Jag mår så fruktansvärt illa och kräks upp det mesta. Kan inte svälja och får kväljningar av allt. Har hållit på så här i tre veckor snart och jag har gått ner ca 3,5kg.
Tror inte detta är vanligt graviditetsillamående.
Har du haft hyperemesis? Hur fick du diagnosen? Kan man ha det utan att kräkas 10 15 ggr per dag? Jag kräks mellan 1 - 5. Men det är i princip allt jag äter också som kommer upp.
I vilken vecka är du i?
Jag är i 7+3. Kom precis hem från BM. Fick primperan utskrivet. Får pröva det. Blir det inte bättre blir jag ev inlagd. SUCK.
Jag har blivit sjukskriven nu 2 gånger med Hyperemesis gravidarum.
Jag är nu i vecka 13 och har börjat att må lite bättre. Men jag är fortfarande dålig, kräks om jag inte äter och ibland för att jag äter.
Jag gick lite upp och ner i "spyandet" men jag kunde spy upp till 20 gånger på en natt (då jag hade det som jobbigast)
När dom sjukskrev mig så var det inget tal om själva "sjukdomen" eller vad man nu ska kalla det. Men min mamma och mormor har haft det och jag har sedan fått läsa om det...
Men jag tror att du kan ha det även om du inte kräks så ofta. Jag gick även ner 3 kg fort och liknande. Var på väg att läggas in men klarade mig precis. Jag hoppas att detta inte är något du har. Hur mår du annars?
Jag var hos min BM förra torsdagen. Hade då gått ner 4 kg och hon var chockad över att se hur insjunken jag såg ut.
Hon gick direkt till jourläkaren och jag fick primperan utskrivet. Det hjälper, jag mår fortfarande illa men jag kräks inte. Matlust har jag ingen så inte mycket jag får i mig.
Tog sista suppen i onsdags. Kräktes igen igår och idag kräktes jag upp allt jag fått i mig så tog en till supp. Har nästan slut på suppar men ska ringa BM på måndag och höra om det är okej att fortsätta och är de det får svärmor ringa till sin husläkare (är i belgien) och be att få ett recept.
Kommer inte hem förens den 16/8. Är här för att få hjälp med dottern. Här kan jag ligga i soffan hela dagarna och dottern får leka med kusinerna.
Jag känner mig som en trist mamma just nu och börjar känna mig deprimerad pga att jag inte orkar någonting.
BM sa att om primperanet inte hjälpte skulle hon se till att jag blev inlagd på sjukhus.
Jag gick till min husläkare, fick primperan som visade sig vara värdelös, fortsatte spy. En vecka enare var jag på återbesök hos min husläkare. Det tog två minuter sen låg det en akutremiss till gyn inne på sjukhuset och jag gick dit(ligger rakt över vägen från husläkaren!). En timme senare var jag inlagd för ganska svårt uttorkning med dropp. Fick ligga inne en vecka och vätskas upp sen fick jag Lergigan comp med mig hem och en sjukskrivning.
JAg kräkte ungefär 20 gånger om dagen, kunde inte ens vända mig i sängen. Så jag fick ligga på en madrass på golvet för att inte kräka ner sängen eller soffan.
Jag slutade aldrig att kräkas under första graviditeten.
Under den andra så sa de att risken var väldigt stor att det skulle bli så igen. Risken är istället större att det blir värre eftersom man inte har samma möjlighet att ta det lugnt med barn hemma. När jag fortfarande kräktes i v 13 (kräktes i trappen till läkarmottagningen) så sjukskrevs jag helt.
De är tvungna att förnya ungefär 1 gng/varannan månad då det kan gå över under graviditeten men jag var sjukskriven 100% hela tiden. Kräktes dagen innan jag födde. Efter förlossningen klämde jag i mig både middag och mackor. 
Det gick över direkt. 
Inga mediciner har hjälpt mig utan endast vila.
Det var en pärs och jag tappade både vikt och hår och har erosionsskador på tänderna av allt kräkande. Att må så dåligt gjorde mig jättedeppig (vanligt att det blir så). Tur att det är gjort.
Jag hade inga problem med FK.
Molly81: då har jag klarat mig rätt lindrigt iaf. För primperan hjälper. Jag mår illa o äter pyttepyttelite men jag får ju i mig någonting. Utan primperan så kräks jag. Upp det jag äter men inte annars. Har kräkts några ggr utan att ha någonting att kräkas. Förjävligt.
Shoe: under första grav så mådde jag illa o kräktes till v 25 fast det var inte som det är nu.. Var mkt lindrigare.
Därför jag undrade om detä r normalt o jag ska stå ut. Känner mig som en dålig mamma just nu.
Jag fick diagnosen när jag åkte in till gynakuten och de tog tester på mig som visade att jag var uttorkad. Blev inlagd ett dygn för att vätskas upp och sedan sjukskriven. Jag kräktes hela min andra graviditet.
Spydde upp allt jag åt och drack och gick ner över 15kg på väldigt kort tid. Åkte in på dropp för uttorkning och fick medicin som skulle hjälpa mot illamåendet.
Efter det så kräktes jag lite mindre men det gick inte över förrän efter förlossningen.
Usch vad jag lider med er alla som blivit inlagda. Jag är glad så länge jag slipper det. Fruktansvärt hårda sängar på sjukhus och svårt att sova har man iaf.
Varför mår man så illa på nätterna. Vaknar på nätterna och mår så illa, så illa.. Har ni nå råd o ge?