Resa utomlands med funktionshindrade barn? Är jag helt dum eller vad tycker ni?

Jag har tyvärr ingen egen erfarenhet. Men min första tanke var att kan ni inte göra en mindre resa först? Flyga inrikes och se hur han klarar det?

Fast då låter det ju som om han har svårt vid förändringar? Då finns nog risken att stor del av tiden ni är borta kommer bli jobbig, då han mår dåligt av förändringar.

Vår tjej med Down Syndrom och drag av autism(men det är nog inte bara drag ska på utredning nu) har vi gjort resor till Gran Canaria och Turkiet med.Varit livrädd för bussar,tåg,flyg och stora folksamlingar.Nu är hon 14 men hon var 5 första gången vi åkte och det gick över förväntan.Hon had så fullt upp på planet med oss i familjen och sen de som satt omkring.Sen bara tvärsomnade hon .
Väl framme så stormtrivdes hon med allt vad bad heter.

Har en 14-årig tjej med autism, grav ADHD och en förmodad utvecklingsstörning samt två normalstörda barn på 4 och 6 år. Vi har rest utomlands massor med gånger från det att äldsta dottern var 3 år till nu senast i februari då vi var i Thailand för andra gången. Vi har varit i rättt många länder och flygtiden har varit från 3,5 timmar  (ungefär) till 11 timmar.

Jag kan villigt erkänna att flygresorna emellanåt har varit brutalt jobbiga men det har det varit värt! Hon har mått så bra när vi har varit iväg och vi har kunnat fungera som nästan vilken familj som helst. Inga krav, sol och bad, full fokus på barnen och lagom dos med utflykteroch aktiviteter har haft en positiv effekt på alla barnen men mest på äldsta tjejen.

När vi kom hem från Thailand sist sa jag att jag aldrig mer ville göra om denna långa resa men... Fördelarna måste uppenbarligen ha övervägt nackdelarna eftersom vi redan bokat nästa års Thailandsresa. Så i februari bär det av igen. 11+2 timmar med fly och 1 timmes taxiresa sen total (nåja nästan) avkoppling i 16 dagar

Vad har ni gjort på flygresorna då? Hur har ni klarat er igenom dem? Det är ju egentligen flygresan jag nojjar mest inför! Jag själv får ju spasmer av att sitta stilla så länge... Hur "underhåller" ni barnen, om man säger så? Min son har så fruktansvärt mycket energi och KAN nästan inte sitta stilla, om han inte har sina kortlekar att pyssla med (hans favoritleksaker), man kan ju alltid ta med dem men jag tänker att det blir ju jobbigt om alla dessa kort åker hit och dit i flygplanet...

Och oj, till Thailand?? Du säger att det var brutalt jobbigt men hur gjorde ni mer exakt?
Vi åkte till Indien när sonen var ett år, en resa på 2+9+3 timmar, det var så jävla jobbigt så jag sa att jag aldrig skulle åka på en sådan långresa igen, då var han bara ett år alltså och det var bara ett barn... Men det står jag nog fast vid :-/

Hej!

Vi har rest väldigt mycket med vår tjej som är flerfunktionshindrad. Vi älskar att resa, har alltid gjort det och vill fortsätta och vi vill inte lämna vår dotter hemma. Nu så är hon inte autistisk och har inte svårt med förändringar, men du kanske ändå vill veta hur vi gör.

Jobbigast för oss är all medicinsk utrustning och om något skulle hända och förstås att behöva hålla på med medicinsk vård på alla möjliga konstiga ställen. Eftersom ni inte verkar ha det problemet så hoppar jag över den delen. Säg till om du vill veta om det.

Vi brukar ha med assistent till längre resor. På det sättet kan man turas om. På flyget sitter vi t ex inte tillsammans allihop utan vi sitter i två sällskap och det gör att man kan vila lite också. Vi tar med oss saker som hon tycker om att pyssla med och egen dator så barnen kan titta på DVD. På samma sätt så bokar vi alltid eget rum till assistenten, dels för att den ska på vila och ha egen tid, men också för att ha ett ställe till. Vi delar även upp oss ibland under själva resan. Vi gör vissa saker alla tillsammans och ibland delar vi oss. Det gäller ju att få lite avlastning ibland och vila. Är man två föräldrar så får man också försöka turas om lite.

Sen, för din son, så tänker jag att det är bra med förberedelse. Visa bilder innan och ta även med bilder. Ni kan göra en bildserie (åka buss, vänta på flygplats, flyga, äta på flyget , leka på flyget etc.) så blir det tydligt vad ni har gjort och vad ni ska göra. När ni väl har gjort en resa så använder ni de bilderna för att prata om den resan och för att lära sig generalisera till andra resor.

Jag tycker att det låter bra att prova med en kortare resa och se om ni kan få hjälp. Ni kanske redan har assistent hemma - ta med assistenten! Förbered hemma och ta det lugnt. Självklart ska ni också kunna resa om ni vill det.

/A

Hej!

Ja, man kan ta med sig vem som helst som assistent. Man kan också göra som vi gör nu i sommar, ha med en assistent på resan och de första dagarna, sen får assistenten flyga hem och vi är kvar och njuter av att bara vara vi. Vi har fruktansvärt mycket medicinsk utrustning med oss så vi behöver hjälp att komma fram, men sen, som du skriver, så är det skönt att bara få vara familjen. Vi har haft både ordinarie (utomstående assistent) och familjemedlem som assistent.

Ska man ha med assistent på resa så måste man vara ute i god tid och budgetera för det. Pengarna tas från omkostnadspengarna (inte de vanliga timmarna) och för oss med ett litet barn så gör vi ofta inte av dem med på annat sätt utan mycket går bort i skatt om vi inte använder dem. Man kan även söka och få tillfällig utökning av timmar för ett specifikt tillfälle och det har vi gjort. Som sagt så kan du ta med precis vem du vill. Du skriver ett anställningsavtal för den personen och gör en timrapport och även extra för utlägg under resan (assistent under resan får traktamente). Om du har ett assistentbolag så hjälper de till.

Jag känner ju inte din son, men kanske är det som du skriver, att han tar till sig mer än han visar. Fortsätt du med förberedelser och bilder. Det kan ju inte skada. Jag tycker inte att ni ska behöva lämna sonen när ni gör en resa, inte varje gång i alla fall. Inte om han njuter när han är på plats.  Hoppas att ni kommer iväg på en härlig resa snart.

/A

Hej!
Kul att se dig
vi har inte rest annat än med bil inom Sverige med Zander. Senast var 2 år sen. Då hade vi inga hjälpmedel men vi förberedde vad vi trodde ganska mycket innan resan men ändå blev det jobbigt för honom. Det vi missade var just att förklara (om det ens går) hur lång tid det tar att resa och varför man ska sitta still. När vi väl kom fram och han knasat av sig det värsta så var han rätt så ok. Vi åkte till min syster. Ca 40 mils resa, tvillingarna skulle fylla 1 år lite senare och och C. var väldigt jobbig då men det var mest Z. välbefinnande som man var tvungen att rikta in sig på. Kanske därför som de andra barnen blev lite jobbigare. Efter ca 1 vecka där kom min pappa och tog Z. och åkte vidare till västkusten. Jag skickade med Omega så det skulle räcka men de slarvade och trodde att det inte skulle vara så viktigt men de fick lära sig den hårda vägen

Om vi skulle åka utomlands skulle jag ha valt antigen All inclusive eller att bo på B&B eller vad det heter, Betalande Gäster som finns mycket runt västra medelhavet och Frankrike, oftast på landsbygden. De kan ha inriktat sig på personer med FH av olika slag, tex helt handikappsanpassat på toa osv. Då kan man ha tur att vara enda familjen eller kanske bara ett gästande par till. Det kan vara lättare att föra en dialog om vad man behöver för att barnet ska må så bra som möjligt och fungera optimalt. Finns kanske t.o.m. sådana som har NPF som specialitet.

Jag vet ju inte helt hur ert liv är men jag skulle nog våga chansa på att åka om jag var er. Jag skulle nog inte ta långresa (typ Thailand) första gången utan närmare men ändå "solgaranti" (Jag och min syster åkte till Bulgarien näst sista veckan på deras säsong. INTE bra. När det började regna var det som himlen hade öppnat sig, alla markplana lägenheter vattenfylldes, man fick vada i knähögt på gatorna och det blev strömavbrott i hela staden)

OM det inte fungera mot all förmodan så ge inte upp, försök igen om några år. Även Amir kommer utvecklas, även om han kanske inte följer några mallar. Det är nog viktigt att ni försöker ha något vanligt liv också. Ni kan inte stänga in er i ert hem tills Amir är gammal nog att flytta till eget boende. Ju längre tid man går i vardagen utan avbrott desto jobbigare tycker man det är, så upplever då jag det. Tillslut ser man bara hinder och problem. Även helgen känns jobbig.

Nä åk ni och njut lite för min del med för vi lär nog inte komma iväg än på länge.

V i har alltid med musik i lurar, böcker och tidningar och bärbar DVD när vi flyger. Kortlekarna plockar vi inte fram på planet eftersom det är ett himla letandes efter kort som far hit och dit. Sen, vid långflygningar bokar vi nattflyg så gott det går. Till slut kommer även den mest överaktiva till ro och somnar en stund. På så sätt blir resan "kortare".

Förbereder gör vi genom att göra fotoalbum av stället vi ska till, göra dagsplaneringar/scheman av vad som ska hända, titta på världskartor, växla pengar, läsa på om landet och språket o.s.v. Det är bara en gång det har varit jobbigt när vi väl var på plats och det var i Tunisien då det regnade rejält en av två veckor. Att sitta inne på ett hotellrum med en person som är autistisk och överaktiv  och utan alla vanliga rutiner kan ta knäcken på nästan vem som helst

Min erfarenhet vad gäller autism och förändringar är att det oftast är lättare att göra rejäla förändringar (som t.ex. att åka iväg utomlands och bryta alla rutiner) än små förändringar i vardagen (som t.ex. fel taxichaufför eller en extra gäst till middagsbordet).