Tusen val...

Det är ju ett typiskt kvinnligt uttryckssätt, att lägga fram påståenden som frågor. Ser inget fel i det egentligen, att barnet lär sig behärska båda era "språk".

Dessutom handlar det väl inte om att barnet får alla val serverat för sig samtidigt utan att det handlar om specifika situationer? Förstår faktiskt inte hur du menar att det kan göra någon snurrig.
Alltså att det handlar om ska vi byta blöja eller inte, och alltså inte plus fem andra val utöver det.

Fast grejen är ju att 2-åringen har fått för sig att det finns ett val. Ska vi borsta tänderna? Nej, är givetvis svaret, och så tror han att han ska få slippa. Dessutom ger pappan ger 2-åringen tusen tillfällen att få säga nej... och det vet ju alla hur kul det är. Att fråga hela tiden bådar för konflikt eftersom man faktiskt måste byta blöja ibland.. även om man får ett nej. Visst, han kanske hade protesterat ändå, fast jag har märkt att säger man bara, nu är det dags att byta blöja, då följer han (oftast) snällt med och byter. 

Man brukar ju mena att man inte ska uttrycka sig i frågor till så små barn, och det finns ju en anledning. Man öppnar upp för onödiga konflikter då barnet tror och känner att det finns ett val när det inte finns det. Vad händer när han börjar säga nej till allt bara för att du faktiskt frågade?

Jag har iofs inga bra tips men däremot tror jag att han redan förstått detta, problemet är att bryta en vana. Jag vet detta mycket väl men kan ändå slänga ur mig frågor ibland precis i stil med "ska vi ta och borsta tänderna?". Du får påminna och påminna hela tiden, och säga att han får ju försöka påminna sig själv också helt enkelt. Det är jättesvårt att ändra på så invanda beteenden men ju mer aktivt och medvetet han tänker på detta desto mer kommer han ju att kunna förändra det.

Tycker det låter som bullshit att detta skulle vara något kvinnligt btw, varför skulle det vara särskilt kvinnligt?

Jag har förövrigt för mig att Jesper Juul tar upp detta mycket, och Thomas Gordon i boken "aktivt föräldraskap" beskriver oerhört konkret hur man kan föra dialoger med barn (i olika åldrar) på bästa sätt, både ur perspektivet konfliktlösning och i övrigt för att helt enkelt undvika missförstånd osv.

Tack, bra tips de där böckerna. Ska jag absolut kolla upp! Ja, jag tror du har helt rätt, det handlar nog mer om att bryta vanan. Jag gör det också själv ibland, men försöker att tänka mig för... Vi får påminna varandra helt enkelt. :)

Jesper Juul tar upp detta och rekommenderar att inte använda frågor när det är sådant som man inte tänkt låta barnet välja i vilket fall, tex "skall vi borsta tänderna".