Köpa vuxen hund. Ge mig tips och råd ni hundkunniga.

Vilken ras är ni ute efter?

Hälsokollerna är lite olika.

Vi har siktat in oss på mindre/mellanraser som är lämpliga för agility och dressyr. Har tittat på Fox terrier, Jack Russel, Whippet. Just nu ska vi åka och titta på en tvåårig Jack Russel tik. Som enl uppfödaren är en helt underbar och perfekt hund, inga problem alls. Vill såklart jättegärna lita på henne. Men man vet ju aldrig.

Tänk bara på att Jack Russel terrier är en VÄLDIGT krävande hund liksom de allra flesta terriers. Många skaffar en för att de är så söta utan att veta vad de ger sig in i vilket slutligen leder till att hunden inte går att ha lös för att den jagar för mycket eller bara sticker för att ha kul någon annanstans. En del behåller hunden och går med den kopplad alltid medan andra säljer den för att den blivit för jobbig pga för lite aktivering. Att skaffa en sån hund (som fått dåliga vanor pga för lite aktivering) kräver betydligt mer jobb än att skaffa en valp och uppfostra den rätt från början eller att skaffa en vuxen väldresserad hund. Så var väldigt noga med att kolla upp hunden och hur ägaren har uppfostrat den och sina andra hundar.

Kolla upp hur de har haft hunden. Om den har bott på en gård så kanske den gått som gårds hund och inte tränats. Ska ni ha den till agility så var väldigt noga med att kolla vilken lydnad det är på hunden. Är det inte tillräckligt så leta vidare annars sitter ni kanske där med en hund som blir väldigt svår att få lydnad på.

JRTs är härliga hundar om de aktiveras rätt! Mycket hund i liten förpackning

Generellt sett skulle jag rekommendera att köpa en vuxen hund från en uppfödare, framför att ta en omplacering från en privatperson, då du förmodligen har möjlighet till ett helt annat stöd efter köpet och större chans att hunden får återvända dit OM det inte skulle funka... Visst kan du be om en besiktning och vad gäller rasbundna hälsokontroller så beror det ju på ras vad som görs, men återigen, det är ju sällan något som vanliga hundägare utan avelsambitioner bryr sig om att göra på sina hundar, så det kan ju vara ännu ett argument för att ta en hund från en uppfödare istället. Men då självklart en BRA uppfödare med sund hundhållning, så att det inte handlar om en hundkrake som levat hela sitt liv i hundgård och har noll vana av ett vanligt familjeliv med folk och fä, gå i koppel, vistas i stadsmiljöer, rumsrenhet osv osv.

Är det så att hunden omplaceras för att den inte håller för avel bör du ju såklart förvissa dig om att det inte är pga sjukdom, dock!

Prövotid är olika, det viktigaste tycker jag är att du känner förtroende för den du köper hund ifrån! För den som är seriös vill ju inte sälja en hund under falska löften för att sedan se den omplaceras vidare/lämnas tillbaka om det inte funkar... utan självklart beskriver man hunden så ärligt som möjligt. Men sen får man ju vara införstått med att vuxna hundar som byter ägare och miljö kan förändras speciellt precis i början innan de blir trygga och lär sig alla nya rutiner och regler.

Men fråga innan köp hur det skulle bli om det trots allt inte fungerar. Handlar det om en seriös uppfödare är det förmodligen inga bekymmer med att hunden får komma tillbaka, men handlar det om en hund som omplaceras för att den av någon anledning inte funkar bra i sin nuvarande familj så kan man ju inte räkna med det.

Vart i landet bor du? Har själv jack russell och kanske kan ge några tips om hund/uppfödare... :)

Jag skulle aldrig ta en hund som inte var vet.besiktad ,vacc,försäkrad mm och som jag inte fick ha på prov en månad. Dom flesta seriösa ägare som omplacerar är lika noga dom att få tillbaka hunden om det inte skulle funka i det nya hemmet men se till att skriva avtal på det.
Åk och hälsa på och se hur hunden beteer sig med ägarna. Kan den gå lös,komma på inkallning, möta andra hundar utan problem osv.
För övrigt är det väl toppen att ni tar en vuxen hund och det omplaceras ju massor så var kräsna, marknaden är er :)

Kul att ni ska skaffa hund, grattis! (Eller vad man nu kan tänkas säga... :P)

Förutom allt som nämnts här med lynne osv tycker jag att det är jätteviktigt att du kollar att alla papper är okej! Dvs, om den är reggad, att du får alla papper, att den är vaccinerad, chippad eller tatuerad, samt att ni gör en ny veterinärbesiktning innan du köper hunden! (Detta kan vara ett krav från vissa försäkringsbolag). Kolla gärna veterinärhistorik om du har möjlighet, på den och släktingar. Hunddata är ovärderligt om den är reggad hos SKK.

Jag vill även påpeka att man alltid vid köp av en vuxen hund ska be om en prövoperiod, helst på en månad, och i alla fall på ett par veckor. På så sätt får man reda på om hunden passar in i familjen. Det kan vara missvisande att bara träffa hunden på hemmaplan, man vill ju gärna ha tid att utforska hur den beter sig i olika miljöer, mot olika personer mm. Efter en månad är man ganska klar över om hunden passar in i familjen eller inte. Om ägaren är mån om sin hund brukar detta aldrig vara något problem - om hunden inte trivs hos er och det märka att den efter en månad är märkbart förändrad till det sämre vill man ju som säljare ha en chans att säga stopp och belägg. Om de vägrar låta dig ha hunden på prov, och bara försöker få dig att hosta upp pengarna, ta hunden och åka skulle jag bli lite misstänksam!

"Faran" med att köpa en hund som sprungit lös på gården i hela sitt liv är att det kan uppstå problemsituationer när den kommer till mijöer som är obekanta. Så behöver dock inte vara fallet! Min BC köpte jag som 1,5-åring, då hade hon aldrig varit utanför gården men fungerar ypperligt överallt. Jag ser det dock som ett lyckligt sammanträffande och något av ett undantag som bekräftar regeln.

Ett annat tips kan vara att gå en vardagslydnadskurs med hunden när ni bestämt er för den och köpt den, en instruktör kan ofta ge bra tips på hur man kan sammarbeta och öka förtroendet mellan förare och hund. Självklart är det bara om man länner att man kan ha nytta av det, går det bra ändå behöver man ju inte bry sig om att gå kurs. :)

Åååh, glömde! (Förlåt att jag spammar lite!)

Om det är en SKK-reggad ska ni skicka in papper om ägarbyte, men det är jordbruksverkets register som brukar räknas som det "riktiga" ägarregistret. Det är lag på att alla hundar, renrasiga som blandraser, ska vara reggade i jordbruksverketmed sitt chipnr eller tångnr (örontatuering). Det är oftast den som står som ägare i jordbruksverkets register man kotaktar om hunden springer bort osv.

Se även till att få ett ordentligt köpekontrakt! Det ska helst innehålla namn och personnummer på både säljare och köpare, datum, hundens namn, reg nr, samt tångnr eller chipnr. Köpesumman bör även stå där. Det ska självklart skrivas under av båda parter.

Jag kanske är lite väl formell, men jag har hört en del sjuka historier om säljare som övertalat köparen att det inte är så viktigt med kontrakt och ägarbyte, och sedan försökt hävda att hunden bara var till låns och vill ha tillbaka den trots att den är betalad osv... Det skadar aldrig att ha på fötterna när det gäller kontrakt och liknande! :)

Tack alla ni för era svar. Jättemånga bra råd! De vi var hos idag är hade kennel, var registrerade och hade massor av JRT i olika åldrar. De verkade väldigt serösa och berättade att de skulle sälja henne då de inte ville avla på henne mer. Det hade med hennes färger att göra, inget annat. Hon hade gått bra på utställnigar och var mycket trevligt och lydig. De hade gård, men hundarna bodde i huset. De berättade fór oss om hur ett köp går till med kontrakt, registreringar och papper osv. Hon var på alla sett en hund vi tänkt oss. Verkade väldigt mysig. Hoppade först, men slutade direkt när de sa åt henne. Var glad och social. Pigg. Vi läser på massor om raserna vi är intresserade av vill vill vara väl förberedda och absolut inte ta oss vatten över huvudet! Det är bara ett par saker som får mig att tvecka och det är b a r a utseendemässiga saker. Typ av päls och storlek. Hur kräsen kan man vara? Dessutom kände jag inte något så där direkt "kärlek vid första ögonkastet", ni vet...? Bara trams? Mannen tycker det. Han tycker det är bra att man inte känner kärlek direkt, för då kan man ta ett vettigt beslut utan att känslorna styr. Men ska man inte känna något? Eller är det bara fór att det är en ny nervös situation? Beslutsånges!!!

Utseendet är det minsta problemet, den snyggaste/sötaste hunden jag har haft är den jag passat ihop sämst med.