Har en lite undran, jag har en dotter på 14 år som bara är på sitt rum, följer inte med någonstans för det är tråkigt, solen vill hon inte vara i...
får oftast göra saker själv.. hon hjälper aldrig till... ser henne bara när jag går och lägger mig då jag säger godnatt...
Någon som känner igen sig ? rädd att hon mår dåligt, fast hon säger att hon inte gör det och att hon trivs...
Hota med att klippa av internetkabeln! Emellanåt är det det enda som funkar här hemma...
Hota med att klippa av internetkabeln! Emellanåt är det det enda som funkar här hemma...
Kanske har hon hittat nåt riktigt bra att läsa? 
Nä, skämt å sido; det är en fas många går igenom - ibland behöver man helt enkelt bara vara ifred. Hon håller på att utveckla sin personlighet och behöver tid att mer eller mindre medvetet reflektera över sig och sitt.
Att hon inte hjälper till kan ju vara ett problem - försök förklara den biten för henne, men ta inte ifrån henne möjligheten att häcka i ensamhet om hon tycker att hon vill och behöver det. Säger hon att hon mår bra får du lita på att det är sant, så länge du inte ser andra tecken på att något är fel.
Min 14-åriga dotter är precis likadan. Otroligt frustrerande, provocerande och irriterande men har beslutat mig för att det kommer att gå över. Visst tjatar jag emellanåt men jag ör inte orolig. Det går nog över som alla andra faser hon haft...
Har en lite undran, jag har en dotter på 14 år som bara är på sitt rum, följer inte med någonstans för det är tråkigt, solen vill hon inte vara i...
får oftast göra saker själv.. hon hjälper aldrig till... ser henne bara när jag går och lägger mig då jag säger godnatt...
Någon som känner igen sig ? rädd att hon mår dåligt, fast hon säger att hon inte gör det och att hon trivs...
Jag är i dag 16 år och var också mycket på mitt rum som 14 åring. Då var jag i för sig väldigt olycklig och ville helst vara för mig själv. Blev väldigt grinig när någon kom in i det-heliga-rummet-jag-inte-ville-dela-med-någon. Jag kände att jag svek mina föräldrar med det som hände i mitt liv som jag mådde dåligt över. Det kändes bäst att utesluta dom så att dom slapp oroa sig allt för mycket.
Jag var ute väldigt mycket då jag red och var totalt hästgalen. Men förutom det var jag inte ute så mycket. Trivdes inte ute helt enkelt.
Ja vi har det hemma med med en 13åring, hon har inga vänner hon umgås med vill inte hjälpa till om det inte är kris. Äter dåligt, har tagit henne till en kurator, men inte blev ej bättre tyvärr. Så jag säger om hon inte frivilligt går ut varje dag, så tvingar jag henne med mig på div grejer, allt från handla till att lämna saker hos mormor eller nåt sånt, o vips så stundvis skiner hon upp, när det är utan press....Om hon är otrevlig allmänt, så blir hon utan dator givetvis, o vi kollar med jämna mellanrum vad kom gör på dator o så. Hon har en storasyster som håller koll på henne åxå, det är bra tycker vi. Prata med varann, om man inte frå svar, så sej sin oro iallafall!!!! det hjälper /Camilla
jag lovar dig jag tror inte att hon mår dåligt inte allvarligt iallafall i den åldern kan det vara skönt att få vara själv jättemycket
camillao blir inte din dotter ledsen/arg när du försöker bestämma vad hon ska göra och tar bort hennes saker? och va!? kollar du vad hon gör på datorn en trettonårig tjej kan faktiskt ha privata saker på sin dator som e helt naturligt och okej för en tonårstjej att vara inne på men man kanske inte vill att föräldrarna ska veta.
låter som mig när jag ar 14 år.. det gick över även om jag än läser mkt..
..min son är 12 och har redan nu börjat dra sig undan.... jag bor själv med honom sen han var 2 år och vi har alltid varit väldigt tajta så detta var lite chock artat först..
De första dagarna var jag väl som en hök på honom och frågade massor, det gör jag inte längre, iallafall inte lika mycket =)
Tror också att detta är en naturlig fas som de går igenom, både pojkar och flickor - men jag tycker att man ska visa att man bryr sig genom att kolla läget lite då och då men ändå acceptera att de vill ha lite privatliv ...
Mina föräldrar pratade aldrig med mig efter skolan och på kvällarna (de jobbade ganska mycket) .
Under min uppväxt så hade jag önskat om de kunde brytt sig lite mer om mig
Frågat hur jag mådde osv.
NU är jag "Lillgammal" så jag gillade ändå inte riktigt att vara med mina jämnåriga kompisar , jag tyckte dem var sjukt omogna och tråkiga . de ville bara festa och supa varje helg .
Jag ville hellre bara gå en runda , sitta ner och prata eller se på film . Umgås utan den här alcoholen .
Men så var det tyvärr , supa varje helg . SÅ det blev att jag gick till datorn då ja inte ansåg att de var så jäkla kul att supa och festa som alla andra tyckte på den tiden .
Vid datorn kunde jag prata med vemsomhelst . Och fann det oftast roligare . konstigt nog . :)
Så jag tycker att du första och främst ska prata med din dotter .
Altså verkligen prata . då menar jag : allmänt fråga hur hon mår . Fortsätta med att göra det någon gång då å då .. :)