Hjälp mig att inte slösa energi på svägerskan
Hej
Jag har sedan flera år en riktigt grötig konflikt med min mans brors fru. Under åren har det hänt så oerhört mycket och jag är inte dummare än att jag förstår att vi båda två har stor del i det som hänt. Dock så har jag aldrig riktigt fått en förklaring till varför hon tycker så illa om mig och gjort från dag 1. Jag har flera gånger försökt tala med henne och har antingen fått luddiga svar (som att hon fått en känsla) till att hon vägrar att svara (sitter och stirrar rakt ut). Jag har bett om ursäkt för om jag sårat henne på något sätt men har inte fått något gensvar hur hon tog detta.
Idag är det hela så infekterat att hon vägrar att prata med mig eller min man. Är vi på gemensamma tillställningar så hälsar hon inte på oss och pratar definitivt inte med oss. Hon har konstant vägrat att träffa oss sedan mer än ett år tillbaka och min mans mamma får inte ens nämna våra namn för då går hon ut ur rummet.
Tyvärr har detta även lett till att hennes man (alltså min mans bror) ignorerar mig och man får tvinga honom att hälsa. Han frågar aldrig hur jag mår (trots att jag frågar honom om det). hans förklaring till det hela är att han vill bevara husfriden men han gör detta även när hon inte är med. Min man har försökt att prata med honom men det har liksom inte gett några resultat.
Hon är så oerhört arg på både mig och min man och ibland känns det som att hon verkligen letar fel. Det händer flera gånger i månaden att min svåger ringer min man och skäller ut oss för något vi sagt och gjort. Trots att vi inte träffats ordentligt på över ett år. Det kan röra sig om skitsaker som att vi köpte en fin body till dem som present när de väntade barn och detta var fel då jag tydligt ville skriva dem på näsan att vi har mer pengar än dem.
Mitt problem är jag känner att jag ältar allt som hänt alldeles för mycket. Jag känner mig missförstådd och faktiskt riktigt kränkt. Jag har ju aldrig fått en riktig förklaring till varför de tycker så illa om mig och det känns förjäkligt att omvärlden på något sätt godtar deras märkliga beteende. Folk sitter tysta när hon inte svarar eller när hon inte hälsar på mig.
Min man är en oerhört snäll person men detta gör att han inte sagt ifrån när de betett sig illa. Detta har lett till en hel del konflikter och det har känts oerhört förnedrande att han godtagit att de gör så här mot mig.
När vi träffar gemensamma vänner så har jag alltid rå-ångest för att jag ska säga något som ska tolkas fel och att vännerna ska "gå på hennes linje". Samtidigt så gillar jag inte att hyckla och låtsas att allt är bra mellan oss och min mans bror med familj. efteråt ältar jag allt jag sagt i huvudet gång på gång och undrar hur de uppfattat mig.
Det värsta är att jag har förvandlats till någon jag absolut inte vill vara. Jag har blivit missunsam och känner ett obehag när det går bra för dem. Jag har även på något sätt slutat vilja att det ska lösa sig och har på senare tid önskat att det ska ta slut mellan dem så att jag slipper henne för gott. Så här vill jag absolut inte vara.
Jag förstår att jag inte kan ändra henne eller min svåger men hur gör jag så att detta och det som har hänt inte stjäl mer energi från mig? Hur gör jag för att släppa känslan av att jag vill ha en riktig förklaring?
Hjälp mig!