Utmattningsdepression/utbrändhet trots att man inte jobbar "för mycket"?

Jag blev utbränd förra året och jobbade 80% precis som du. Det behöver ju inte bara vara jobbet utan allt runt omkring också.
Jag gick till vårdcentralen på akutmottagningen. Kände mig skitfånig då jag satt där i väntrummet för jag hade ju liksom fel som gick att se eller ta på så jag var faktiskt på väg att vända hem igen. hade typ samma symptom som du. men jag är glad att jag satt kvar ändå för jag fick träffa en läkare som verkligen lyssnade och förstod.
Jag blev sjukskriven några veckor och hade efter det 3 veckors semester. När semestern var slut flyttade jag (flytten var planerad) rätt långt och hade redan sagt upp mig från jobbet. Började sen plugga istället och har inte några direkta problem idag men har lärt mig att känna efter och lyssna på min kropp mer.

Det är klart du är trött och slut när du jobbar på ett jobb du inte trivs på! Men jag tror inte lösningen är att du blir sjukskriven, det är trots allt "bara" ett sommarjobb (eller fattade jag dig fel?).

Försök att koncentrera dig på det som är ok med jobbet (arbetskamrater, rasterna, att du får vara ut i solen eller inomhus när det regnar eller  vad det kan vara). Och om det inte finns NÅGOT bra med jobbet - fokusera på att du i vilket fall får betalt och vad du kan göra med pengarna!

Försök också göra någor roligt varje dag du kommer hem - gå till lekpark, köp en glass, ta ett fotbad eller vad du tycker om.

Jag skulle tro att alla någongång har varit på jobb som är skittrista eller har jobbiga arbetskamrater men eftersom du kan börja nedräkningen tycker jag du ska "stå ut".

Ja det är ett sommarjobb, och jag vill egentligen inte bli sjukskriven (mest för att jag vet vilket kaos det skulle bli på jobbet då det inte finns nog vikarier.. Vi får iband "jobba för två" när någon är sjuk)

Jag tror att det här problemet har kommit smygande.. Har känt mej så här tidigare också, men har skyllt på vinter, kyla och mörker, mycket att tänka på när jag gått skola, att jag var ensamstående osv. Men nu blir det liksom bara värre trots att sommaren brukar vara den bästa tiden på året för mej, och trots att jag har en sambo och familj som fixar det mesta hemma.
Jag försöker fokusera på det som är bra, och vissa stunder känner jag att jobbet är ok, men det håller inte i sej. Försöker jag planera in något att göra när jag kommer hem och är ledig blir jag bara ännu mer stressad över det. Det känns som att kroppen bara skriker åt mej att vila, och så får jag beslutsångest. Och de saker jag förr njöt av och tyckte var roliga är helt enkelt inte lika roligt längre. Orkar inte träffa folk, stänger in mej istället.
Sömnen är inte riktigt som förr heller. Har svårare att koppla av och somna på kvällarna, sen drömmer jag väldigt intensivt och vaknar och känner mej inte utvilad. Och en morgon hade larmet varit igång i 20 minuter innan jag vaknade.

Vars ska man vända sej? Har en bra läkare på min vc, men dom har semesterstängt nu så henne kommer jag inte träffa förrän i höst. Får väl kanske bita ihop och härda ut tills dess..

Tidigare kallade man detta tillstånd för utbrändhet och kopplade det till jobbet men det har idag ändrats till utmattningssyndrom med eller utan depression och man förstår idag att handlar om psykisk inre stress, känslan av att inte kunna påverka sin situation.

Jag har precis slutat grundskolan, mina lärare var snälla och hade överséende med mina betyg. Under en period då jag själv tyckte jag hade varit duktig i skolan hade jag tydligen bara varit där 80%. Orkade ingenting, är trött på när folk säger att det är skol/jobb trött. Det  ÄR något fel om man under flera års tid krigar för att slippa gå till sin arbetsplats. Önskar folk kunde ha överséende och inte dömma en.

Tack ni som tar er tid att svara.. Igår var en tung dag, ont i kroppen och en väldig trötthet, men kände mej lite bättre framåt kvällen.. Ändå lite orolig i kroppen så jag låg som vanligt och läste en stund. Vaknade vid 4 av att jag låg i fosterställning och hade ont i magen så jag har spenderat morgonen på toa och blev tvungen att sjukanmäla mej idag.. Fått sova kanske 4 timmar. Känns ännu mer nu som att kroppen säger ifrån. Den brukar reagera när jag stressar/mår dåligt men det är sällan jag vaknar på natten med detta onda i magen..
Snart vaknar nog dottern, och jag hoppas jag slipper den förlamande tröttheten som brukar komma efter en sån här "attack".. och så ska jag försöka släppa skuldkänslorna över att inte vara på plats på jobbet, och att inte fundera över om dom lyckas hitta vikarie osv..

Vad får dig att tro att det ligger en utbrändhet bakom? Jag är ingen expert, men det låter som en vanlig depression i mina öron. Prata med en läkare och se till att få hjälp. Anti-depp hjälper för många.

jag tycker du ska gå till doktorn och söka hjälp. minnesproblem är inte ett så bra tecken, inte heller att kroppen säger ifrån. 

jag "kunde" inte heller bli sjukskriven. har ju det och det och det att göra, går ju absolut inte osv. men det GÅR. för jag blev tvungen. till slut kunde inga måsten i världen få mig till jobbet. jag höll på att svimma på toa, hade huvudvärk och kräktes nästan varje morgon, kunde inte sova mer än någon timme etc. totalt knäckt. det är SÅ mycket bättre att bryta innan spiralen har gått så långt att man blir långtidssjuk. bromsa nu!

du måste ju inte heller bli sjukskriven heltid eller jättelänge om du bromsar i tid och hittar strategier för att få fritiden att ge dig bättre ork, hitta bättre stöd (ev samtal hos en psykolog som är bra på stress o dyl?), göra färre saker när du är ledig etc.

ta hand om dig och prioritera dig själv!

ett alternativ till att gå till vårdcentralen är att söka direkt till den öppenpsykiatriska mottagningen där det finns både läkare och psykolog, om det är möjligt.

yoga, psykoterapi, vila och låga krav är sådant som hjälpt mig.

Hej
Så bra med sådana här Forum för man känner sig oftast ensam om att känna så här. Själv har jag haft utmattningsdepression sedan 3 år innan dess har jag stressat i hela mitt liv o inte känt av det alltid varot så pigg men till slut sade kroppen ifrån, slutade sova på nätterna vaknade flera ggr per natt alltid utmattad jag har bara varit sjukskriven en gång o det var nu april-maj en månad ett måste även om min chef som är en oförstående sådan blev sur.

Jag har världens bästa make alltid tar han vår son på natten o hjälper mig må bra men trots detta är denna enorma trötthet kvar gått på Yoga akutunktur, kbt, sjukgymnastik tränat mycket, spikmatta o nu äter jag en medicin Valdoxan en ny tablett som fått mig att bli mig själv igen mår mycket bättre psykiskt den innehåller typ melatonin, inga biverkningar, jag sover 6-7 per natt fantastiskt men skulle vilja sova mer som min man kan...

Jag känner mig ofta så utmattad men det är värt att prova någon medicin ibland o denna kan jag verkligen rekommendera även om den är jättedyr...

Ta hand om dig själv o försök få avlastning...

det blir värre om du inte tar reda på varför du mår dåligt - satsa på framtiden - gå till en eller flera läkare! min fru väntade för länge - vi fattade inget o det blev värre
 

Hej. Jag har oxå varit utbränd, men har med hjälp av yoga, samtal och kbt långsamt tagit mig tillbaka. Jag jobbar igen 50 %. Det funkar, men jag kämpar varje dag. Jag har letat efter vilohem/kur för mammor med barn. I tyskland är det JÄTTE vanligt. att få komma till när man börjar må lite bättre. För att vila men oxå gör att hitta tillbaka till barnen med glädje och ork. I tyskland får man åka på mutterkindkur om man har problem; tex kan det vara astma, många infekter, hudsjukdommar, utbrändhet, depression, hudsjukdommar el dyl hos mamman eller barnen. Det fungerar med stöd av läkaren och ansökan hos försäkringsbolag och stödföreningar som letar upp passamde kurhus. Där har man rätt att söka/åka var fjärde år med barnen, minst tre veckor. På kuren finns barnpassning/ förskola/skolundervisning matsal där alla måltider serveras, gruppsamtal i olika teman omkring föräldraskap, hälsa, mat o själen, olika träningsformer som avslappning, Kurbad, simning, utflykter, promenader...grillkvällar, det brukar finnas ateljé med möjlighet till olika pyssel; sidenmålning, keramik, målning... med och utan barnen -mest utan!

Jag var på en sådan kur när jag bodde i Tyskland och var gravid m min yngsta tjej. Det var verkligen super, om än lite jobbigt att vara hemifrån. Det var i gen lyx, inga lyxrum ingen lyxmat, mer skolmatsal och enkel standard men ändå en lyx att inte behöva göra något. Det fanns dtädning och maten serverades. Tvätta fick man göra själv.

Min äldsta tjej var nästan två år och hade en barn grupp varje dag 9.00-12.30 sen åt vi lunch tillsammans. Ibland när det var samtal el dyl senare kunde hon vara på passningen igen. Det funkade super! Hon var mycket trygg och säker! Men det är säkert olika. Den kuren kostade ingenting. För barnen var allt gratis och för medföljande mammor, betalade man 10,-? för maten per dag. Det finns även pappa-kurer och mamma-pappa-barnkurer. Men vanligast är mammabarnkur.

Med påtryckningar och förfrågan här hos Försäkringsbolag och läkare kanske vi kan få till det i Sverige oxå!!

Lycka till allihopa! K