Provokation och våld

Tack för att du gjorde tråden. Den blir förmodligen intressant. Som svar på Ts tycker jag ALDRIG att det är ok att bruka våld mot någon för att denne säger eller tycker något man ogillar. MEN jag kan förstå att det ibland urartar på det viset. Man är inte mer än mänsklig. 

Jag tycker att det är skillnad på att aktivt försöka skada någon allvarligt och att försöka få någon att lämna en ifred. Perfekt exempel som hände ofta när jag var yngre är krogbråkarbrudarna som VILLE slåss, ställde sig ivägen och vrålade 1 cm från ens ansikte så att spotten flög "kom igen då slå först slå först för fan" och vägrar flytta på sig. Det blir en hotfull situation som man inte kan ta sig ur tack vare att någon står ivägen. Då tycker jag att det är ok att använda så mycket våld som krävs för att man ska flytta personen. Dvs knuffa åt sidan, tränga sig förbi.

Om man befinner sig i ett läge där man inte kan bli lämnad ifred eller har möjlighet att ta sig ur en hemsk situation utan att bruka våld anser jag att man kan ursäktas.  

För mig blir det här - som så mycket annat - ett helt hypotetiskt resonemang, jag har (ännu?) aldrig hamnat i en situation som TS beskriver men OM jag skulle göra det vill jag för min alldeles egna del hoppas att jag med upphöjt, om än kanske spelat lugn kan ta mig därifrån och låta antagonisten "vinna".

Jag har inga som helst problem med att släppa diskussioner med folk som inte VILL lyssna på mina åsikter och argument och som kör med "idiotresonemang" för att kunna fortsätta ett bråk. Den form av våld jag skulle kunna tänka mig att ta till är det minsta möjliga som krävs för att kunna förflytta mig från platsen, dvs knuffa mig, trängas för att ta mig därifrån.

Anledningen till att jag inte vill slåss är att jag inte tror att våld löser något, att jag tack och lov hittils aldrig behövt uppleva en situation där jag ansett att användandet av våld varit befogat, och jag tror också att om jag skulle "tvingas" slå till någon för att freda mig själv så skulle jag få dåligt samvete för att jag inte hade förmåga att lösa problemet på något annat sätt.

Å andra sidan skulle jag nog inte tveka att klämma åt kulorna på en våldtäktsman om han gav sig på mig....

Det är OK lika mycket som att det är OK att provocera i syfte att såra, skada eller misshandla en verbalt.

Om någon störd människa är uppe i ansiktet på mig och står å spottar och skriker så tro fan att jag lappar till tills gubbenfan/kärringen ligger ner. Då kan jag gå därifrån.

Jag har varit i ett å annat slagsmål, men jag har aldrig slagit först, mao har jag aldrig reagerat med fysiskt våld på en verbal förolämpning, och anser såklart att det är åt helvete och agera på det viset också.

Är någon otrevlig kan jag va spydig tillbaka, men skulle aldrig få för att klappa till vederbörande. Fullkomligt idiotiskt handlingssätt, om du frågar mig, men så har jag väldigt lång stubin också. Brukar va den som avstyrar slagsmål, faktiskt, så länge jag inte är den som träffas. Då brukar stubintråden kortas avsevärt, fast det är ju en annan femma.

Anta att en person hotar med att skada tredje part ("jag ska döda ditt barn" tex) sedan går h*n därifrån.
Är det då motiverat att använda fysiskt våld för att hindra denne att lämna platsen? (och möjligen genomföra hotet)?

Men hur vet du att personen verkligen tänker göra allvar av hotet? Människor kastar tydligen ur sej vad som helst bara för att de kan, utan tanke på konsekvenser eller hur andra uppfattar det. Man har inga som helst problem med att misshandla människor, varken verbalt eller fysiskt utan närmare eftertanke. OM man säjer fel saker, står på fel plats, ser fel ut, tittar fel, sitter fel, går fel......
Våld är aldrig ett förstahandsalternativ. Kan jag inte övertyga en annan person med ord kan jag misshandla någon till underkastelse, men inte till övertygelse.
Våld kan vara en sista utväg som nödvärn, men inte mer våld än nöden kräver.

Jag skrev ju att jag skulle skriva lite om min position men det glömdes bort så jag gör det här:

Jag anser att våld aldrig ska vara ett svar på verbala "anfall" oavsett graden eller intensiteten på förolämpningarna eller vad det nu må vara. Fysiskt våld är i min mening ett betydligt grövre övertramp än något verbalt dito. Jag kan dock ha förståelse för att det kan brista men det ursäktar inte själva handlingen.

Moraliskt så härleder jag det ur rätten till sin egen kropp i alla situationer, det är helt enkelt en oerhörd kränkning att bruka våld mot någon mot dennes vilja. Nu kanske någon säger att det är kränkande med förolämpningar också, och det måste jag ju hålla med om. Däremot så anser jag att det skyddet är och ska vara betydligt svagare och att en respons med fysiskt våld i stort sett alltid är ett värre övergrepp.

Kontentan är alltså: Verbalt våld, som inte heller är ok, ska aldrig bemötas med fysiskt våld. Jag skulle gärna se er som tycker tvärtom motivera era ståndpunkter.