Ni som har gjort vändningsförsök, hur har det gått?
Lillan i magen (2:a barnet) har visst kommit på att hon skulle vända sig, så på måndag, i vecka 36+6 är det vändningsförsök och jag är rusktigt nervös. Är tveksam till att göra de, så får väl se vad jag känner när jag väl är där inne på måndag!
Hur gick det för er?
Hur uppfattade ni vändningsförsöket?
Lyckades de och blev en normal förlossning?
Mitt andra barn parkerade sig i tvärläge tidigt och rörde sig inte ur fläcken. I vecka 35+3 blev det plötsligt bråttom att få ut honom och jag fick komma till förlossningen för igångsättning. Tre vändningsförsök gjordes. Varje gång lyckades läkaren vända ner huvudet och varje gång åkte bebisen tillbaka till utgångsläget. En timme senare var jag på väg till OP för kejsarsnitt.
Själva vändningsförsöken var mycket mindre otäcka än jag hade föreställt mig. Det var inte behagligt med det gjorde heller inte ont. Jag var inte heller besvärad av bricanylen.
Fler?
Ännu fler som varit med om vändningsförsök och kan berätta hur det gick?
Misslyckades på så sätt att vattnet gick dagen innan så det blev inget vändningsförsök alls, blev akutsnitt istället.
röstade annat för vändningsförsöket misslyckades och jag fick tid för planerat snitt men till den dagen hade bebis vänt sig själv och vi fick åka hem och invänta vanlig förlossning....ett par veckor senare föddes han vaginalt
Jag har inte röstat eftersom min son var lydig och la sig rätt i så god tid att det var klart när han föddes i v33 + 5. Det gäller att få pli på dem tidigt!
Däremot känner jag tre personer som gjort vändningsförsök. I ett fall lyckades det, men bebisen vände sig sedan tillbaka igen. De andra två lyckades inte. Min svärmor, som är barnmorska, tycker inte att vändning är någon bra idé. Det misslyckas ofta och kan ibland leda till att förlossningen kommer igång för tidigt. Hon är ingen vän av onödiga kejsarsnitt, men när jag väntade sonen sa hon ändå till mig att insistera på kejsarsnitt om han skulle ligga fel.
Det misslyckades i och med mitt höga blodtryck. Det gick inte att genomföra försöket utan jag blev inlagd och sedan gick vattnet. Det slutade med ett snitt.
Ett misslyckande, sonen satt stenhårt, gick inte att rubba honom. Fick tid för snitt en vecka senare om det inte startade själv innan, sonen föddes fem dagar senare med fötterna först vaginalt, även den gick bra, sonen hade lindat in sig i navelsträngen tre varv även slagit en äkta knut på den, så det var inte så konstigt att han inte gick att vända.
Själva vändningsförsöket var inte så jobbig, blev rejält skakis av bricanylen, men annars var det inga problem. Jobbigaste var väntan på röntgen (gjorde bäckenmätning) och efteråt.
Hela dagen tog det sammanlagt, först UL, sen CTG, vändningsförsöket, CTG igen, diskussion hur vi skulle gå vidare, röntgen, lunch, röntgensvar, CTG, sen äntligen fika och diskussion och tid för snitt. Vid fyra halv fem fick vi äntligen åka hem.
Intressant att höra era erfaranheter!
Är riktigt nervös, vet att alla läkare på sjukhuset inte är direkt något att hurra för och ganska hårdhänta. Återstår att se hur det går!
Fick iaf info om att ta med bb-väska och sånna saker, ifall det skulle bli förlossning på måndag. Någon som vet hur ofta det sker egentligen vid vändningsförsök?
Följer detta med spänning.
Går in i v 34 på måndag och jag känner att hon ligger på snedden, huvudet till vänster och rumpan till höger.
Enligt många här på FL så brukar ens första barn vända sig runt v 30...så vi får se nästa vecka när jag ska till BM vad hon säger.
Jag är inte så speciellt stor och inte lilltroll heller... SF mått i v 32 var 30, men hon följer sin kurva. ( om det nu kan ha någon betydelse)