Medicineras alla adhd-barn?

jag kan tänka mig att de flesta erbjuds mediciner, men jag vet ju inte säkert. Min son äter mediciner mot både sin ad/hd samt mmot sin  Tourettes. Han måste även skicka in årliga läkarintyg för att få övningsköra samt för att få behålla sitt körkort sen när han fått det.

Nej det gör dom inte det är bara dom som andra insatser inte riktigt räcker till för.

Nej, man behöver inte medicineras enbart för att man har diagnosen ADHD. Mediciner har man som ett hjälpmedel när andra resurser är otillräckliga och det är inte den enda insatsen i behandling av ADHD. Medicin ska vara en del av behandlingen tillsammans med en ADHD-vänlig miljö. Det beror även på graden ADHD om medicin är motiverat. Lätt ADHD vs svår är ganska stor skillnad på. Sen tror jag säkert att det finns läkare som skriver ut mediciner för lättvindligt men det gäller inte bara ADHD utan så är det i hela läkarbranchen.
Min son äter concerta för sin ADHD och det har gjort så han kan fungera. Han är 7 år och har ätit dom i 2,5 år. Han har även asperger och han kombinerar concerta med risperdal. Hade han inte fått medicinsk behandling hade han inte kunnat vara hemmaboende för hans problematik är så svår att jag inte hade klarat av honom i så fall, så ser det ut för oss. Men en annan familj med barn som har ADHD kan situationen vara helt annorlunda och medicin behöver inte alls vara nödvändig.

Vår tioåriga dotter med högfungerande autism och adhd äter också medicin. Utan medicin hade jag INTE orkat med henne mycket länge till, hon höll på att ta knäcken på oss. Hon är någorlunda hanterbar nu men hon är fortfarande svår. Men hade hon inte ätit medicin så hade ingenting fungerat här hemma till slut.

Nä som jag skrev  förut så är det bara i vissa fall.
Min son är 4,5 år har fått dispans för att medicinera så tidigt eftersom han har så svår problematik att det inte går att hantera utan medicin.
Dagis barnen var rädda för honom/ det har blivit bättre men inte helt.
Oss föräldrar dagispersonal avlastare går han på fortfarande men inte lika mycket som innan.
Meningen med medicinen är helt enkelt att han inte ska straffa ut sig själv, vi föräldrar älskar ju honom förbehållslöst hur mycket han än biter o sparkar o slåss, tyvärr är ju inte resten av värden så förlåtande.

Sen är det en sak till och det är att dottern kan fokusera på ett helt annat sätt vilket gör att hon tex kan spela dataspel utan att få utbrott, eller orka med skolan vilket hon absolut inte gjorde innan.
Ett exempel: Dottern rodde dagtid i en uppblåsbar båt, hon provade och provade, åkte hit och dit, rodde åt fel håll ibland men gav sig inte. Sen ville hon ro även på kvällen och som ni vet så har ju medicinen gått ur då, eller nästan all medicin. Det gick inte alls, hon vrålade och skrek och hennes pappa fick hämta henne.
Så visst är det en viss skillnad och visst gör medicinen nytta, om man hamnar rätt och om man har behov. Nu har min dotter även hfa, så det blir ju lite skillnad gentemot någon med enbart adhd...

Först o främst så ska det till en adhd-vänlig miljö, dvs en vardag med struktur o rutiner o tydliggöramde pedagogik. Fungerar inte det utan att barnet ff har svårt att fungera i vardagslivet o skola osv så kan man ge medicin som ytterligare en tårtbit av hjälpmedel till välfungerande..

Jag har 3 barn med ADHD men bara 13 åriga tjejen som testat medicin. Nu har hon ingen för vi tyckte inte att det fungerade! För vissa hjälper det enormt!

Jag är lärare och de flesta elever med ADHD (eller ADD) som jag haft har inte fått medicin. Många har klarat sig riktigt bra utan. I en del fall önskar man att föräldrarna ville gå med på att åtminstone prova medicin. Det är gott och väl att påtala vikten av "ADHD-vänlig miljö" och "tydliggörande pedagogik", men det räcker inte för alla barn. Dessutom har man inte full kontroll över allt som händer i en skola. Andra elever måste få leva sitt liv utan att ständigt behöva ta hänsyn till en enda elev som inte klarar vare sig motgångar eller avbrott i rutiner. Jag är inte beredd att ta bort alla färgglada gardiner, elevarbeten på anslagstavlor, fönster mellan klassrum och korridor etc för att det blir alltför distraherande för barn med ADHD eller ADD. Jag går inte heller med på att en elev får rätten att behandla andra barn illa, bara för att han/hon råkar ha en diagnos.

Missförstå mig nu rätt. De flesta elever med ADHD klarar skolan bra, en del till och med mycket bra. Ibland får man anpassa exempelvis placeringen i klassrummet så att det ska fungera för ett barn med diagnos. Det finns speciallärare och ibland även elevassistenter som kan hjälpa till. Självklart kan vi lärare tänka ett varv extra när vi planerar lektionerna. Vi kan vara tydliga med vad som ska hända under veckan, dagen och lektionen. Det är inte negativt för något barn och nästintill livsviktigt för barn med vissa diagnoser. Men när ett barn har så speciella behov att det går ut över resten av klassen önskar jag att föräldrarna ville gå med på att testa andra lösningar. Det är inte så vanligt, men det händer. Under 15 år har jag träffat på åtminstone två familjer där föräldrarna tvärvägrade att prova medicin, trots att skolläkare och utredningsteamet starkt rekommenderade det.

min son fick concerta ca 1 månad efter att han fick sin diagnos. även om jag hade börjat med tydligare rutiner och allt detta så var det inte tillräckligt, han gick i förskoleklass då med och det var lite jobbigt för honom. han blev en helt annan pojk när han fick börja med sin medicin och dem dagar inte tar dem av nån anledning så märks det tydligt, det är som dag och natt. min förhoppning är att han ska kunna bli fri från sin medicin om några år, men just nu behövs den verkligen för att vårt liv ska fungera.