Missnöjd med livet sedan jag blev pappa

Åh fy stackare :(

Jag e så glad att vi är överens här hemma, no kids :)

Trodde ett tag att han höll på att svika det vi sagt, men nu e han tillbaka, mer övertygad än någonsin, å det känns sååå bra!!

Hejsan
Har ni inga anhöriga, kanske kan några vänner eller ev mormor och morfar ex ta hand om barnen då och då så ni får göra något själva på tu man hand. Ni behöver tid för er själva också även nu. Egenligen kan du vara lugn, om några år när dina barn är tonåringar så kommer du kanske bara önska de var hemma mera. Då lockar ju kompisar förmodligen och du och din dam kommer ha mkt tid för varandra och även kunna resa bort på tu man hand om ex nån i närheten har ett öga på dem.

Annars framgår det inte hur gammla dina barn är men visst själ de ju tid men en hel nyhet var ju inte det och någonstans gick du ju med på det.

Varför inte bara dra med barnen i er gamla livsstil om än med lite modifikation, Kanske finns inte Bamseklubben i de klassiskt mest exklusiva turistställerna - men det gör att barnen kan hänga med Bamse några timmar medans du och din dam ex upplever något spännande någonstans. Ju äldre barnen blir, ju mer flexiblet kommer ju även din tillaro kännas.

Jag tror dina barn har kommer ha en underbar uppväxt med föräldrar som har kvar stor del av nyfikenheten på världen och som gillar att leva efter en viss livstil.

Nu under semestern kan ni väl dra iväg någonstans med en annan barnfamilj och dela lite på ansvaret för barnen så båda får lite tid för sig själva.

Har inget uppmuntrande att säga, men skönt med någon som skriver ärligt. Jag är rädd att råka ut för samma som du, men folk säger bara att man ska bli lyckligast i världen när ungen väl dyker upp.

Jag kände precis som du... fast vi har inte rest så mycket.
Exmaken och jag gled ifrån varandra och jag tog steget o sa att jag vill skiljas.

Nu har jag mitt liv tillbaka med mina underbara barn..
Jag uppskattar tiden med dem som guld och när jag är själv gör jag PRECIS vad jag vill.. inga krav inget alls..

Jag önskar inte mina barn ogjorda fast det låter så.. men om jag fick välja idag så skulle jag inte skaffa barn nej..

Se till att skaffa barnvakt.. de tar inte skada av det om det är en bra sådan.
Även de kan tycka det är skönt att vara borta från mamma o pappa.

Ja du kommer säkerligen känna kärlek till det yngre barnet.. det tar tid dock.. för mig tog det tre år även om det är jag som är mamman.. man har inte kärlek med en gång..

Hoppas ni kan hitta på något eller rent utav bara sova.. det är överskattat

Vad starkt av dig att skriva ner allt och så ärligt! Finns säkert många som känner som du så du lär inte vara ensam. Kan tillägga att min man blir galen här hemma ibland när vår minsta (5 veckor) skriker på kvällarna. Vår äldsta är 15 månader och låte rinte direkt pappa vara ifred så han har det tufft min man mellan varven.... Vi tänkte som ni att vi skulle leva ensamma och njuta av varandra ett tag innan och det gjorde vi i 4 år innan jag blev gravid. Det var mest jag som ville, men min svärmor och andra tjatade och började tro vi inte kunde få barn. Min man är inte svensk och traditionen säger att man ska skaffa barn direkt man gift sig typ.... Så min man började känna sig en aning stressad. Vårt andra barn var planerat också. Har vi redan en så kan vi lika gärna köra på med barnaskaran tänkte vi  Och visst det är tufft! Min man hjälper inte till knappt alls så jag drar mest hela lasset själv (också kultur). Tidiga morgnar, vakna nätter.... Men missförstå mig inte jag klagar inte för jag visste vad jag gav mig in på. Kan tillägga att vi har ingen släkt här.

Jag hoppas att ni kan lösa det på bästa sätt! Kan ni inte lämna barnen hos någon förälder så ni kan få lite ensamtid?? Försök ta vara på er kärlek och visa den så att ni inte glömmer bort varandra bland barnens tjat

Men herregud, ta och fixa lite egentid. Hyr barnvakt (pengar verkar inte vara problemet)
Ta hand och vårda om er relation det är lätt att man glider isär när man får barn. Gå ut och ha kul.

Jag och min man har en stor dyr hobby (MC) inte har vi slutat med det. Vi har minskat lite. Behöver min man gå ut och ha kul så får han det( jag vet vad det betyder för han att ta några öl med polare) . Allt som min man mår bra av får han göra, är han glad så blir jag glad.Jag själv åkte iväg på Racing kurs för mc.
Och min man fick ta hand om 7 mån grabben under tiden.

Rödvin och zoloft löser inga problem.
Vadå serva barnen? de får mat , kläder , värme och trygghet. Leka kan de göra själva,
Släpp kontrollen och gör det du tycker är kul.

Jag förstår verkligen det du skriver, och det var ärligt! Jag ville inte ens ha barn från början. Hade helt ställt in mig på och leva utan. Men nu ville ödet annorlunda och våran underbara dotter vart till och jag ångrar det inte för en sekund! Men jag kommer inte skaffa flera. Mycket för det du skriver, vill inte sitta en dag och "ångra" allt.

Mitt liv är inte mycket annorlunda idag som innan. Jag kan resa, ha egentid,ha sex. Inga problem med barnvakt osv. Känner att ett barn passar mig perfekt och våran lilla familj är hel.

Tips till dig är och skaffa egentid. Skaffa barnvakt, antingen hyra en eller fråga släkt och vänner. Resa kommer ni kunna göra när de blir lite större.

1 timme egentid på 3 år låter helt sjukt enligt mig!!!! Då hade nog jag oxå behövt rödvin! Kan ni inte dela ansvaret ibland på helger, så du kommer ifrån en dag och din fru en annan?

Sen sover väl barnen på kvällarna och redan där får man väl mer än 1 timme egentid?

Vi har en helg i månaden ensamma då dottern sover hos farmor och farfar. Hon ska även vara där en vecka under sommaren då vi kan åka iväg själva.

Res med barnen, dyk med dem, fjällvandra m dem.  Vem har sagt att ma måste sitta hemma bara för att man har barn. Resmålen blir kanske inte lika fria som innan barnen men de blir roliga ändå.

Det där är normalt att känna som pappa i början. Du har ju inte hunnit vänja dig än.. Så ge det en chans. Och man måste inte glida ifrån varandra för det heller!

Sök hjälp NU. Du har stor insikt i hur illa ställt det är och skriver ärligt om det men en Zoloft då och då verkar inte vara någon adekvat behandling. En bra psykiatriker eller annan läkare borde kunna ge dig ett eget recept, anpassat till dig. Vidare borde en familjerådgivare kunna vägleda familjen framåt. En sådan borde kunna hjälpa er att styra upp problemen kring äldsta dottern och även vägleda till en öppen diskussion mellan dig och din hustru. Jag håller även med alla dem som skriver om barnvakter och att fortsätta det glada livet med resor och upplevelser. Bevara ärligheten mot dig själv och lycka till med att få rätsida på livet!

Du TS är jag för många år sedan och jag var djup deprimerad och sökte hjälp.. Zoloft och samtal med en väldigt bra person fick mig att må bättre och då blev allt med familjen mycket lättare oxå..

Varför inte ringa läkaren å få en tid och förklara dina känslor där oxå?

Starkt av dig att vara ärlig

Tycker faktiskt att det är lite patetiskt att skylla allt på din fru som "tjatade till sig" två barn. Du gick med på det. Nu får du ta ditt ansvar för situationen du befinner dig i. Jag förstår att du är slutkörd och ni behöver avlastning och på något sätt går det att fixa. Att dricka rödvin och äta piller känns bara oansvarigt och omoget. Du var med och "gjorde" era barn, din fru lurade INTE till sig dem. Tycker du vill ha offerrollen här eftersom det är lättare att hantera den.
Nu är situationen som den är. Ni har två barn. Ni kan inte leva som förrut. Men ni kan prata med varann om hur ni vill förändra ert liv. Vad behöver ni för att bli lyckligare som familj? (OBS, som familj, inte som singel!) Gör upp planer. Sitt inte bara där och drick rödvin och tyck synd om dig själv. Synd är det högst om barnen.

Att stoppa i sig ett zoloft piller per vecka ger ingenting annat än en psykologisk effekt, zoloft är till för att tas regelbundet för att få en effekt överhuvudtaget. Det är därför det tar 6-8 veckor innan man ser någon resultat utav användantet av antideprissiva.
Behöver man något för stunden är det läkemedel liknande atarax man ska ta.

Med det sagt så tycker jag att du borde söka hjälp, dels för att få behandling och någon att prata med, du kan eventuellt ha en deprission. Men det finns sätt att må bättre, så sök hjälp för dins egen skull och för barnens skull för de märker mer än man tror.

Sen tycker jag inte det är rätt att säga att man tjatat till sig barn, du kunde ha sagt nej om du absolut inte ville ha barn, så lägg inte över ansvaret på någon annan, sa du ja så gjorde du ditt val även om du föll för tjat så hade du ett val.

Men som sagt du måste söka hjälp för du mår uppenbart inte bra!!

Jag förstår dig och kände precis som du.

MEN!!! Jag har lite tröst åt dig. När barnen blir äldre blir ni mycket friare!!!

Hej, jag har själv 2 barn och googlade på hatar mitt liv som pappa och komm in på denna tråd via Google. Ursäkta om detta e lite osmakligt men du fick mig att skratta så mycket att mina tårar rann och jag fick inge luft. Tog nästan 10 minuter att läsa pga att jag fick en så skön skratt attack att tårarna spruta och jag tappa andan. Stay strong!!

En fredagstråd på en torsdag!

Lite rolig trolltråd ändå, men du får inte överdriva så mycket för då blir det inte trovärdigt