Helt slut just nu! Hur ska vi strukturera livet?
Jag har två barn tätt; dottern 2,5 år och sonen 13 mån. Det är fullt upp, men underbart på de allra flesta sätt. Mannen och jag har en bra relation och vi har det bra, och har lyxen att få stöd med barnpassning av hans föräldrar rätt ofta. Tur kan man säga.
Men det känns övermäktigt just nu, att ha semester borde vara härligt och glatt men jag känner mig bara stressad. Barnen är intensiva, och de har de all rätt att vara. Det är bara så mycket som ska fixas hela tiden...Staket ska byggas för att få barnsäkert, lillkillen är helvild och klättrar på precis allt, storasystern på 2,5 är urtrotsig och så har jag en egen mamma som kommer hit och behöver hjälp att reda ut sitt trassliga liv.
Hon komme rhit och stannar flera veckor och skrotar omkring och är ganska förvirrad. Jag försöker hjälpa henne men hon bara fortsätter flyta omkring utan att ta tag i sitt liv, hon bor med en man som är alkoholiserad och behöver ju lämna honom.
Ni där ute undrar säkert vad jag menar, men det är så svårt att orka med bara det viktiga just nu, laga mat, tvätta, städa, handla, ta hand om barnen och vara närvarande som mamma...och så kommer min egen mamma hit och strular runt.
Jag vill ju hjälpa henne men hon bara rycker på axlarna och vill att man ska fatta alla beslut åt henne, hon gör ingenting, jag tror hon är deprimerad...jättehemskt men jag vet inte vad jag ska göra: ställer jag krav på henne eller försöker hjälpa henne blir hon tvär eller gråter.
Livet är jättekonstigt och jobbigt. Jag vet inte vad jag ska göra. Men jag vill inte bli en arg mamma åt mina barn för att all min energi går åt fel saker. T o m min man är knäckt över situationen - hon formligen bosätter sig här och tar inte ansvar för sitt eget liv.
Vad skulle ni göra?
Jag tycker jag försöker så mycket men allt bara blir pannkaka....
Ledsen, och trött, mycket trött.
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-07-21 16:33
Egentligen ville jag fråga er andra hur man kan strukturera livet med två vilda barn och alla krav...men det glömde jag i tröttheten.