HJÄLP- 2-åring som skriker högt

Nej, tyvärr inga tips men jag kan bara berätta att jag också har en "siren" hemma. Ibland låter hon som om man stuckit kniven i henne.......

Lite skönt att höra om fler med högljudda 2-åringar. Jag hade faktiskt tänkt att starta en precis likadan tråd idag men sket i det. SKa bli spännande om någon kommer med lite råd.

Min 2½-åring kan vråla riktigt högt. Hon gör det både när hon är arg och får utbrott men även bara för att testa sin röst eller nåt. Hon vrålar ofta på sin stackars lillasyster helt utan anledning. Jag tycker överhuvudtaget att hon har blivit väldigt högljudd och ska ropa/vråla en massa. jobbigt när man bor i lägenhet och helst inte vill störa grannar.

Vi kallar honom för lilla larmet ibland

Har vi tur, så är han glad, sjunger fint och charmar omgivningen en stund, innan vi hamnar i en skriksituation. Blir mer förstående leenden än sura blickar när han hunnit charma folk först.

Såg den här tråden när jag googlade. Jag är i samma sits men min är bara 7månader (hur ska detta sluta?) Han skrämmer livet ur sina kompisar i föräldragruppen, båda börjar gråta när han kommer igång och det skär i öronen. Det är inte gråtskrik utan han gör sig hörd och ibland gör han det när han är arg. Vad finns det att göra? Det är ju givetvis jobbigt om de inte vill umgås med en för att sonen skrämmer livet ur deras barn... Han är inte alls sådan jämt, men helt plötsligt kan han gapa till utan förvarning eller anledning( som jag vet om iaf) och då börjar de andra gråta.

Köp hörselskydd till er själv och till syskon, så är det lättare att inte reagera på hans skrik? Förr eller senare så måste han ju tappa intresset för att skrika om ni inte ger någon som helst respons? Det är hemskt med höga ljud, hoppas att det går över.

Om du svarade på mitt inlägg ovan så skriker han ju inte för att jävlas eller få uppmärksamhet just för skriket utan det är hans sätt att ibland uttrycka sig och prata och det vill jag ju inte hämma. Han är ju så liten också så han förstår ju inte att vi tycker det är jobbigt. Det tråkiga är ju att andra barn blir rädda....

Nej, jag svarade TS.

Det har blivit bättre med skrikandet, även om det fortfarande är lite för mycket.

Oftast blir det dock bara kortare protestskrik när han inte får som han vill, sedan lugnar han ner sig.

Det är väl som med allt annat- det går i perioder och går så småningom över.

Hej, kännner igen situationen. Sonen som är 2 år skriker väldigt högt, men det blir inte så mycket av utbrott, utan att det är bara så högt att det gör ont i öronen.  Och han kan pipa så både när han är arg eller bara för att han tycker att det är roligt. Och omgivningen hoppar till. Tror inte att det finns så mycket att göra åt det, förutom att ignorera det, som allt annat som våra småttingar försöker använda till sin fördel o som vapen mot oss :) Vad gäller att ta med honom ut bland folk, så är det viktigt att man förstår själv att det inte finns nånting du kan göra åt problemet därför ska det inte vara nånting att vara generad över. Alla vi skrek på ett eller annat sätt när vi var barn, och vad vet man - våra söner kanske blir opera sångare! 

Operasångare är säkert en möjlighet med de röstresurserna.

Han är ju musikalisk också.  Vi väcks med jämna mellanrum på natten av sång - bää bää vita lamm, blinka lilla stjärna m.fl.