När träffade du ditt/dina bonusar första gången?

Efter drygt 2 månader. Vi var väldigt tajta och kära och säkra på varandra från första början så redan då kändes det bra att träffa de två ungdomarna. Jag själv har dock inga barn så det var ingen gemensam introduktion (= kanske lättare på det viset).

Barnen är mkt trevliga och positiva så det gick utmärkt. Vi planerade det. De kom hem till mig och fick även umgås med mina hästar och hund, så det blev ju ett extra plus i kanten. Så nej, det blev inte alls stelt.

Nu efter exakt 12 månader bor vi alla ihop.

Efter tio månader.
Dock efter en massa tjafs, bråk och smutskastning från biomamman på mig och samtal på familjerådgivningen och nu är det i familjerätten.

Dock säger min sambo att barnet verkar tycker väldigt bra om mig.
Så inga problem mellan barnet och mig. Det är biomamman osm är hysterisk.

Träffade barnet innan vi blev tillsammans. Barnet var då ca 2år och han träffade mitt barn(7år) också innan vi var tillsammans, eftersom vi umgicks i samma kompiskrets......

Vi umgicks som vänner med barnen, fast vi sa inte att vi var tillsammans förrän 1 år hade gått. Fanns ingen anledning att berätta förrän dess tyckte vi. Mitt barn blev överlycklig, hans barn var så litet och förstod inte mycket....

Nu 10 år senare, så fungerar allt hur bra som hellst och barnen ser sig som syskon och avgudar varandra. Jag älskar min bonus och hon är nog lika förtjust i mig med Mitt barn är lika förtjust i sin bonuspappa, som har tagit till sig henne som sin...

För oss fungerar det hur bra som hellst....

För oss gick allt väldigt fort. Jag träffade min sambos barn första gången kanske efter bara ngn vecka. Han kom in på mitt jobb med dom o sa hej... Dock var dom så små så förstod inte speciellt mycket.
Jag flyttade in hos honom oxå väldigt hastigt, så jag har levt m hans barn varannan vecka från början av vårt förhållande.
Allt har tack o lov gått väldigt bra!
Tror faktiskt det är lättare att komma in i familjelivet ju yngre barnen/barnet är, då barnen lättare accepterar en annan vuxen.
men det e bara vad jag tror... Det har funkat bra i vårt fall .
 

Vi har träffat varandras barn från det att vi först möttes, barnen var små och som ensamstående var det svårt för båda att lösa varenda möte för att kunna ses utan barn. Idag bor vi tillsammans allihop och det har alltid fungerat bra. 

Min partners yngsta son på 1 år träffade jag nästan direkt iom att vi bor 40 mil i från varandra så kan man inte välja o vraka direkt när man ska träffas...Han har 2 barn till som jag inte har träffat ännu och han har inte träffat mina 2 barn,vi har varit tillsamans 3 månader

Men min dotter har sms kontakt med honom

Ok undrar eftersom killen jag dejtar undrade om vi skulle träffa varandras barn. Det kändes bra att han frågade eftersom det bevisar att det är ett seriöst förhållande annars skulle vi inte träffa barnen. Men det känns lite pirrigt, tänk om det går dåligt o ungarna hatar mig  

Tror vi hade varit ihop två månader ungefär. Jag blev presenterad som en kompis, men de var 7 och 11 så de gick inte på det... 

Oj, vi blev tillsammans i slutet på januari och hans dotter fyller år i slutet på April och när hon fylde år så hade jag redan träffat henne 4-5 ggr. Under denhär tiden hade också jag och killen ett distansförhållande till varandra, och han hade distansförhållande till sin dotter. (Jag i Göteborg, han i Stockholm och dottern i Karlstad) Jag skulle tro att jag träffade henne första gången när vi vart ihop nån månad.

Det gick jättebra. Hon var snart 5 år då, kröp väll inte direkt upp i knät det första hon gjorde, men hon accepterade mig jättefort och vi har en bra relation nu när hon kommer och hälsar på på lov och så (Jag och Sambon bor i Göteborg nu, dottern fortfarande i Karlstad).