattar jag inte över huvudtaget hur du tänker att gå tillbaka till man och familj.

Blir lite förvånad över att det är så många som vill äta kakan men ändå ha den kvar.

Mmmm jo....  "to late" (notera att den här tråden har några månader på nacken.)
Det är så att det var jag som var mannen i sammanhanget. som det ser ut är skilsmässa inlämnad för ett tag sedan inte för att jag egentligen ville detta (haha hur ofta vill båda) utan snarare för att vi gemensamt ansåg att man får göra det bästa av situationen det går ju inte leva vidare i ett förhållande bara den ena har känslorna kvar.

Även om sanningen kan vara jobbig eller tom. rent förj_vlig så är det många gånger bättre än lögnen.
Vad jag vill säga med detta är att INTE ljuga.... sanningen kommer fram förr eller senare och ett förstört förtroende rasar nog ett förhållande på ett betydligt smärtsammare sätt än sanningen, och förtroendet kan vara bra och ha kvar även efter separation eftersom man har barn ihop.
jag ge en eloge till min snart "ex. fru" (TS) för att hon i stortsett i alla lägen hållt sig till sanningen och iaf. ansträngt sig och försökt stötta mig i jobbiga stunder trots att det antagligen har varit nästan lika jobbigt för henne.

Japp så är det...  hon flyttade. Och ja vi har barnen vartannan vecka vilket fungerar bra.

Hur jag hantera detta.... ja det kan man fråga sig och jag har dessvärre inget bra svar men har väl lagt mer än vettigt mycket tid på min hobby när inte ungarna varit här. (så man tänker på nåt annat)

Livet går vidare.
även om jag helst skulle haft det med henne