• Anonym (oroar mig)

    Asperger - hur gammalt var ditt barn när du började märka tecken och vad var det som var annorlunda?

    Jag har en 3,5-årig son och vi har tidvis funderat över om han kan ha någon svårighet inom autismspektrat, t ex Asperger. När han var mindre, ca 1,5-2, var han extremt rädd för höga ljud, kunde t ex börja gråta om vi satte på dammsugaren och skrek att vi skulle stänga av. Han var då också väldigt intresserad av fläktar av olika slag. Han började på dagis i den vevan och de påpekade att han var annorlunda i kommunikationen men jag förstod aldrig riktigt hur de menade. Själv hade jag dock lagt märke till att han ibland inte svarade på tilltal och bara fortsatte göra det han höll på med.

    Idag tycker jag att ljudkänsligheten har minskat. Han verkar fortfarande tycka det är obehagligt att vistas i högljudda miljöer som t ex äventyrsbad, men han vill inte längre gå därifrån. Fixeringen vid just fläktar har övergått i ett mer allmänt intresse för allt tekniskt och mekaniskt, borrmaskiner och andra verktyg t ex. (Vi renoverar här hemma!) Han är väldigt intresserad av hur saker fungerar och skruvar isär saker så fort vi vänder ryggen till.

    Lekmässigt tycker vi att han är lite efter andra barn. Det är fortfarande mest bredvidlek, men gärna tillsammans med andra. Han frågar själv ofta efter att gå och leka med andra barn. Jag tycker dock att han är lite udda jämfört med jämnåriga och ibland verkar vissa tycka att han är något märklig. Ska tilläggas att han alltid varit väldigt blyg och brukar bli mer "normal" efter en stund.

    Han har en tendens att vara svår att få blickkontakt med, och viftar ibland i andra barns ansikten mer än vad de antagligen är bekväma med. Han gillar inte när saker inte blir som han tänkt sig, det är viktigt för honom att få göra på sitt sätt, annars kan han bli jättearg.

    Idag går han på ett annat dagis och de verkar inte lika oroliga, även om de fått jobba en del med att få honom at fungera i t ex matsituationen. Förut kunde han helt plötsligt gå iväg från bordet om han fick för sig att han skulle göra något annat. De verkar också behöva lägga mer energi på honom än på de flesta av de övriga.

    Vi funderar på om han behöver utredas och känner ingen som har barn med liknande svårigheter, skulle vara skönt att höra lite mer från någon varit i samma sits.

    MIN FRÅGA: är det någon som har ett barn med diagnosen Aspergers syndrom som vill dela med sig av sina erfarenheter? Hur märktes det? I vilken ålder? När utreddes ditt barn?

    Stort tack på förhand från en orolig mamma!

  • Svar på tråden Asperger - hur gammalt var ditt barn när du började märka tecken och vad var det som var annorlunda?
  • Anonym

    Vi tog kontakt med bup då vår son fyllde 5 år. Då hade vi egentligen länge känt att något var "konstigt", men inte riktigt sett hur. Det vi då ringde ang var sonens ständiga utbrott. Han klarade inte av att vi åkte i affären efter dagis tex. Han var ett allmänt krävande och aktivt barn. Dagis reagerade dock inte alls, tyckte han alltid var så glad och lekte bra.

    När vi började tänka mer över sonens beteende, såg vi mycket annorlunda. Han klarade inte av att det hände för mycket, han fick ofta utbrott, han var ibland lite svår att få kontakt med och hade svårigheter med att ta emot besked. På dagis däremot var han jätteduktig på att se vad de andra gjorde och följa dem, så det såg ut till att han tog beskeder där. Han hade ett extremt starkt luktsinne och känslighet för vissa kläder. Han var inte så förtjust i närhet, bara på hans premisser. Han gjorde många saker som de flesta barn förstår att man inte gör (ritar på väggen, river av tapet etc). Socialt fungerade han ganska bra, men han drog sig undan om det blev för mycket eller för våldsamt i leken.

    Det var något av vad jag kommer på. Han pratade ganska sent, då han var 3,5 år kunde dagis inte svara på om han pratade bra eller inte, för han sa nästan aldrig där. Hemma pratar han konstant om sina intressen.

  • qzectb

    Det första vi märkte var att han aldrig lärde sig hålla sig. Han kissade och bajsade i byxorna och det hjälpte inte hur man tränade. Vi började träna när han var 3.

    På den positiva sidan lärde han sig läsa mycket tidigt.

    I sexårs kom de tydliga problemen. Han fungerade dåligt i stor grupp och det tog lång tid för honom att anpassa sig och förstå de nya situationerna. Då fick han sin första utredning som visade på en mycket dramatisk begåvningskurva, socialt klart efter, kunskapsmässigt och logiskt långt före. Han var nyss fylld 7 år, hade ett socialt liv som en 4-5-åring och abstrakt tänkande som en tonåring! Då insåg jag att han troligen hade Aspergers syndrom.

    I lågstadiet gick det upp och ner, mycket beroende på lärarna. Vissa lärare förstod honom och då fungerade det bra och han kunde njuta av sina starka sidor, men alla kunde inte det. Han hade nästan inga kompisar, men lekte mycket bra med mindre barn. I trean fick han äntligen diagnosen. Visst katten har grabben Aspergers!

    Nu går han i fyran, i aspergerklass och livet leker.

  • Anonym

    Ditt inlägg är som att läsa om min son, och jag misstänker samma sak. Han är 5 år.
    Upptäckte de första "avvikelserna" vid 1½ sen har det bara fortsatt. BUP vill inte göra utredning efter
    att ha observerat honom 2 timmar i sandlådan där han lekte på ett åldersadekvat sätt.

  • qzectb
    Anonym skrev 2010-09-23 20:27:51 följande:
    Ditt inlägg är som att läsa om min son, och jag misstänker samma sak. Han är 5 år.
    Upptäckte de första "avvikelserna" vid 1½ sen har det bara fortsatt. BUP vill inte göra utredning efter
    att ha observerat honom 2 timmar i sandlådan där han lekte på ett åldersadekvat sätt.
    5 är tidigt, så tidigt hade vi inte mycket mer än avföringsproblemen att peka på. Han lekte fint på dagis. Få får diagnos så tidigt. Håll ögonen öppna på sexårs och kräv utredning om det strular. Det blir tydligare för varje år.
  • Anonym (Elin)
    Anonym skrev 2010-09-23 20:27:51 följande:
    Ditt inlägg är som att läsa om min son, och jag misstänker samma sak. Han är 5 år.
    Upptäckte de första "avvikelserna" vid 1½ sen har det bara fortsatt. BUP vill inte göra utredning efter
    att ha observerat honom 2 timmar i sandlådan där han lekte på ett åldersadekvat sätt.
    Man får som förälder ha lite is i magen tyvärr. Jag uppmärksammade att min dotter inte riktigt var "som alla andra" redan innan 1 års ålder. Supertidig med allt, gick vid 9 månader, pratade meningar som "den här blomman doftar utsökt" vid 2 års ålder. Fick ingen större respons på min oro.
    Nu är samma barn 8år och vi genomgår just nu en utredning på BUP. Hon har med andra ord inte fått sin "diagnos" än men jag är redan säker o varit i flera år att hon har Aspergers.

    Hoppas bara att hon ska få mer förståelse och hjälp i skolan med en säker diagnos. Nu har hon det hur tufft som helst
  • qzectb
    Anonym (Elin) skrev 2010-10-08 15:10:49 följande:
    Man får som förälder ha lite is i magen tyvärr. Jag uppmärksammade att min dotter inte riktigt var "som alla andra" redan innan 1 års ålder. Supertidig med allt, gick vid 9 månader, pratade meningar som "den här blomman doftar utsökt" vid 2 års ålder. Fick ingen större respons på min oro.
    Vi har två grabbar, den ena har Aspeger-diagnos. Men det var den andra, som absolut inte har Aspegers, som gick vid 9 månader. Båda läste tidigt. Det är svårt att dra hårda gränser, det finns inga säkra tecken så tidigt.

    Som sagt, man får ha lite is i magen och bedöma barnet som individ, och fundera på diagnoser om det verkligen inte funkar.
  • Anonym (missat något?)
    Anonym (Elin) skrev 2010-10-08 15:10:49 följande:
    Man får som förälder ha lite is i magen tyvärr. Jag uppmärksammade att min dotter inte riktigt var "som alla andra" redan innan 1 års ålder. Supertidig med allt, gick vid 9 månader, pratade meningar som "den här blomman doftar utsökt" vid 2 års ålder. Fick ingen större respons på min oro.
    Nu är samma barn 8år och vi genomgår just nu en utredning på BUP. Hon har med andra ord inte fått sin "diagnos" än men jag är redan säker o varit i flera år att hon har Aspergers.

    Hoppas bara att hon ska få mer förståelse och hjälp i skolan med en säker diagnos. Nu har hon det hur tufft som helst
    Menar du att man ska bli orolig om ens dotter är ovanligt tidig med att formulera meningar med ett antal ord?
  • qzectb
    Anonym (missat något?) skrev 2010-10-16 11:49:15 följande:
    Menar du att man ska bli orolig om ens dotter är ovanligt tidig med att formulera meningar med ett antal ord?
    Nej! Det skall du enbart vara stolt över. Vare sig tösen är onormal eller inte så är hon ju uppenbarligen begåvad. Det är ju bara att gratulera för!
  • Zoran

    det syns från början om han har konkret tänkande.
    dålig motorik . (kan inte gå i takt)
    ticks
    inget pratt
    inga kompisar
    inga reaktioner 

  • Zoran

    bäst sättet är att prata.
    då kan man se.
    ögönen är oxå är ur takt. 

  • Zoran

    dålig attention spam på grund av syndromet

  • Anonym (missat något?)
    qzectb skrev 2010-10-16 23:17:21 följande:
    Nej! Det skall du enbart vara stolt över. Vare sig tösen är onormal eller inte så är hon ju uppenbarligen begåvad. Det är ju bara att gratulera för!
    Jo, hon är nog det,  begåvad;  MVG i alla ämnen (även fritt valda)   i studenten på naturvetenskapliga linjen och 2,0 på högskoleprovet.    I  övrigt är det svårare att mäta....
  • fjonkan
    qzectb skrev 2010-09-23 17:51:56 följande:
    Det första vi märkte var att han aldrig lärde sig hålla sig. Han kissade och bajsade i byxorna och det hjälpte inte hur man tränade. Vi började träna när han var 3.

    På den positiva sidan lärde han sig läsa mycket tidigt.

    I sexårs kom de tydliga problemen. Han fungerade dåligt i stor grupp och det tog lång tid för honom att anpassa sig och förstå de nya situationerna. Då fick han sin första utredning som visade på en mycket dramatisk begåvningskurva, socialt klart efter, kunskapsmässigt och logiskt långt före. Han var nyss fylld 7 år, hade ett socialt liv som en 4-5-åring och abstrakt tänkande som en tonåring! Då insåg jag att han troligen hade Aspergers syndrom.

    I lågstadiet gick det upp och ner, mycket beroende på lärarna. Vissa lärare förstod honom och då fungerade det bra och han kunde njuta av sina starka sidor, men alla kunde inte det. Han hade nästan inga kompisar, men lekte mycket bra med mindre barn. I trean fick han äntligen diagnosen. Visst katten har grabben Aspergers!

    Nu går han i fyran, i aspergerklass och livet leker.
    Nästan otäckt lik min bonus som nu går i ettan. Vi har bara börjat med telefonkontakt med bup så vi hoppas på att få hjälp för hans skull snart.
    Jag är faran som lurar i natten.....
  • qzectb
    fjonkan skrev 2010-10-18 09:27:31 följande:
    Nästan otäckt lik min bonus som nu går i ettan. Vi har bara börjat med telefonkontakt med bup så vi hoppas på att få hjälp för hans skull snart.
    Håll ögonen på hur det går i skolan. Med bra lärare kan det fungera fint, och det kanske aldrig behövs någon diagnos, men med osmidiga lärare som inte klarar av att uppskatta barnets goda sidor så blir det riktigt illa (som för oss) och då måste man gå vidare och hitta ett bättre system. Och det gjorde vi, tack vare diagnosen.
  • Tvillingpapphammar
    Anonym (missat något?) skrev 2010-10-18 09:04:17 följande:
    Jo, hon är nog det,  begåvad;  MVG i alla ämnen (även fritt valda)   i studenten på naturvetenskapliga linjen och 2,0 på högskoleprovet.    I  övrigt är det svårare att mäta....
    Är hon måhända adopterad eller påhittad? Alternativet, som jag ser det, är att hennes andra förälder valt en partner med medelmåttig intelligens och taskig självkänsla. 
Svar på tråden Asperger - hur gammalt var ditt barn när du började märka tecken och vad var det som var annorlunda?