Har nyligen blivit lämnad av min sambo sedan många år tillbaka. Vi har två barn ihop..
Tyvärr så har jag blivit väldigt nedtryckt under dessa år och är nu inte stark någonstans :/
Hur lär man sig att vara ensam.. vad gör ni andra? Hur finner man känslan av ro efter att barnen har somnat?
Egentligen vill jag nog bara ha någon att prata med..
Jag håller på att separeras, vi har ett barn ihop.. så man mår
inget vidare bra..Undrar hur man ska få styrka att kämpa vidare..
Men det är normalt att man känner så den första tiden! Man ska se till
att omringa sig med folk man trivs med, inte vara hemma och må dåligt..
Man mår sämst när man tänker för mycket negativt..Hur man tänker styr
hur man känner...
Du kommer att bygga upp dig själv från botten, du har två barn som älskar
dig och behöver dig.. DU ÄR INTE ENSAM!
Det är viktigt att man även tillåter sig vara ledsen emellanåt. Men som föregående skrev, sitt inte bara hemma o må dåligt. Gör om ditt hem som DU vill ha det. Den där duken, gardinerna, blommorna eller varför inte nya sängkläder? Allt det du "inte fick ha" för din sambo. Kanske måla om? Byta ut möbler? Ny frisyr? Det är jobbigt att bli ensam, för ALLA. Men ibland betyder det också positiv förändring. Nu har du chansen att göra saker för dig själv!
Håller med bägge ovanstående inlägg... Försök att göra sådant som DU tycker är roligt att göra! Det är jätte viktigt.
Jag hade jobbigast när barnen hade lagt sig och jag själv så småningom skulle lägga mig och sova. Man är som känsligast när man är trött, så försök att INTE tänka negativt. Jag vet att det inte är lätt att inte tänka negativt då, men försök i alla fall.
Och så tog jag faktiskt hjälp av en psykolog för att bearbeta allt. Samt pratade med mina vänner om det väldigt mycket. Det har hjälpt mig MASSOR genom att prata om det och bearbeta det.
Skickar styrkekramar!
Nej jag mår inte heller bra..
Det svåra är att jag inte riktigt vet vad jag vill, jag har länge känt att jag inte mår bra i relationen. Min omgivning säger att han är manipulativ och elak samt att jag förändrats mycket med honom.
På ett sätt kan jag känna en lättnad men samtidigt gör det så fruktansvärt ont. Han är den enda jag haft, har tagit avstånd från alla vänner eftersom han sagt att de är elaka mot mig och aldrgit tyckt om dem.
Han har på något vis lyckats fatta alla beslut åt mig och nu känner jag mig så världelös, lurad och tom.
Jag har två underbara barn men ´hur ska jag klara av att vara en bra mor för dem? Hur ska jag kunna vara en bra förebild när jag inte ens klarar av min egen ensamhet?
Hej min vän!
Åh, så ledsamt och samtidigt så fantastiskt.
Ledsamt att bli lämnad .. att vinka farväl till alla sina drömmar och den vardag man känner MEn min vän, Så lyckosamt och så fantastiskt för nu börjar en ny resa.
En resa utan förtryck, en resa till att bli stark, en resa till precis vart du vill och nu måste du vara med och diligera. Nu får du, parallellt med ditt sorgearbete, bestämma vem du är, bestämma vart du är på väg och vilket liv du ska leva. Nu får du utforska alla sidor av vem du är och nu får du bygga din styrka.
Börja med att godkänna allt du är, att du hamnat där du är /var men att det är okej att bygga nytt. Var flexibel, var inte rädd utan utmana dig.
När du känner dig ensam så ställer du dig en produktiv fråga som Vad kan jag göra för att inte känna mig ensam? så snart du har ett svar så handlar du. Ring mamma, ring en vän. Skriv ett inlägg och stötta någon annan som mår dåligt på FL. Gör det som du mår bra av och som ger dig mening och fyller ditt hjärta med ro och hopp.
Tänk inte på dig själv som ensam, tänk på dig själv som rik. Rik på erfarenheter av liv du inte ska upprepa, rik på barn som ger dig mening.
Lär dig att gå igen, ställ inte så höga krav men kräv mycket av livet. 
Det är inte så läskigt som det först kan te sig, tvärtom.
Finns det något särskild du inte gjort på senaste som du vill? som du saknar?
Välj livet och känn dig levande.
Varje gång du känner dig nedslagen så sätter du dig ner med papper och penna och gör motsatsen.. skriv 10 anledningar till varför du inte ska känna dig nedslagen. Jobba mot ensamheten som skrämmer dig, mot allt som tar ner dig. Var aktiv i ditt liv så kommer du åla, krypa, gå och springa som resultat.
Alla avslut är början på något nytt. Välj att det ska vara så.
Du är redan en bra mor! Du går igenom en tuff period men du
kommer att ta dig igenom det!
Du har det bättre utan din karl tro mig, du behöver bara tid att
hitta dig själv! Försök att återuppta kontakt med dina gamla
vänner, de vet hur du har haft det..
Dora - fantastiskt skrivet, jag tar det till mig jag också. Tack!
TS - kämpar själv med det där, så jag förstår dig och känner med dig. Men jag kan nog bara hålla med ovanstående inlägg. Man får försöka hålla sig igång, göra sådant som man VET att man mår bra av även om det tar emot, även om man mest bara vill deppa ihop ibland. Kram och lycka till!
Åh tack snälla va bra skrivet Dora. Tack till er andra med.
Jag vet inte hur jag ska lyckas reda ut vad jag vill, jag är rädd att gå tillbaka till honom om jag får chansen men av den anledningen att jag söker trygghet.
Vi bor fortfarande ihop så jag lever kvar i att dra ekonomi, hem och barn.. ändå älskar jag honom så jäkla mycket.