Måste nog avliva vår katt.. Vad mer kan vi göra?

Usch men blä. Har inga råd att komma med, förstår att avlivning ligger nära, att ha konstant kisslukt hemma är ingen höjdare. Jag var tvungen att avliva en katt som också var 11 för många år sen, han började kissa inne och slutade aldrig... Det var ju hemskt då jag såg honom födas. Har man provat allt så har man, eller tja har ni försökt omplacering? Nog för att katten inte är ung men man vet aldrig. Lycka till oavsett!

Det är det bara ni som kan avgöra.
Om det är någon "tröst" så är er katt 67 år gammal i "kattår" och om veterinären sagt att det kan vara någon form av demens så är ju frågan helt enkelt hur länge ni orkar med det, då går det ju inte att göra något åt skvättandet.

usch vad jobbig, jag har samma problem med min kisse han är dock bara 3 år men kissar utanför lådan ofta och ibland i hallen, jag älskar min kisse otroligt mycket jag med och jag förstår ditt dilemma.
Hoppas ni finner den väg som är bäst.

Vi avlivade vår katt i måndags och det var förstås inget roligt. Men det kändes nödvändigt. Om ni tar det beslutet ska du inte känna att du gjort något fel. Ni har ju verkligen försökt. Visst det KAN bli så att beteendet försvinner men det är nog svårt att hitta någon som vill ta emot en katt som kanske kissar inne.
Kram

Usch va jobbigt! Jag hade samma problem med min katt men den var ung då. Den har tom pinkat på min mans rygg en gång! Vi provade allt vi kunde och började tänka på att avliva... Men jag ville ge henne en chans till och satt upp annons om någon ville ha en utekatt, hon kanske skulle fungera som utekatt... Dagen efter kom ett par som ville ge henne en chans och hämtade katten. Men det kändes väldigt tungt efter hon var borta och jag ringde upp dem nästa dag för att höra hur det går med katten. Dem har berättat att hon sitter under soffan och gråter och kommer inte ut inte ens dricka eller äta... och bad mig att ta katten tillbaks. Jag kände mig lättad  för att det var väldigt jobbigt att bara ge bort djuret som betydde något och vi åkte att hämta upp katten. När vi kom in och hon hörde våra röster... hon sprang mot oss och hoppade i min mans famn! Hela vägen hem hon gnällde i bilen och när vi kom in i lägenheten hon var så glad att vara tillbaka att hon slutade kissa där hon ville och gick bara i sandlådan, något som aldrig hände förr! Det har gått 7 år sedan dess och funkar alldeles utmärkt. Bara att hon gömmer sig om vi har någon på besök ;)

Vet inte om det kan funka på så pass gammal katt, det är nog annan orsak till hans kissande, men vem vet, vem vet...  

jag såg på ett programm en gång om en familj som hade samma problem. Dom anlitde en kattpratare/kattpsykolog. Hon kunde se vad det var katten mådde dåligt av eller vad han menade med det han gjorde..
Det kan vara att han inte trivs med något

tack så mycket för era inlägg!

Har lipat en timme nu, tårarna är slut för tillfället.

Vi ska fråga min mans föräldrar om de kan tänka sig ta honom i ett par/några veckor, för att se om det kanske är hans brors (vår andre katt) något dominanta beteende som framkallar detta.Med tanke på att han markeringsskvätter med baken i vädret liksom, och inte "kissar på sig".

Konstigt vore på sätt och vis då de ju växt upp tillsammans. Men kanske det är något med denne katt just nu som gör att han sämre "tål" sin brors närvaro..?

Svärisarna har inga djur över huvudtaget, är pensionärer och bor i ett stort hus. Återstår bara att se om de kan riskera lite kissande!

Tack åter igen hörrni!

Svärisarna kan ta honom ett tag.  Då får vi se hur han reagerar på det. (Förut har det gått alldeles utmärkt, hoppas på det nu också.)