Sjukvårdspersonal - är det inte bra att säga till om man är svårtstucken???
Jag är under utredning just nu och det blir en hel del blodprov. Jag är väldigt svår att ta prov på med djupt liggande kärl som lätt rullar och spricker. När man väl hittar ett kärl rinner det långsamt och sparsamt så röret knappt blir fullt.
Jag är inte överviktig och flera i min släkt har det här problemet så det kanske är ärftligt, vem vet.
Jag är inte spruträdd utan lugn och samlad när jag ska ta prov. Jag är ju rätt van vid att det blir så här.
Narkosköterskor, erfarna sjuksköterskor och medicinska analytiker (tror jag det heter) går bet när det är dags. Rekordet ligger väl på fem-sex stick vid ett tillfälle av olika sköterskor. Ibland får de ta på händerna men t.o.m. där spricker kärlen lätt.
För att bespara mig själv fysiskt obehag och sköterskan tid så brukar jag upplysa om att jag är knepig och be dem använda rem och butterfly från början. Många svarar då att de minsann kan det här och att jag ska slappna av. Jag är kolugn och försöker förklara att det inte beror på personalen utan på mina kärl men nej!
Idag var jag på VC och bad sköterskan om remmen och fjärilsnål men hon sa att det behöver HON inte alls. Det är ju JAG som behöver det. Jag var artig och trevlig men hon var så jäkla överlägsen och nästan fnös åt mig. Hon sa att hon hade sett ett bra kärl när jag satt där och pratade.
Hon vägrade använda remmen och körde på. Vad händer? Kärlet brister och hon börjar gräva med nålen. Det gick ju inte förstås så då var det dags för stick nummer 2. Jag bad henne om remmen igen på ett trevligt sätt. Hon suckade och tog på den lite löst. Mycket långsamt lyckades hon knappt fylla några rör, grävde med nålen (aj!) och tjatade på mig att slappna av med sur min. Jag var lugn som en filbunke och beklagade mig inte men hon blev irriterad på MIG.
Vissa sköterskor tycker att det är jättebra att jag säger till och frågar t.o.m. om jag vet något bra kärl själv. Då brukar det gå mycket bättre. Varför kan inte alla vara så? Det är ju för att underlätta som jag säger till, inget annat.
Jag tycker att det är oproffsigt att blanda in någon sorts yrkesprestige på bekostnad av patientens välbefinnande.
Är det inte bra generellt att säga till som jag gör på ett trevligt sätt? Jag ifrågasätter inte alls personalens kompetens jag bara vet hur det brukar bli p.g.a. min kärl.