Tingsrätten fattade ett interimistiskt beslut som är dåligt för sonen... Överklagar nu till hovrätten. Någon som varit med om liknande?

Det är skillnad på pappa och vem som helst. Hur mammig barnet än är så är det bra att barnet får en nära relation med sin pappa. Varför har pappan inte haft umgänge? Har han fått ha umgänge själv, utan dig närvarande?

Men han verkade jue inte ha varit delaktig under dom första 2 åren, så på TS verkade det som det känns för fort för detta beslut, och jag förstår TS.

 En pappa kan lika va vem som helst för barnet, bara för att man delar lite spermier betyder inte det pappan gjort allt rätt och funnits där som egentligen ska va så självklart.

 

TS, stå på dig och be om få komma till fam-rättens rum så att det finns lite andra som kan hålla lite koll om du tycker det är osäkert för ditt barn, lita på din magkänsla!

 

Bero på varför pappan inte varit delaktig.

Precis som en mamma då.

Finns dom så kan ts inte ställa krav.

Men prova o se hur det går istället! Det kanske funkar jättebra!

Jag har varit i en liknande sits, o vår upptrappning var inte heller särskild lång - men det funkade fint.
Min son hade också enbart bott med mig sedan födseln.

Se inte enbart det negativa, utan se det som att detta kan bli en chans för din son att träffa sin far!
Ibland måste man kanske ta ett steg tillbaka, släppa kontrollen o se hur det går - det kanske löser sig alldeles utmärkt när ni väl har provat.

Men om pappan inte brytt sig tidigare fick han genom så fort varannan helg efter år av att va frånvarande?

Tänkte på att du va i den situation, hur hanterade du och dina känslor?

Min sons far var inte heller alls särskilt delaktig under sonens första år. De lärde aldrig känna varann då.
Sen ville han helt plötsligt ha varannan vecka - vilket han inte fick igenom. Dock blev det ju ca varanna helg, plus lite till. Det var en kort upptrappning innan bara, o sen blev det varannan helg.
Detta var dock ca 5 år sedan nu.

Det har varit jättejobbigt, visst har det det. Men man fick helt enkelt släppa på sitt "kontrollbehov" o göra såsom Tingsrätten bestämt, eller som familjerätten rekommenderat.
Jag har många ggr tyckt att de har fattat fel beslut, men det är inte upp till mig att bestämma, utan jag/pappan hade ju överlåtit bestämmande till Tingsrätten.

Du får helt enkelt bita ihop o lita på att rätten har fattat rätt beslut ang er son.
Var glad att pappan vill ta sitt ansvar till sist - bättre sent än aldrig.
Du som mamma o boendeföärlder (i detta fall) får stötta sonen så gott du kan - försök att var glad för hans skull istället för att se eventuella negativa reaktioner.

Mamma M: hur gick resonemanget? Var ni på samarbetssamtal först? Hur gammalt var barnet? Hur länge hade du varit ensam med det, och var du ensam, eller bara ganska ensam?
Hur kom ni överens om just varannan helg? är ni nöjda med det i dag?  
Är i liknande sits nu och enormt orolig för framtiden. Pappan är borta sedan 2,5 månad, jag roddar den nu extremt mammiga bebisen ensam, han kräver sex dygn i sträck efter nyår, jag säger nej och han hotar med tingsrätt. Samarbetssamtal väntar i höst, jag är orolig för vad de skall säga. 

Oj, ursäkta det är inte TS, jag undrade bara för jag sitter själv med en värdelös pappa till mitt barn och undrar över saker som att bara slänga iväg ett barn bara för att det är samma dna.

Han har absolut inge umgänge och slutat helt bry sig och jag tycker det så brutalt av honom. Jag vet att mitt barn är älskad av mig och har det tryggt hos mig men drömmer mardrömmar om att han ska komma och bara ta henne som varannan helg utan att lyft ett lillfinger under hela grav och nu är lillen 1½ år gammal,  jag har dessutom ett barn med speciella behov och kan inte gå mm.

Men ska lugna mig men nyfiken på hur det kan bli såna beslut liksom, har han "pappan" skött sig hittills nu da? Tycker du det va bra?

Jag har en obehaglig känsla av att farsor bara har rättigheter och inga skyldigheter i dag. De kan skita i barnet och sedan plötsligt dyka upp och mamman skall vara så jävla duktig och underlätta deras kontakt, men ingen får säga ett ord om hans jävla svek. Fy fan.
Det är heller inte få pappor som beter sig så här, men extremt få mammor-.

Oj det har varit så mkt som har hänt under åren, o det är som sagt ca 5 år sedan detta började!
Vi var aldrig på nå't samarbetssamtal, för pappan ville inte.
Vi flyttade isär när sonen var 2½ månad. Pappan var aldrig särskilt delaktig i ansvaret kring sonen efter det. Inte medans vi bodde ihop heller för den delen.
När sonen var drygt 1 år så träffade pappan en ny tjej - o det var då han helt plötsligt skulle ha sonen varannan vecka.
Till en början var det nog familjerätten som rekommenderade oss (jag var där ensam på möte eftersom pappan inte ville) det umgänget o den upptrappningen som vi började med.
Sedan stämde pappan mig i rätten för han ville ju ha varannan vecka - men det blev det dock aldrig.
Det har varit många turer genom åren, men tillslut lugnade det ner sig, o umgänget har ju iaf flutit på.
Tills för ca 1½ år sedan, då pappan fick en del personliga problem o därmed knappt har träffat sonen mycket alls sen dess

Har du o pappan varit på något samarbetssamtal? Hur gammalt är barnet?
Han kommer nog inte att få igenom några 6 dtgn på raken så snart om bebisen är liten, utan man brukar vilja börja med kortare umgängen. Iaf om pappan (i detta fallet) har varit frånvarande mycket.
men det är ju svårt för mig att säga - har du föreslagit andra umgängesformer - tex några dagar i veckan till att börja med?
Så kan du ju säga till pappan att om det funkar bra så kan ni utöka med tiden, o sedan framöver ha varannan vecka - om det nu är det han vill?