Orolig över andning och ljud hos min 13 dagars bebis när hon sover

min lillkille gjorde med så men han har ju ett hål på sitt hjärta de därför han  gör de. kan du inte goggla de?

Min pojk lät oxå väldigt mycket när han sov och jag frågade om det på BB o Bm där sa att det var helt normalt eftersom att brosket är så mjukt i näsa och svalg på en liten bebis.

Har samma problem, väntar också svar :O

Min son lät också konstigt och det kunde tydligen vara vätskerester i lungorna och allt möjligt, tror jag, men det försvann sedan.

Angående hål i hjärtat så har jag för mig att de sade i en dokumentär häromdagen att alla barn föds med hål i hjärtat?

Så små barn har ju som sagt en ganska oregelbunden andning, ofta också med korta uppehåll. Att det rosslar och låter kan bero på många saker. Deras brosk är te x fortfarande ganska mjukt, vilket gör att det kan "fladdra" lite och framkalla ljud som snarkningar eller att de låter som små grisar. Våran son var väldigt rosslig om han somnade efter att han ätit, det var då mat som rörde sig upp och ner. Deras magmunnar är ju inte heller helt mogna och kan släppa igenom lite.

Men är du orolig så kontakta bvc och hör dig för.

Om det är nåt eller vad det i så fall är har jag ingen aning om men ...

... jag har alltid varit den nojjiga typen så jag köpte redan när sonen var i magen ett andningslarm som han använde från dag ett på BB detta gjorde att jag kunde sova och slappna av. Nu har lillsyrran tagit över det och jag kan lugnt säga att det är värt varenda öre just för att lugna mig.

PS: både sonen och dottern har haft alla möjliga ljud för sig när de sover, barn har ju det och när de är pyttesmå så andas de ju så lätt ibland att man knappt kan se det. Så ... mina råd, prata med BVC för en extra koll och köp ett andninglarm för din egen sömn. Lycka till!

trånga, outvecklade liftvägar, fostervatten som kanske är kvar etc etc. plus att de som sagt är helt splitternya och inte har lika bra koll på kroppens funktioner som vi

men är du orolig - skaffa ett larm: andindslarm.se eller prata med BVC

(bara för din egen skull alltså, jag tror inte det är ngt fel på din bäbis)

Jag tycker du ska kontakta BVC eller barnsjukhiset idag- för att lugna dig själv.
Jag tror inte att det är någon fara med din bebis men det finns ju inget som är mer tärande än att vara orolig för sitt nyfödda bArn.

dom sa till oss att sonen lät så för han hade fostervatten i lungorna, men att det går bort med tiden..

Oregelbunden andning är väöldigt vanligt hos spädbarn som sover. Tror de kan vara nere så pass lågt som 20 andetag/min utan att det gör något.
Normal andningsfrekvens hos ett vaket spädbarn är ca 40 andetag/min om jag inte minns helt fel

jag tycker du ska kolla! bättre kolla en gång för mycket än en gång för lite!

barn föds med ett hål i hjärtat men det ska växa igen efter ca två veckor, vår son hade pipljud när han andades och det visade sig att han hade hjärtfel. men han ahde dock jättemånga andetag /minut, mer än 60.

lycka till!

Åh vad jag känner igen det du skriver. Jag hade nog kunnat skriva en hel roman BARA baserat på hur min dotter betedde sig när hon sov. Saken är den att det gick till överdrift i mitt fall. Det började med lite lätt kontroll- kolla lite extra när hon sov, vakande till någon gång för att kolla osv. Men det slutade med hysteri. Jag skulle ha full koll hela tiden och när det var som värst var det både antidep.medicin, psykologer och att jag och min kille sov i skift. Jag var livrädd.

Nu är det här länge sen. Och med andra barnet var det mycket lättare. Det jag har lärt mig är väl egentligen att desto mer man "matar" sin oro och sitt kontrollbehov desto värre blir det.

Jag skulle vilja skriva en massa lugnande saker till dig- om hur ovanligt det är med psd, hur ovanligt det är med "fel" på "friska" bebisar som inte upptäckts redan på BB osv. (Något jag själv hade 100% koll över btw, vet inte hur mycket jag googlat över sjuka bebisar, bebisar som slutat andas osv. Inte bra!)

Men jag vet att det ger dig ingenting. En risk på miljonen är ju risk nog när det gäller sina barn.

Så det enda råd jag kan ge är: MATA INTE DIN ORO. Det slutar i katastrof. Dra ut på tiden så mycket du kan mellan gångerna du testar. Jag lovar, det hjälper. Det blir liksom som om hjärnan tänker att det gick ju bra nu så varför skulle det inte gå bra igen istället för "kolla jag inte igen, och igen, och igen och igen, så kommer något hända".

Och framför allt- det går över! Jag hade tankar i stil med "jag kommer aldrig låta henne sova borta, inte ens när hon är 4 år gammal osv"... Men en dag bara släpper det. Idag är det nästan roligt att tänka tillbaka hur orolig man kan vara över sitt lilla mirakel.

Kram på dig!