Hur få honom att sluta okynnesäta??

Tror att det enda sättet är att helt enkelt se till att det inte finns något han kommer åt själv (genom att flytta upp det på hyllor högt upp, eller lås skåpen...) och ge honom inget ni heller. Om det nu är så att han faktiskt behöver nåt litet mellan dagis och middag så kan ni se till att det som finns tillgängligt, eller det ni ger honom, bara är nåt litet och lätt, tex grönsaker i bitar (skulle inte min 2,5-åring äta i och för sig...) eller en riskaka tex. Nåt som stillar det värsta suget men inte gör honom mätt.

Sen är det nog bara att stå ut med utbrotten tills han vänjer sig och fattar vad som gäller... Det är inte så lätt, jag vet, men jag tror inte det finns nån genväg. Var bestämd och stå emot.

Lycka till!! 

ja fast det är ju det vi gör - ger honom bara lite småbitar av något. typ gurkskivor, en bit riskaka eller ett torrt kex tills det blir middag. och sitter vi och fikar är det ingen skillnad i mängd heller..

det är snarare så att jag vill inte att ha ska ha något alls. För tiden mellan sista måltiden på dagis och hans egen middagstid är så kort att jag vet att han klarar sig gott och väl. Ja är han hungrig får han äta middag tidigare i så fall.

det är just det här småplocket jag vill få bort, han kan få dricka något om han är törstig givetvis, men han ska inte alltid behöva stoppa något i magen bara för att liksom...

jag har själv en taskig syn på mat och dragits med ätstörningar i många år och jag vill inte uppmuntra ett sånt beteende.

han behöver inte mat - han är inte hungrig, det har bara blivit en ful ovana.

I den aldern har alla (nastan) en benagenhet att starta ovanor... det ar det som ar det jobbiga med 2-aringar! En del borjar slass, andra skrika, rita pa vaggarna...
Det ar du som far satta stopp for hans ovanor. Ater han for att det ar trist ar det din utmaning att se till att avleda honom pa nagot annat spannande - att "hjalpa till" i koket med "diska" och andra slabbiga saker brukar vara skoj en stund. Jag vet hur det ar (mina grabbar ar 2 & 3 ar)  nar dom kommer hem fran dagis ar det som om fan flyger i dom i den aldern. Vi kallar det "helvetestimmarna" mellan komma hem - strax efter middagen eftersom man som foralder har som mest just da... griniga ungar, kokande potatis, leksaker som flyger i luften...

Mina råd är desamma även om du inte vill honom nånting alls! Låt helt enkelt bli att ge honom nåt, och se till så han inte kommer åt nåt själv.

Han kommer säkert bli störtsur ett tag, men det går ju över.

Jag tycker dock inte att det kan räknas som okynnesäta om det handlar om ettt begränsat tillfälle per dag och består av kanske ett par gurkskivor eller en riskaka. Många små barn behöver ju äta betydligt oftare än vuxna, och just efter dagis kanske han är trött och energilös. Förstår dock att du inte vill att han går runt och småäter hela tiden.

Det är så lätt att skriva "men ge honom inget att äta då", men jag vet också att det inte alls är så lättt i praktiken alltid... lycka till.

Inte att låta otrevlig men..okynnesäta? Du låter honom göra det. En 2-åring kan ju inte göra det självmant så att säga. Om man inte låter korvsnuttar o knäckebröd ligga framme i låg höjd. Min teori är att man äter när man äter o inte däremellan. Det gäller barn som vuxna. Låt det inte gå mer än 2-3 timmar mellan måltiderna (frulle-mellis-lunch-mellis-kvällis) o de timmarna emellan måste magen vila. Då håller man ett bra o stabilt blodsocker. Om man är törstig så kan man lätt känna sig sugen oxå. Vatten är såklart bra att dricka mellan målen.
Förstår att det inte är lätt..men det blir svårare att låta det bli en ovana som ska jobbas bort när barnet är 7-8 år. Då är det svårare att gömma maten. Lycka till!

Håller med övriga här. Det är du som låter honom göra det. Det är ditt ansvar. Inte hans.

Vill också komma med ett konkret tips, se till att ha ordnade rutiner kring maten. Ät alltid vid matbordet. Se till att varje gång blir en måltid, då han sitter i sin stol. Kanske får på sig en haklapp om han använder det, och sitt ner med honom i lugn och ro. Låt honom inte gå ner förrän han ätit färdigt, och gör klart för honom att det är vid matbordet man äter och ingen annan stans. När detta fungerar kan man givetvis tänja på gränsen ibland om man nu tycker att man vill eller behöver det, men när ni ska skapa en ny vana är det superviktigt att detta alltid följs. Han är så stor att du dessutom först tydligt kan förklara att det kommer bli en förändring och att du numera alltid vill att han sitter vid bordet och äter. På så sätt blir han också förberedd.

Ge honom inte något att äta om du inte tycker att beteendet är något bra!

Och som Snart vår tur skrev, låt det inte gå mer än 2-3 timmar mellan målen. Små barn behöver ofta äta ännu tätare än vi vuxna för att undvika blodsockerfall, vår tjej äter täta små mål, annars blir hon knäpp helt enkelt...

han äter på regelbundna tider och vi äter alltid vid köksbordet - inga undantag.

det enda han kommer åt på egen hand är fruktskålen som står tillgänglig på köksbordet eller på diskbänken, på diskbänken finns även brödkorgen som inte finns plats för någon annan stans - och till diskbänken kan man alltid dra fram en stol...  och kylskåpet kan han öppna själv då vi har ett från golv till tak som har en lång list som handtag.

så vissa gånger han får tag i något tar han det på egen hand, en bit bröd eller kommer gåendes med ett äpple osv...

frukt och grönsaker är förvisso något bra att tugga på - men det är själva ätandet som stör mig. som sagt, det är en ful ovana att ständigt ha något i sin mun och snart kommer tjatet om andra saker ju äldre han blir och det vill jag undvika.

jag har aldrig haft detta problem med dom äldre barnen så det här är något nytt för mig så jag är lite ställd...

och det är inte bara jag i familjen, jag kan säga ifrån det är inget problem... men nrä andra i familjen ger honom saker för husfridens skull så blir det ju fel... och jag kan inte alltid finnas tillhands.. och jag är också bara människa, ibland får han en gurkbit eller en snutt korv när jag lagar mat för att det är snabbt, smidigt och han blir tyst.....

Fast det går ju inte riktigt ihop när du säger att han alltid äter vid matbordet och samtidigt säger du att han kommer gåendes med ett äpple, spyr i något hörn eller sprider smör och smulor runt om i huset? Då är han ju uppenbart inte vid matbordet. Det är ju det jag menar, fånga upp alla dessa tillfällen och se omedelbart till att han sitter vid bordet och ingen annanstans. Och ta upp detta med övriga familjen också i så fall så att alla är på samma nivå. Ingen ska springa omkring med en smörgås eller ett äpple i handen, då sitter man vid bordet. Så svårt är det väl liksom inte??

När du ser att han fått tag i något så säg bara, jasså du vill äta, jamen kom så sätter vi oss då. Det ska liksom inte finnas ett alternativ. Och det är ert vuxna ansvar att skapa dessa ramar.

Ni måste vara tydliga i familjen om att ingen får ge honom möjlighet att småäta! Klara regler och förklara varför. Han mår ju inte bra av att trycka i sig något hela tiden.

Min 1½-åring tar också för sig av tex. frukt om han kommer åt det. Numera står fruktskålarna står utom räckhåll, brödet i skåp (i takhöjd), kylskåp kan man skaffa barnlås till osv.