Vad hade era barn med adhd för symtom som spädbarn?

mitt älsta barn har ADHD , det andra är under utredning.

Mitt älsta har varit ett aktivt barn men nöjd, god och glad. Han var prematurbarn så på så sätt var han krävande då han behövde mat varannan timma dygnet runt, men det rättade till sig när han blev runt halvåret. Det var inget som kändes konstigt eller knasigt förrän han blev äldre och började i 6-års verksamhet. Han hade svårt med det sociala samspelet och klarade inte av att koncentrera sig utan gick omkring och saboterade för sina klasskamrater när han inte kunde förstå vad fröken krävde av honom.

Idag är han 11 år och äter medicin och fungerar helt normalt på alla punkter.

Mellansonen är 10 och har varit en filbunke hela livet, nöjd och glad jämt och ständigt. Lite blyg och tar itne för sig men det har bara ansetts som charmigt. halkar efter i skolan då han har svårt att be om hjälp, svårt att ta egna initiativ.

Yngsta sonen är 2 år och det ska bli intressant att se vad som händer med honom, om han förblir diagnosfri eller om han också får en släng av något.

Min bonusson på 9 år är ett typiskt "adhd"-barn om man får uttrycka sig så... han har ingen diagnos men skolan börjar reagera på hans fel och brister och börjar fundera på om något kanske behöver utredas.

min son var nöjd som bebis. Skrek bara när han var hungrig i princip. Men gällande sömnen var han lättstörd. Slutade äta på natten vid 2 mån men sov oroligt och vaknade för minsta ljud. När han började krypa vid 10 mån märktes det att han var hyperaktiv. Han var överallt heeeela tiden, svårt att varva ner och kolla till ro. Det blev ju mer och mer markant för varje månad som gick. Vid 1,5 nånting började han få enorma vredesutbrott med.
Vid 2 år kopplade de in specialpedagog till förskolan för de hade svårt att hantera min son och han hade svårt att fungera med de andra barnen. Han kunde inte släppas ur sikte för en sekund för då hade han stuckit in i köket eller bitit/slagit ett annat barn eller nåt annat bus.
Vid 3 år fick han börja på resursavdelning och vid 4 år fick vi utredning och diagnoser, ADHD och autismliknande tillstånd. Nu vid 7 år är autismdiagnosen ändrad till asperger efter ytterligare en utredning.
Jag hade faktiskt inte kunnat föreställa mig detta då han var liten bebis, så nöjd och lugn som han var. Helt otroligt att han vände totalt om i samma veva då han blev lite rörigare och kunde krypa.

Trollet: Hur var han annars som bebis? Hade han mycket ögonkontakt? Var det något annat som avvek nu såhär i efterhand?

Han hade normalt med ögonkontakt måste jag nog säga. Men nu när de gjorde om autismutredningen kom frågor om han var en "vanebebis", alltså föll lätt in i vanor och var svår att vänja om och det var han, tex vid mat och sömn. Han har alltid vart lite senare motoriskt. Satt vid 7 mån, kröp vid 10,5 månad och lite sen i talet med. Men som spädbarn kunde man inte ana något sånt då för han var som bebisar är mest.

Puffar....

Min son ska börja utredas för adhd nu till hösten.
Han var också jättelugn bebis, första halvåret sov han bara hela tiden förutom när han åt. Sov hela nätter från dag ett så i början fick jag väcka honom för att mata på natten men när han var en vecka och gick upp fint i vikt slutade jag med det. Vet inte hur det var med ögonkontakt och så, minns att jag tyckte det var tråkigt att vi inte fick någon kontakt för han var ALDRIG vaken. Sen när han börja kräla sig fram, krypa, gå - DÅ blev han väldigt aktiv och då kom direkt svårigheterna att få honom att varva ner och somna på kvällen. Att få honom å somna i egen säng har heller inte gått, han sover med mig än och är snart 8 år.

När han började dagis reagerade de ganska direkt på honom och känner igen mig i det Trollet ludenben skriver, kopplades snart in resurs och specialpedagog, han klarade inte sitta med vid mat och samling, lekte inte med andra barn, lekte inga rollekar eller låtsaslekar, grät och gnällde hela dagen och ville alltid ha en personal precis bredvid sig. Vid 4 klarade de inte honom längre (han hade ännu inget tal i denna ålder heller) och fick då börja på resursförskola. Sen började hans språkutveckling efter det. Nu går han i vanlig klass i skolan med en elevassistent, funkar inte så bra men hoppas vi kan få bättre hjälp när han blir utredd ordentligt. 

Hur livet är? Mycket. Mycket upp och mycket ner, oro, stolthet, glädje, sorg om vartannat.

Livet med ett barn som har ADHD är i alla fall fartfyllt Man behöver aldrig oroa sig för att gå sysslolös så länge han finns i närheten haha.
Men håller med Twisted sister där med att det är mycket blandade känslor om vart annat. Oro, kärlek, glädje, sorg, hopplöshet/maktlöshet, stolthet.... Det är mycket kämpande med sitt föräldraskap. Först när man anar att det är något som är "fel" ska man ta till sig detta som förälder och det är ett jobb i sig att metalt inse att det är nåt som inte stämmer. Sen ska man ta beslutet om att kontakta tex BUP för utredning och det är med ett jobb mentalt. När man får diagnos så börjar jobbet att sätta sig in i vad det innebär och lära sig leva och anpassa familjen efter detta. Det tar sin lilla tid att få vardagen att fungera, både praktiskt och mentalt. Det är en helt ny värld som öppnar sig när man har barn med funktionshinder. Men när man kommit över allt detta, accepterat att så här är det och kommit in i livet med funktionshinder, då blir allt mycket bättre. När min son var runt 3-4 år tyckte jag inte att livet som mamma var särskilt roligt. Jag levde i en bubbla och stängde ute allt annat för det var så jobbigt. Jag levde inte utan endast existerade. När vi fick diagnos vände allt och det blev långsamt bättre. Idag är han 7 år och livet som mamma är ganska bra Vi har till och med haft ork att ge sonen en lillebror. Idag lever vi ett lite annorlunda liv men ändå ett ganska bra liv. Det är inte en katastrof att ha det så här även om man ibland önskar att allt var annorlunda.

puffar

min son hade typ inga symptom som spädbarn. Han var lugn, "normalt" kontaktsökande, sov bra etc etc. Såg inte symptomen förrän i 4-5 årsåldern, då i hans svårighet att förstå gränser bl a.

ps: jag känner inte till ett annat liv med barn än med barn som har ADHD då min äldste son har det Jag har inte mkt att jämföra med. JAg tycker det funkar bra. Han är en toppenkille precis som sin lillbror som inte har ADHD .