Så jävla bitter över mitt liv, mina livsval..
Mitt ex var min drömmars man. Han hade hög arbetsmoral, familjekär, renlig, huslig, händig..
Dock.. blev vårt förhållande grått o trist.. Allt flöt liksom på..
planerade barn- fick barn.
Sparade till handpenning till hus- köpte hus,
Allt som allt var vi ihop i fem år.. Han var lastbilschaufför.
Mn dröm var att få en liten till.. Han var inte hudra.. ville jag skulle bli fast anställd.. även där- flöt det på..
fick en tjänst på 86%
Vi hade två STORA bråk.. och mycket sällan "gnäbb"
Efter en månad i huset, upptäcker jag av misstag att han hade något på g med en tjej, visade sig att det hade pågått i ett halvår..
De skulle träffas och antagligen göra det fysiskt också..
Jag levde i en dvala i två månader.
Var "hämndotrogen"
Vi separerade trots allt.
Jag blev ihop med en ny. Hans arbetsmoral är inte lika hög, han är inte barnslig utan väldigt mogen. Däremot hade han en stor egenskap som mitt ex inte hade.. det var att kunna prata...
Mitt ex försökte att få tillbaka mig under ett år..
Han träffar en ny- höll inte länge..
Sen försökte han att få mig igen.
Nu ahr han en "ny" igen.
Till hösten har de varit ihop i ett år..
HOn har också ett barn sen tidigare.
Hade jag fått som jag ville, hade vi haft barn som var likagammal som hennes också..
Det gör ont när jag ser hennes barn.
Hennes barn skriker glatt Där är "NN's MAMMA!!!" när jag hämtar/de hämtar mitt o mitt ex gemensamma barn.
Det är som om jag sörjer ett barn som jag aldrig ens har burit på.. det gör mig orolig. Men jag är stensäker att jag hade blivit likafort gravid igen.
Mitt barn kallar hennes barn för lillasyster...
Jag gråter för att jag ALDRIG fick reda på VARFÖR han ens valde att ragga på en ny och bestämma träff (jag hann ju upptäcka precis innan)
Varför var han så olycklig?
"han ville inte ha barn nu"- nej d¨väntade vi.. 
Jag har aldrig TJATAT eller ältat, pikat.. Jag har alltid respekterat denna mannens åsikter..
Men jag blir bitter över att han passar ett "främmande barn" i den åldern istället.
Jag var inte heller svartsjuk, han kunde ut och festa..
Jag var inte lat, han kom hem till ett städat hem om jag var hemma den dagen..
Jag planerade hushållsekonomin..
Varför blev han intresserad av andra? Jag är sexgalen- även det var inga problem!
Jag har inte haft dessa starka "vill skaffa barn"-känslorna med min nuvarande..
Eller "köpa hus-drömmen"
Det är inte för att jag inte älskar honom.. Men mitt ex har kvaddat det så mycket för mig, att jag itne vågar satsa längre..
Att läsa på detta forumet och läsa om männens sexchattande, otrohetsaffärer gör inte saken bättre iheller..
Iochmed mitt ex sen dessutom ville ha tillbaka mig, blev ju separationen lång och dryg..
Nu bor jag i en trea med min dotter, kör en jävla skoda felicia, jobbar heltid inom vård...
Jag klarar mig, och vi lever gott, med tanke på standarden på bil + hem. = inga lån..
Men detta var inte livet jag skulle leva.. Jag har drömt sen jag var liten flicka att jag skulle bo i tvåvåningshus med en stor kärnfamilj..
Jobba, tjäna mina egna pengar, inte vara beoroende av en annan..
Han kvaddade det, separationen var det jobbigaste jag har upplevt i mitt liv.. :-/
Jag fick heller aldrig svar på varför..
Exet innan honom var också otrogen.. (på min födelsedag dessutom..) Fast han var fysiskt otrogen..
Fick heller aldrig reda på varför.
Vad ihelvete gör jag för som driver männen till otrohet?
