katt-fler nackdelar än fördelar?
Jag har så länge jag kan minnas alltid önskat mig en katt, men med en pappa som är allergiker så blev det tyvärr aldrig verklighet. När min man även visade sig vara allergisk, så kändes det självfallet väldigt tråkigt, men hade inget annat val än att acceptera fatkum.
Nu har vi dock hittat lösningen, och ska om några veckor hämta hem vår kattunge- en underbart söt sibirisk katthane. Varken min pappa eller man får några allergiska besvär av sibiriska katter, så det känns som hittat. Är verkligen så glad över detta, har längtat så länge efter en egen katt. Känns som att katten är perfekt för oss, har tom min absoluta favoritfärg, så vacker!
Har funderat lite på vi ska ha kattlåda med eller utan tak, och när jag har googlat info om detta, så hittar jag (självklart) hårresande skräckhistorier om vad det innebär att ha en katt. Det är nästan så att jag börjar få kalla fötter, men bara nästan 
Så, ni vana kattägare, är det verkligen fruktansvärt jobbigt att ha en katt? Som eventuellt diskussionsunderlag så kan vi ju ta följande inlägg:
http://www.lindaskugge.se/cldoc/994.htm
(och om någon vill tipsa om bra kattlådor så är ju det inte helt fel 
Borta bra, hemma bäst.. Detta med att glömma mat framme kommer inte heller bli något problem. Har något av en panisk fobi för bananflugor, så det ligger aldrig någon slags mat/frukt framme i vårt hem. Det är väl detta med klöset som jag oroar mig mest för, vi har något av pedantisk ordning hemma. Men för min egen psykiska hälsa så är det nog bara bra att det kommer en liten katt som ruskar till min väl tillrättalagda värld lite 
