Jomppelina skrev 2010-07-05 13:06:23 följande:
Jag styrde inte upp min gamling i onödan. han var omkring tio när vår valp kom hem. De skötte det där själva och visst fick gammelman utstå mycket mellan varven, men jag tror baske mig att han log och mindes sin egen undom bakom pannbenet.
Han hade en trygg hundflock och han behöll sin rang så länge han fanns kvar. Jag tror att vi hade stört mer än vi hade gjort nytta om vi hade börjat sätta våra gränser i hundflocken. Men givetvis, hade jag haft på känn att den unga tog över och att den gamla blev åsidosatt, så hade jag nog lagt mig i.
Men den gamle tolererade mycket, kunde både bli biten i öronen och klättrad på, och han svarade i princip bara genom att ge ett litet morr eller slicka igenom valpen eller mana till aktiv underkastelse med milda signaler. Skulle gissa att det säkert pågår en massa sådant hos er med, som man som hundägare inte alltid är vaken för. Trygga och stabila hundar behöver oftast inte sätta andra individer på plats på ett hårt sätt om de inte känner sig trängda.
Han var en laekenois.
Glömde lägga till. Den där valpen blev så småingom en gammal hund, och han betedde sig precis på samma sätt med kattungar. (Vi har inte skaffat valp efter honom, vi fick ta bort honom bara för någon vecka sedan, då han var på sitt 11 år. Även han var en laekenois).
Ett otroligt underbart tålamod och ett fostrande sinne, så varje gång han mötte en valp eller en kattunge så blev de genast "hans". Han älskade varje minut med dem, precis som vår gamla hane hade gjort med honom som valp.