Är det ok att ge sitt barn "vattenmedicin"?

Varför skall man lura barnet att tro att det behöver medicin när det inte är sant?
Att ett barn förvärrar sina symptom står för någonting.. varför har barnet det behovet? Är det den extra omvårdnaden som man vanligen får när man är sjuk som barnet behöver? Förmodligen mer det än en låtsastablett..
Jag kan inte komma på ett scenario där det är ok att låtsas ge barnet medicin (undantaget är när man leker och ger låtsasmedicin, men då vet ju både barn och vuxen om att det är på lek).

Så här resonerar jag. Jag har alltid varit rädd att använda läkemedel i onödan. Värktabletter har jag bara tagit när jag verkligen haft sprängande huvudvärk, och knappt ens då. Jag har liksom varit rädd att kroppen skulle bli van vid medicin, så att den dagen det verkligen behövdes kanske min kropp skulle ha blivit "immun" om jag innan dess överkonsumerat medicinen. Nu har jag blivit mer måttlig. Som mamma har man inte råd att låta kroppen självläka, utan man måste ibland ta till värktabletter för att få vardagen att funka. Och det är OK. Men barnen har heller aldrig fått medicin om det inte varit absolut nödvändigt. Alltså, absolut inget febernedsättande om inte allmäntillståndet varit dåligt, till exempel. Ingen hostmedicin bara för att det var gott, utan enbart om hostan inte ville ge med sig med hjälp av dryck.

Jag vill för allt i världen inte uppfostra mina barn till att gå och talla i medicinskåpet så fort de känner att de har lust. Visst, plåster kan de få som tröst även om såret inte blöder, men absolut inga placebogrejer invärtes. Det känns som om det skulle bädda för allehanda missbrukstendenser. Däremot kan jag tänka mig att ge naturprodukter i sådana lägen. T.ex. honungsvatten mot det halsonda, en glass mot febern eller extra druvsocker i krämen när de har magsjuka. Att man lär dem att använda vanliga knep som kan få det att kännas bättre, eller som kan hjälpa kroppen att läka sig själv, snarare än att man låtsas att något är medicin. För om man nu ändå ska lura barnet, så säger jag hellre "Varmt te med honung brukar göra att det känns bättre" än att jag ger ungen sockerpiller och säger "Ta en sån här så ska du se att det hjälper"

Så i dina exempel tror jag att det är både bättre och ärligare med en kvarts Panodil än en brustablett. Och att det är helt OK att ta lite bikarbonat och säga att det är bikarbonat men att det kan hjälpa.

absolut står det för någonting när ett barn förvärrar sina symtom, men tänk dig en situation då barnet tex har svårt att somna och därför får ont i magen och då får svårare att somna och stressar upp sig och blir mer och mer uppjagad samtidigt som det får mer ont i magen och är så trött och uppvarvat att det inte låter sig tröstas. det som möjligen skulle kunna hjälpa är att sitta vid sängkanten hela natten eller låta barnet vara uppe, men det är inte alltid genomförbart och får högst troligt konsekvenser nästa dag  både för barnet och föräldern. barnet förstår inte att magontet kommer av att det stressar upp sig själv och kan inte lugnas. vad gör man?

Jag tror ändock inte att lura barnet är en hållbar lösning. Jag är övertygad om att det då är bättre att föräldern ser över kvällsrutinerna och jobbar på att hjälpa sitt barn att hantera de negativa känslor som uppstår i just den situationen men också funderar över sitt eget bemötande av barnets stress. Personligen hade jag hellre suttit en hel natt hos mitt oroliga barn än att blanda in medicin vare sig den är på låtsas eller inte.

tror ni inte att det är rätt vanligt att man ger barn medicin lite för lättvindigt? eller är det jag som har råkat få en lite sned bild av föräldrar där? alltså att man mer eller mindre "lurar sig själv" att barnet verkligen blir bättre av en alvedon när man nog egentligen innerst inne kanske eventuellt egentligen vet att det är inte paracetamolen som tar bort problemet utan något annat. min uppfattning är att det är vanligare än vad man vill erkänna. fast för att få igång en diskussion måste man ju förstås på någon nivå vara medveten om och erkänna det...

Jag tror nog att de flesta föräldrar är ganska restriktiva med läkemedel till sina små. Själv ger jag ytterst sällan läkemedel, men i vissa fall självklart,  exempelvis om barnet är påverkat av hög feber, "bara" feber låter jag vara och hanterar med  rikligt med dryck och en och annan svalkande glass.. tror nog att de flesta håller den linjen, det är min känsla åtminstone

Oj, den här frågan känns helt osannolikt! Här är det snarare en kamp på liv och död (nästan...) de få gånger vi måste tvinga i dottern medicin. Jag kan inte föreställa mig att vi skulle ge henne låtsasmedicin (eftersom vi skulle behöva tvinga i henne det också). Men jag ser inget fel med det, om man har det omvända problemet.

haha ok, ja då kanske inte frågan är så aktuell i ditt fall :) det kanske mest handlar om barn som lärt sig att medicin är en sorts uppmärksamhet och därför "vill ha" det, fast alltså utan att be om det eller så men som liksom känner medicinering som en bekräftelse på att man inte mår bra... jag vet inte, bara spekulerar för jag tycker frågan är intressant :)