Psykiskt krävande arbete

Det vore bra om du berätta vilken sort jobb det rör sig om.

Annars är en början att prata med företagshälsovården

De brukar ha psykologer  

Behandlingshem för ungdomar på glid.

har det alltid varit så?

Du kanske måste inse att du har ett yrke som inte du klarar av, som du inte är lämpad för?

Man måste nog vara en viss typ av människa för att klara sådant här.
Mår man så dåligt som du så är detta inte din grej. Det är bara att inse.

Jag har också ett tufft yrke, där jag ser många unga människors (och även barns) liv slås i spillror på minuter, sorg, död och förtvivlade patienter/anhöriga. Jag har definitivt inte sådana tankegångar och funderingar som du, och har aldrig mött någon kollega/medarbetare heller som har/haft. Det låter inte alls sunt.

Visst är det tufft ibland, men man måste hitta sätt att hantera det för att klara sig med sinnesfriden i behåll.
Uppenbarligen kan inte du det.

Byt yrke! För både din egen och dina klienters skull.

Måste du ofta arbeta mer än heltid? Jag tror att första steget blir att lära dig att man måste släppa arbetet när man går hem, tänk dig att du måste ta av dig en mental arbetsuniform. Hitta på roliga saker, skaffa fritidsintressen, dejta eller träffa vänner. Gör det du tycker är kul och avslappnande. För att kunna arbeta i krävande yrken med andra människor måste man själv må bra och vara i balans.

Har du några egna erfarenheter som du läser in i dina klienter? Kanske är det så att du tillfälligtvis måste byta yrke.

Sover du bra på nätterna? Det låter som att du kan ha fått en deppression finns det ingen bra företagshälsovård så sök dig till vårdcentralen.

Nej tidigare älskade jag mitt jobb och kände att jag fick mycket tillbaka. Men ju längre tid man är där, desto mer konflikter måste man ta precis som i en familj. Problemet är att trots att man får ta samma konflikter som en förälder får så har man inte samma band till ungdomarna som en förälder har så konflikterna får stora konsekvenser.

Det känns som att allt trasas sönder framför mina ögon, och jag kan inte göra något åt saken för jag kan inte göra något annorlunda utan att missköta mitt jobb. Kollegorna försöker stötta sinsemellan men alla mår väldigt dålig så man försöker först och främst hålla sig själv flytande.

Jag vill bara bort därifrån innan det knäckt mig totalt, men det är ju inte så lätt att hitta ett nytt jobb heller. Jag förstår inte ens hur det kommit till denna punkt, jag var den starka innan, som var oberörd av allt när mina kollegor mådde dåligt. Men allt kom över mig så snabbt!
Har en psykolog jag går till och det är ju skönt att få prata av sig, men sen ska man tillbaka till jobbet och jag börjar verkligen få ångest av det.

Jag har haft likadant yrke på andra ställen tidigare, och inte haft detta problemet. På denna arbetsplats är jag inte ensam om att känna så här, tvärtom så är det nog majoriteten av personalstyrkan som känner så. Alla slutar så fort de får en chans.

Så om jag förstår rätt så är det inte själva behandlingsarbetet, klienterna som gör att du mår dåligt. Utan det är dålig arbesledning eller något annat i gruppens struktur?
Finns det något att förändra som du tror att ni kan genomföra med hjälp av chefen, ändra rutiner?
Försök hitta något annat jobb det känns som att det för dig gått för långt.

Hur är det med stöd från arbetsgivaren ?

Det är väl en kombination. Det är ju ett tufft arbete, och då krävs det att annat runt omkring en fungerar för att man ska orka med det. När allt är kaotiskt på en gång så blir det ohanterbart. Problemen har gått så långt och cheferna inser inte att dom tappat kontrollen. Jag söker nya jobb varje dag men det går inte direkt framåt. Flera gånger har jag fått behärska mig från att inte säga upp mig och bara gå hem och inte komma tillbaka. Man måste ju försörja sig, men detta stället tar kål på mig.

Japp, jobbade för Sykes på Irland - bad de dra åt helvete och stack.

Kolla på nian nu - så är det en dokumentär om outsourcad verksamhet.

Det är slitigt, dåligt betalt och man får hur mycket skit som helst.