Vaknar samma tid varje natt

nu kanske 3dgr inte är att beklaga sig över... men som situationen är så vill jag försöka bryta detta innan det går för långt.
Hon är en periodare... nu var det faktiskt längesen hon vaknade om nätterna...
Undrar vad det är som gör att det börjar?

Någon som har nå andra tips där man kan få barnet att känna sig tryggare i sin säng?

Vet väl inte riktigt vad jag ville m detta inlägg... fördriva tiden nattetid ist för att springa upp o ner i trappan när hon ropar el kommer... 

Har hon något som gör henne trygg? En filt, en kudde, ett gosedjur, någon lugn musik? En nattlampa? Har hon sagt att hon blir orolig eller rädd för något?

Jag tror det är smart att ni inte låter henne krypa ner bara av ren vana utan lär sig sova i sängen.

Lycka till

Hon har sin sänglampa tänd varje natt, och har en gosehund i sängen... 
Hon har ganska litet sömnbehov har vi märkt.. men tycker det e så konstigt hur hon kan vakna exakt samma tid flera nätter på rad...

Hon har nämnt att hon drömt, men hon är ju varken ledsen eller rädd...  Och så länge hon inte är det så ser jag ingen anledning att sova i vår säng.
Bara att kämpa på, som sagt är ju förhoppningsvis bara en period... 

Jag fick tipset här på familjeliv faktiskt med nattskräck (vet att det inte är det men kanske hjälper) att störa sömnen cirka en timma innan barnet börjar skrika (i det här fallet vakna).
Kanske skulle hjälpa om det stör drömmperioden av sömnen lite. Vi har inte väckt sonen men halvväckt honom och det har fungerat hyffsat bra. Inte varje gång men ändå.
Kanske något att prova

Ahh intressant, värt att testa om hennes period drar ut på tiden...
Inte för att det är så lockande att ställa klockan runt 02 på natten, men helt klart värt att testa om det fortsätter.
tack för tipset! 

En sexåring tycker jag definitivt man kan säga åt att hon får sova i sin egen säng, eftersom hon stör andras sömn annars. Jag är likadan. Jag vaknar inte alltid när femåringen smyger ner i vår säng, men sen ligger han ju aldrig still utan bökar runt, hostar, nynnar och fan vet allt, så när jag väl vaknat av ett knä i magen eller nåt är det stört omöjligt att somna om! I början gick jag och la mig i soffan men kom på att jag faktiskt har rätt att sova gott i min egen säng jag med! 
Det är viktigt att lära sig att respektera andras sömn - jag avskyr när folk inte gör det (finns alldeles för gott om vuxna som inte lärt sig det, tyvärr)! Tala om för henne att det vore jättemysigt att ha henne hos er, men tyvärr går det inte för du sover illa och MÅSTE få sova ordenligt, särskilt nu innan bäbisen kommer.

Min bonus var nog tre när jag lärde honom att inte ligga och ropa när han vaknat - utan tassa upp och väcka pappa om det är nåt. Mest för att han ropade om att han tappat nallen mitt i natten istället för att plocka upp den, och andra såna fåniga småsaker (törstig? Jamen vattenkranen är på samma ställe som på dagarna, gå och drick då!). I början fick vi påminna honom rätt ofta, vilket kändes lite fånigt. Dvs kliva upp, gå in till hans rum och tala om att "du får komma in till oss om du vill nåt, inte ligga och ropa" och sen gå och lägga sig igen utan att fråga vad han vill. Grejen var ju att det var så mkt bekvämare för honom att vi kom och servade - han vill inte alls lika många saker nu när han måste kliva ur sängen...  Numera kan han dessutom klockan och har lärt sig att inte väcka oss före kl8. Ljuvligt!

I värsta fall kanske din sambo kan följa med henne till hennes säng och sova där? Fast det känns ju mer som en åtgärd vid mardrömmar eller liknande...

SCSI

vilken pli ni har på ert barn  
Håller med om att man ska respektera andras sömn, den är ju väldigt viktig för att man ska fungera som människa om dagarna...

Sambons barn har oxå en förmåga att ligga kvar eller vara på nedervåningne och ropa tills vi svarar...
Skulle va underbart att vänja bort... vi försöker, men det går inte in...
Vi får ofta säga att dom får faktiskt komma till oss om dom vill något.
Ibland e det dock vissa saker dom behöver hjälp med, så då e det bara att pallra sig upp.

Vi har haft väldiga diskussioner här hemma om det där med barn i sängen osv...
Och som jag skrev tidigare så är barnen periodare... gått bra hur länge som helst, men nu har ena tösen börjat vakna vid 3 varje natt igen...
Men nu turas vi om att gå tillbaka med henne...
Skulle det nu va en mardröm eller så, såklart att antingen hon får ligga m oss, eller sambon får gå ner till henne.

Sambons blir inte speciellt störd av att barnen ligger i vår säng utan kan sova på som vanligt... men jag har väldiga problem... Så ja.. det har blivit en del diskussioner med åren..
Men som sagt nu e dom så pass stora, så nu ska dom verkligen kunna sova i sina sängar.

Men får ibland då höra, dock längesen nu.... att då får väl inte bebisen heller ligga i vår säng... men det e ju stor skillnad på en 6åring och spädbarn.
Dock är inte min tanke att ha bebis i sängen heller, men gärna i sin egen bredvid mig till en början, tills man lärt känna bebisen....

tack för era åsikter o tips 

Har ni provat att störa sömnen en timma innan? Är lite nyfiken på om det funkar

Ne, har inte prövat det ännu, bara inne på 4:e natten... att ställa klockan på 02 känns inge lockande...
 

fast nu när jag tänker efter så i förrgår vakna min sambo mitt i natten, han har svårt att sova i värmen... så han gick ner o la sig i soffan, men innan gick han inte till xx och släckte hennes lampa, då vakna hon till... den natten vakna hon inte vid 3 som hon gjort ett tag nu...

så det funkar säkert! 

Ha, pli och pli. Det har liksom blivit så av nödvändighet. Får jag inte sova slår jag ihjäl både unge och sambo...
Så det har som känts värt att ta striden... vi följer honom inte tillbaka till sängen om han kommer mitt i natten och skulle vilja sova  hos oss, heller. Talar bara om att tyvärr går det inte, han får faktiskt sova i sin egen säng - och så tomtar han lite buttert tillbaks in till sig. Jag har nästan lärt mig att inte känna mig som världens elakaste styvmorsa vid såna tillfällen...

Givetvis händer det att de behöver hjälp som kräver att man kliver upp, men det är så mycket bättre att behöva gå upp en gång i veckan för att byta nerkissade lakan, stänga bråkiga fönster eller vad det nu må vara, än att störas flera gånger per natt för att ungen vill bli omstoppad eller inte ids sträcka ner armen på golvet för att hämta upp nallen... (extra gulligt är det förresten när han springer upp flera ggr på en kväll för att han vill bli omstoppad. Herregud, ligg kvar under täcket så behöver du inte ny omstoppning!)

Samma grej här förresten - sambon störs inte alls så mycket som jag av ett barn i sängen. Men när ungen var förkyld och hostade sig igenom nätterna fattade han lite av hur jag hade det tror jag, efter det behövde inte jag alltid vara den som sa ifrån i alla fall. Skönt nog. Då hinner jag knappt vakna ibland, innan sambon skickat tillbaks barnet till sin säng (han ligger närmast dörren).

Bäbis på gång här med, så jag räknar med att inte få sova så mycket på nätterna framöver... men jag njuter så länge det går! Och ja - det är väl en jäkla skillnad på ett ammande spädbarn och en sexåring i sängen!?

SCSI

Gu va skönt o höra ngn som tycker o känner likadant...
Dock inatt gav jag upp när hon kom in andra gången... Fick dåligt samvete... Så då fick hon sova hos oss iaf...
Så mkt sömn blev det inte...

Åhh måste stå på mig/oss, men vi måste gå ner m henne igen annars står hon bara o trycker i dörröppningen eller i trappen...

Vi får se om mönstret kan brytas, för nu ska dom till sin mamma i ett par dagar, får se om hon vaknar där me....
Håller tummarna att det går över.. 

Nu är jag säkert elak, men låt henne stå där då, så länge hon är tyst och inte stör er? Det är HENNES sömn, den ansvarar HON för. Och hon står ju där för att det funkar - hon får sällskap till sitt rum... funkar det inte längre kommer hon sluta. Eller så faller hon ihop och sover i trappen eller nåt - men då sover hon i alla fall.

Sen är det ett bra knep att se till att familjens barn har sköna sängar.  Jag har flera vänner som typ aldrig sover i rätt säng... de vandrar runt allt eftersom barnen kommer och trängs, och den förälder som störs går och lägger sig i barnets säng istället. Det är ju att tumma på min devis om att jag ska få sova i MIN säng, men det är bättre än att inte sova i alla fall.

Håller tummarna för att det reder ut sig - lycka till!