Är för blyg för att jobba.

Du kan träna bort blygheten. Ta de tillfällen när du är på topp och börja småskaligt. Kanske vara lite framåt med 1 - 2 kollegor. Bygg sedan vidare på det.
Vill också bara säga att det är inget fel med att vara blyg. Men känner du att det är negativt i ditt arbete så råder jag dig att jobba på det. Som sagt sätt dig i situationer där du inte kan vara blyg.
Tänk på din egen utveckling som person och ha viljan att behålla jobbet som en extra morot.

Jo men jag har som helt tappat sugen. Har dåligt självförtroende sedan innan och kan inte först¨å hur jag ens har fått det här jobbet. Inbillar mig ibland att mitt CV har blivit förväxlat med någon annans.
Känner alla dessa förväntningar på mig att jag har haft ont i magen sedan jag började jobba. Vill inte gå dit imorgon heller (vabbar idag). HUR arbetar jag bort min blyghet då? Det är ju inget som förändras tills imorgon då jag ska klara av att arbeta. Måste ju visa resultat nu och inte om tre månader. Är för många sociala relationer för mig att klara av på en och samma gång =(

Hur klarade du dig under utbildningen?

Det var inte svårt.  Plugga kan man göra fast man är blyg. Ekonomi behöver man inte vara så social för att läsa.   

Ni har inte haft grupparbeten osv?

Åh, vad jag känner igen mig. Är i samma situation och funderar på varför jag alltid kommer in så fel i alla grupper. Den här gången hade jag verkligen stålsatt mig inför mitt första "riktiga" jobb, men ändå blev det så fel. Jag tror att jag antingen uppfattas som dryg, eller möjligen bara "konstig", för det känns som om varje försök att vara mer social leder till att jag babblar på för mycket istället.

Helst vill man ju veta hur man gör för att bara "fixa" allt, men tyvärr tror jag inte att det finns någon sådan lösning. När man verkligen känner att blygheten hindrar det vardagliga livet är det nog dags att gå och prata med någon. Själv har jag alltid tänkt att jag ska ta tag i det här när jag har pluggat klart och har tillräckligt med pengar för att ha råd att gå i terapi/kbt eller liknande. Om man har det riktigt jobbigt tror jag att det är enda sättet att få det att "lossna".

Jo en del har vi haft men jag har alltid hållit mig i bakgrunden. Alltid gjort det jag ska  och lite mer och alltid  fått bra resultat så många har velat jobba med mig.
Är inte samma sak som när jag nu förväntas ta hand om saker som jag aldrig varit i kontakt med under utbildningen.

Bara undrar. Var tror du det dåliga självförtroendet kommer ifrån?
Är du så med ditt barn? Många gånger brukar blyga personer bli mer utåt och starkare när dom fått barn. Det därför jag undrar.
Funderat på typ livstilscoach? Googlade lite snabbt och halkade in på http://www.livshandboken.se/index.taf?_page=mess_thread&messenger_auid=13332&_goto_new=1&EnsureNoCache=4897

Förlåt att jag bara slänger ut massa påståenden och frågor men kanske det tänder några släckta lampor hos dig. Jag tycker att det är tråkigt (och säkert du) att du har det såhär och jag skulle inte vilja att du skulle bli sjukskriven eller missta ditt jobb pga detta.

Hittade lite mer http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article3059374.ab?service=print
KBT (Kognitiv beteende terapi) är effektivt.

"– KBT hjälper en att ändra tankar och beteende. Tio till 15 gånger brukar räcka."

Tack det var en bra idé. Kanske skulle passa mig faktiskt. Vill ju inte föra över detta på mina barn. Tror dock att det dåliga självförtroendet bottnar i att mina föräldrar alltid har ställt höga krav på mig som jag inte alltid har klarat av att leva upp till. Har alltid blivit jämförd med min bror som är allt annat än blyg och tillbakadragen. Har liksom alltid haft den rollen sedan barndomen.