Igen - hans humör...
Hej!
Jag måste få fråga om detta är normalt. Jag och min man har haft det trassligt i ett par år, där vi var nära skilsmässa för ungefär 2 år sedan. Själv känner jag att det är hans oberäkneliga humör och kontrollbehov som jag har svårt för, han har å andra sidan svårt med att jag är för slarvig och inte bryr mig tillräckligt om hemmet, osv.
I helgen så ville han (igen) tvinga mig att gå igenom alla våra söners legomodeller, så att alla var kompletta. Han ska ha alla bitar och gubbar i perfekt ordning annars så skulle han bära ner alltihopa i källaren eller kasta det... (och straffa våra barn - som jag ser det...). Han har hotat med detta länge och att jag skulle ha tre månader på mig att gå igenom alla ritningar och alla grejer (vilket är många - skulle gissa uppemot 10000 bitar lego, säkert 20-25 olika modeller). Jag har hela tiden sagt att jag har en annan åsikt än honom. Jag anser att Lego är något som är kreativt och att man SKA få bygga med det, bygga om och bygga till. Så under en längre period har jag köpt extradelar och lådor med blandat lego som de kan bygga "fritt" med.
Jag försökte förklara för honom att jag inte orkade i helgen, eftersom jag har infektion och medicinerar och har varit trött under veckan och har feber, dessutom så delar jag ju inte hans åsikt. Ska han göra det så fick han göra det själv.
Så hörde han ett av barnen hålla på i lekrummet med en av modellerna som han gått igenom. Då blev han jättearg och sprang upp i lekrummet och började själv gå igenom dem, och ropade ner alla bitar och gubbar som saknades. Så då gick jag ändå upp i lekrummet och förklarade för honom att om det är så att han tänkte bära ner allt så var det HAN som fick förklara det för barnen. Då blev han jättearg och sparkade till bordet med full kraft som flög in i mitt knä. Det gjorde jätteont och jag gick ner och grät - inte bara för smärtan utan för hans beteende också...
I efterhand tror han inte på att det gjorde ont på mig och skulle "kolla" knät och såg bara ett litet blåmärke - så det kan ju inte ha varit så farligt... Dessutom säger han att han sparkade på den stora legolådan och inte direkt mot bordet. SÅ var det INTE. Det här är inte första gången som något händer när han får såna ilskna utbrott och hela tiden så förminskar han händelsen. Vid ett par andra tillfällen har jag fått en kortlek i huvudet, varmt kaffe över halva min tröja och han har tagit hårt i mina axlar och flyttat mig, slagit till dörren så det blev (litet) hål i väggen, slagit sönder en dataspelskontroll etc... Inga större saker men ändå så jobbigt. Han har också haft en incident för tre år sedan då han kallade mig saker och hotade mig - passa dig - du vet inte hur det är när jag blir riktig arg eller ropar ordentligt.
Jag har gått hos parterapeut själv, ensam, och det blev bättre under en period. Då vi var nära skilsmässa så förklarade jag alla de här sakerna för honom - att jag inte klarade av hans humör och han tog tag i det och det blev mycket bättre. Incidenten i helgen känns som en total tillbakagång till där vi var för 2-3 år sedan... Jag känner själv att jag kan inte ta det här, var nära skilsmässa förra gången och det är klart man vill hålla ihop äktenskapet, men under de här premisserna?! Jag vet inte...
Hjälp...