Extrem dödsångest

Fast du kan ju inte vara 100 % säker på att det tar slut. Enligt kvantfysiken så är det teoretiskt möjligt för medvetandet att existera utan en kropp. Rätt intressant.

Jo visst säker kan jag inte vara på något, det kan ingen. Men det känns inte troligt utan mest som något folk vill tro för att orka leva med att vi ska dö.

Jag har haft precis samma "problem" som Dig! Önskar verkligen att du lyssnar nu... Gå till en psykolog. Berätta hur du känner, det är jobbigt, väldigt jobbigt. Jag tycker jättesynd om Dig och önskar att jag kunde ta bort dina tankar.
Det jag kan säga för att trösta dig är att det blir bättre. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna se en hemsk film eller kolla på reklamer som var för mig läskiga. Undvek nyheter och pratade aldrig om jobbiga känslor med någon för då fick jag ångest.

Om Du vill göra som jag så prata med en läkare på hälsocentralen som skriver en remiss till psykolog.
Rekommenderar det verkligen.

Idag kan jag inte förstå varför jag kände som jag gjorde och tänkte som jag tänkte.

Massa kramar till Dig!<3

jag förstår precis hur du känner för jag har haft och har dessa tankar både när jag är vaken och när jag sover! Jag känner ingen glädje och känner bara att allt är meningslöst för man ska ju ändå bara dö! Jag visste inte man kunde må såhär dåligt men det är fruktansvärt, jag har ringt till vc och bett om hjälp för att jag mår så dåligt men psykologen har semester så jag får vänta tills hon är tillbaka!
Känns som man är den enda som tänker så men vi är nog många! kämpa på har tyvärr i nuläget inget råd att ge dig då jag själv är i behov av det

du verkar ju inte ha dödsångest, vet du ens vad det innebär? Jag har haft det och det känns om om du ska dö vilken sekund som helst, du får panik, hjärtklappning och du darrar. När jag fick det var jag så rädd över att jag skulle dö att jag började gråta och varna personer runt mig. Du verkar däremot ha depression kanske.

Hej TS, och andra! ... Visst får man genom livet uppleva att allt fler nära och kära går bort, men, även om det innebär stor sorg så tillhör det ändå en del av det naturliga livet. Det är genom de bevarade minnena som vi får insikter, lär, skapar och lever. De vackra minnena finns kvar hos oss för att vi skall lära oss att bevara dem vördnadsfullt och ömt inom oss. ... Det är naturligt och faktiskt viktigt att tänka och reflektera över döden då och då, men det är lika viktigt att låta tankarna gå över till att gälla det liv man nu lever och då verkligen också leva. Vi har fått livet just för att leva, leva och lära, lära och leva. Så, tankarna om döden, då och då, hör livet till, men har du svårt att komma ur dem så rekommenderar jag att du kontaktar någon förtrogen och kunnig som kan hjälpa dig att komma på rätt spår igen. ... ... När jag i livet kommit på mig själv med att vara inne i jobbiga tankemönster för länge, och som är svåra att komma ur, så försöker jag att ta mig an något helt annat och som tvingar mig att få tankarna på annat håll. Ett annat knep är att spela t.ex. glad musik på hög volym, (spela absolut INTE depressiv musik), men naturligtvis inte så högt att hörseln förstörs. Musiken och uppåt-rytmen hjälper då till med att allteftersom sas. slå/tvinga tankarna, psyket och känslomönstret in på normalt spår igen. ... Att lära sig bli herre över sina egna tankar är något vi alla brottas med från och till, men vissa stunder/perioder så är det svårare. Man kan även pröva någon form av meditation. Dvs. att sitta i lugn, avskilt och med slutna ögon, och upprepat tänka och koncentrera sig, om och om igen, på ett ord, som t.ex. 'sol', 'ros', 'ljus' eller 'kärlek', och göra detta i HÖGST 20 minuter åt gången. I början kan det vara svårt, så börja isf. lugnt med bara några minuter. Du kan sedan öka tiden allteftersom du känner att det är möjligt för dig. ... ... Livet, likt allt annat, är ett kretslopp. Allt tar inte slut när man dör. Bara för att en rond är över så betyder det verkligen inte att hela matchen är slut... ... ... Sköt om dig/er. Styrkekramar. Med vänlig hälsning, Pentra