• Vårkänslor

    Mamma har dött.. Dikt på begravining..

    Det har varit dom längsta veckorna i mitt liv utan dig, jag har inte vetat till vem jag ska vänta mig.


    Jag vill fortfarande slå ditt nummer för att prata med dig, om du inte visste det så betyder du allt för mig.


    Det kändes som att jag inte kunde leva utan dig. Även om det kommer att göra så himla ont så kommer det att bli bättre med tiden.


    Jag kommer att leva med ett leende på läpparna för det förtjänar du.


    Eftersom det inte längre finns något du och jag så är det dags att jag släpper taget om dig så att jag kan bli fri. Leva mitt liv som jag borde.


    Hur svårt det än kommer att bli så kommer jag att klara mig för det va du som lärde mig hur man gör för att stå på egna ben.................... Slut

    Ät det ok eller känns det aldeles för själviskt? Handlar det för mycket om mig? Jag känner mig kluven.. Detta skulle jag vilja säga till henne. Vi hade en svår relation.. Hon hade svårt att t4ro att jag skulle klara av vissa saker för jag har ofta behövt hjälp med dom enklaste sakerna.. Därför vill jag säga detta till henne.. Har ni något att anmärka?

    Kram alla fina här på Fl som alltid finns och hjälper =)

  • Svar på tråden Mamma har dött.. Dikt på begravining..
  • lilla V

    Det är lätt att få känsla utav att man är självisk vid en sådan stor sorg, kanske man är det lite också men med all rätt. Att du beskriver din saknad är fint och inte själviskt, det visar bara hur mycket hon betydde för dig och den kärleken du har till henne. De övriga familjemedlemmarna kommer att förstå det. Så ser jag på det.

    När min svärmor gick bort hade jag mycket svårt för att visa att jag var ledsen inför hennes barn och syskon. Jag kände mig otroligt självisk som var ledsen för att aldrig mer få sitta och prata med henne som svärmor och svärdotter kan, att aldrig få se mina barn krama farmor o.s.v. Jag tyckte att jag inte var värd att känna sorg då deras sorg var så mycket större. Det var nära att jag inte ens sa ett sista farväl för att jag inte ville inkräkta på något sätt. Jag ville verkligen inte visa hur sjukt ledsen jag var för om jag grät var det för att jag saknade och då var jag självisk. Men någonstans där tog det stopp och jag kunde inte sluta gråta och ingen tyckte det var konstigt. Att jag saknade var enbart naturligt och visade bara vilken underbar svärmor jag hade, saknaden förblir en sann kärlek. Precis som jag förklarade för dig.
    Kram till dig!

  • D e på G

    Absolut inte för själviskt.
    Jättefint beskrivet!
    KRAM

Svar på tråden Mamma har dött.. Dikt på begravining..