• Anonym

    Hur förlåter jag mig själv för att ha varit otrogen?

    Orsakerna till att jag var det kan kvitta men det var delvis pga noll sex hemma under flera år. Jag hade ett längre förhållande med ett gammalt strul. Det var även prat om att flytta ihop men jag vet inte varför för det är ju min partner jag vill vara med och ha ett liv med.

    Först gick det bra att vara otrogen men nu kan jag inte förlåta mig själv. Det äter upp mig inifrån. Jag tänker på det dygnet runt och mår dåligt av det. Jag vet att det kanske är mitt straff och att jag förtjänar det men så här kan jag inte leva. Jag bröt kontakten med den andra helt för att sona mitt brott lite. Jag måste förlåta mig själv vid något tillfälle men hur gör jag det? Hur förlåter jag mig själv? Att berätta är inte ett alternativ.

  • Svar på tråden Hur förlåter jag mig själv för att ha varit otrogen?
  • Wittra

    Tja, jag hade ju inte kunnat gå och tiga iaf....för du kan väl se detta ur sin sambos synvinkel också? Dvs, du hade väl inte velat att han gick och hade en affär bakom din rygg och sedan inte ens berättat för dig?

    I min värld finns det inga ursäkter eller förklaringar till otrohet, det bästa du kan göra är att berätta anser jag. Möjligt att han inte förlåter då har du iaf varit uppriktig på det planet genom att iaf säga sanningen.

  • Anonym
    Anonym skrev 2010-07-28 16:21:21 följande:
    Orsakerna till att jag var det kan kvitta men det var delvis pga noll sex hemma under flera år. Jag hade ett längre förhållande med ett gammalt strul. Det var även prat om att flytta ihop men jag vet inte varför för det är ju min partner jag vill vara med och ha ett liv med.

    Först gick det bra att vara otrogen men nu kan jag inte förlåta mig själv. Det äter upp mig inifrån. Jag tänker på det dygnet runt och mår dåligt av det. Jag vet att det kanske är mitt straff och att jag förtjänar det men så här kan jag inte leva. Jag bröt kontakten med den andra helt för att sona mitt brott lite. Jag måste förlåta mig själv vid något tillfälle men hur gör jag det? Hur förlåter jag mig själv? Att berätta är inte ett alternativ.
    Den känslan kommer vara kvar så länge du är tillsammans med din kille och du inte har sagt nåt...Brukar vara så iaf, du försöker att glömma det osv, men den hemska tanken kommer tillbaka :(
  • Anonym

    Att berätta är inte ett alternativ som jag redan skrev. Hur går jag vidare och förlåter mig själv? Det är min fråga. Inget annat.

  • Anonym (ensomvet)
    Anonym skrev 2010-07-28 16:37:04 följande:
    Att berätta är inte ett alternativ som jag redan skrev. Hur går jag vidare och förlåter mig själv? Det är min fråga. Inget annat.

    Jag förstår hur du känner, att berätta är ett bättre alternativ än att ev. åka fast för det.


    Och jag lovar, efter du berättat och tagit konsekvenserna för det, först då kommer du kunna fortsätta med ditt liv. Har varit med om det, och det finns ingen enkel lösning på problemet,.

  • Anonym

    Prata med en kurator/psykolog. Att "bekänna" för någon är en stor lättnad. Där kan du också få hjälp med hur du ska bearbeta det vidare om det behövs.

  • glitterfjolla
    Wittra skrev 2010-07-28 16:24:21 följande:
    Tja, jag hade ju inte kunnat gå och tiga iaf....för du kan väl se detta ur sin sambos synvinkel också? Dvs, du hade väl inte velat att han gick och hade en affär bakom din rygg och sedan inte ens berättat för dig?

    I min värld finns det inga ursäkter eller förklaringar till otrohet, det bästa du kan göra är att berätta anser jag. Möjligt att han inte förlåter då har du iaf varit uppriktig på det planet genom att iaf säga sanningen.
    håller med dig till tusen!

    Redan när jag såg rubriken tänkte jag "så kan man inte skriva!"
    Jag har varit otrogen mot mitt ex och hade jag verkligen älskat honom hade jag aldrig varit otrogen till att börja med och då hade jag orkat bry mig tillräckligt för att prata med honom.

    det dåliga samvetet kommer finnas kvar tills du berättar för honom, tyvärr.
    (¯`°?.-> Vi två ska bli tre BF 5 nov <-.?°´¯)
  • Anonym

    Jag tycker inte du ska berätta. Så länge du verkligen älskar din nuvarande partner & vill leva med honom. Är du det minsta osäker där, då ska du berätta. Är du säker & erat förhållande nu är bra, då ska du inte berätta.

    Berättar du, så tycker jag nämligen att du gör det för att lätta ditt samvete, din partner mår mycket bättra av att inte veta. Du själv ska släppa det här & gå vidare. Stäng av när "tankarna" börjar dyka upp.

  • Anonym
    Anonym skrev 2010-07-28 20:14:01 följande:
    Jag tycker inte du ska berätta. Så länge du verkligen älskar din nuvarande partner & vill leva med honom. Är du det minsta osäker där, då ska du berätta. Är du säker & erat förhållande nu är bra, då ska du inte berätta.

    Berättar du, så tycker jag nämligen att du gör det för att lätta ditt samvete, din partner mår mycket bättra av att inte veta. Du själv ska släppa det här & gå vidare. Stäng av när "tankarna" börjar dyka upp.
    Jag tycker som du. Det ger ingenting att berätta det nu. Jag vill bara glömma allt. Hur stänger jag av? Hur slutar jag att straffa mig själv och må så dåligt? Det är mer än tre månader sen jag klippte med den andra men usch vad dåligt jag mår. Jag förstår inte varför jag mår så dåligt nu när jag har brutit när jag inte gjorde det förut när det pågick.
  • Anonym (xx)

    Har varit i din mans sitts. Men min man berättade. De förstörde min värld för alltid. Det är 6 år sedan och jag har inte förlåtit honom i hjärtat än. Han berättade bara för att lätta sitt eget samvete. För mig innebar det bara svek och sorg. Och när det svepte in en kille i mitt liv som ansåg att jag var den vackraste, sötaste, finaste han sett....tja...då var valet enkelt. Hade aldrig ens övervägt att vara otrogen innan min man var det.

    Men, jag tror att du behöver berätta för någon. Köp en timme eller två hos en psykolog eller gå till en präst eller skriv ner allt i ett brev som du sen eldar upp. Men berätta inte. Det är mitt råd.

Svar på tråden Hur förlåter jag mig själv för att ha varit otrogen?