Hjälp mig bli en bättre mamma..

För att bli en bra mamma måste man må bra själv, ställ dig fråga -gör jag det?
Det är också viktigt med "egentid" för att komma ihåg vem man är, inte bara mamma.
Får du hjälp av pappan?

Räkna till 10 och dom där knepern har du säkert provat...
Har du testat att gå iväg till ett annat rum och bara andas 2min, sedan komma tillbaka?

Nej jag mår inge bra, jag har nog inte mycket till egentid de ggr jag träffar mina kompisar är min son med då de också har barn,  är kanske 2 ggr i månaden jag åker bort någon timme själv..
pappan är ofta borta och gör sånt han vill..
jag får ta alla läggningar, tandborstning osv..
Jag jobbar heltid och är i vecka 28, min sambo är hemma..
men när jag kommer hem får jag städa och ta hand om sonen, jag har hemsk foglossning..
så just nu är allt jobbigt, och blir väl så att min stackars son får ta all skit när han inte lyssnar..

Jag har testat att gå iväg, men tyvär oftast så blir det så att jag skickar iväg honom på hans rum, vilket jag vet är fel..

En klassisk grej är att tänka "för varje gång jag säger till om något negativt ska jag ge positiv feedback fem gånger".

En annan som funkar för mig är att välja mina strider, så att det inte bara blir bråk hela dagarna.

En tredje som jag tyvärr slarvar med själv men som funkar när jag kör den är att INTE tjata. Jag säger samma sak högst tre gånger, sen bryter jag situationen genom att t ex lyfta bort henne, gå därifrån etc. Har hon inte lyssnat på någon av de försöken lär hon ju inte göra det den fjärde...

Konsekvenser som man bara hotar med ger inte heller någon verkan, belöning funkar bättre. Om man någon gång bestämmer en konekvens typ "sluta ät med händerna annars blir det ingen efterrätt" så måste man ju hålla det, annars är det inget barn som lyssnar på det nästa gång...

Bara lite tips, jag är ingen expert, men har det faktiskt rätt lugnt hemma just nu trots en trotsig fyraåring och en busig lillebror...

jag känner som du.. mitt knep som oftast funkar är att hålla käft! vänta några sek xtra och sen sitta på huk å prata m min son, se till att han tittar på mig och att han lyssnar-tålamod! jag svär för möe också...
de som tror att de är så jävla bra föräldrar är förmodligen inte sååå mkt bättre eg..

å det sista jag skrev var inte ett påhopp på någon som skrivit innan.. ni verkar ju vettiga!

Bra tips Floria =)

Där har du svaret, du MÅSTE börja tänka mer på dig själv, annars går ilskan och tröttheten ut på din son vare sig du vill eller inte.
Ställ krav till din sambo.
Hur kommer det sig att han får göra vad han vill och inte du?
har du inget intresse, träna eller nått?

han säger  att han  ska iväg o skruva osv..
ne just nu har jag inga intressen, är så trött av grav så orkar inte mycket mer än städa hemma och jobba..

Vill bara tilllägga att anledningen till att jag vet att det är så viktigt att må bra själv är att vid dom tillfällen jag tappat tålamodet är när jag själv är trött, hungrig eller mår dåligt av annan anledning

Men jösses, din stackare! Det klart att det är svårt (för mig hade det varit omöjligt) att vara en bra mamma i din situation.

Se till att du får karln att ta sitt ansvar, ni är lika mkt föräldrar bägge två! Du ska ha precis lika mkt egentid som han har! Ni får väl schemalägga tills dess att det blir en rättvis fördelning av arbetsbördan av sig själv.

Du måste få möjlighet att andas någon gång... Får du det så tror jag du blir den där mamman du egentligen vill vara!
 

Jag  är en väldigt känslig person, och tänker ofta på min fel och misstag, min son har ett super minne
och kan komma ihåg att jag skrikit på honom i ett år om man frågar..

Vi låg och pratade om det i sängen idag och han sa att jag var så dum , och hans pappa också..
Jag frågade om han inte ville bo hos oss då, (kanske en dum fråga jag vet inte )
men det ville han ju göra..
jag frågade va jag kunde göra för att han skulle må bättre, och jag fick några svar..

kanske lite dumt att "lägga orden i munnen" på honom då barn oftast lever i nuet. Men du fick ju bra svar så det är inget att häng upp sig på =)

Förstår att du är trött men jag tror ändå att du måste hitta din egentid på nått sett. Tex läsa, promenera, åka och handla....jag köpte mig ett solarium, solade hemma 2 ggr/v ca 1timme, jag höjde radion och låg en haltimma på varje sida det var grym egentid och jag fick massa energi.

Vill du leva ihop med denna killen så föreslå att ni går till en familjerådgivare eler en föräldrautbildning googla på cope föräldrutbildning och föreslå att ni går den tillsammans, min kompis och hennes man gick den i göteborg och det var bra för deras samspel i uppfostran

Han minns exakt vad man gjort och sagt för ett år sedan..
Men kände att jag ville fråga, sa ju även att jag vill att han ska vara glad och må bra..

jag får försöka hitta på nått som jag vill göra, förr brukade jag sätta på musiken högt som fan
i lurarna och gå en sväng men nu har jag sån foglossning så jag inte kan gå..

jag har också fundeat på rådgivning då han blir sur på mig om jag ber om nått ibland..

vill du vara kvar hos honom? om du känner efter...

Jo barn har minne, men jag menade att dom är spontana och om du gjort nått "dumt" precis innan så kanske han har kvar den känslan just när du frågar (invecklat...förstår du hur jag menar?)

varför blir han sur för det? ser han inte på dig att du inte mår bra?

Har du någon som kan vara barnvakt så du och sambon kan få kvalitetstid?

Ja jag förstår hur du menar, jag hade ju just skrikit på honom..

han vet att jag inte mår bra, då jag tágit upp det med honom att jag känner mig riktigt deprimerad
att jag inte orkar med en massa tjafs..

men endå så kan han bli sur om jag frågar om han går till tvättstugan, gör det själv kan jag få till svar..

nej vi har ju inte barnvakt, och det är de jag går och oroar mig för när det är dags att åka in också vem
som ska ta hand om sonen..
i värsta fall får jag åka till förlossningen själv och det vill jag absolut inte..

inga vänner eller släkt som kan ställa upp? fy vad hämskt, rådgör med mvc eller bcv för 2 barn, amning detkommer inte bli lätt om du inte ens har stöd av din kille.

Släkten bor 10 mil bort så blir det brådskande kan de ej komma fort..
vänner har inte erbjudit sig, eller jo en men hon bor 6 mil bort..
så vet inte hur vi ska göra, finns inga andra jag kan fråga, litar inte på att de kan ta det ansvaret..

tog upp senast på mvc att jag mår dåligt psykiskt, men sen sa hon inget om det..

Byt mvc-tant, hon skall vara till för att hjlpa dig inte för att ignorera. Ni har inga funderingar på att flytta närmare släkten? för att underlätta framtiden?

Nej släkten flyttade härifrån förra året, jag är uppvuxen där jag bor..
och vi har bara haft barnvakt till sonen 2 ggr på 4 år och de har vart 4 timmar båda ggr
så vi har inte så stort behov av barnvakt i vanliga fall..

Har suttit i exakt samma sits. Man känner sig fruktansvärt hemsk. Min mamma skrek jämt på oss när vi var små. Har haft i bakhuvudet hela mitt liv att jag inte ska bli gravid eftersom jag skulle bli som min mamma trodde jag. När jag och min man blev oplanerat gravida hade jag inte hjärta att göra abort.

Dottern kom och hon är nu 4 år och är extremt trotsig det jag lärt mig det senaste året är att så fort hon inte lyssnar låsa in mig på toaletten och göra något annat för 10 sek, borstatänderna hänga upp tvätten. Sen gå ut prata med henne förklara för henne vad hon gjort fel och säga att jag vill inte skrika på dig men du måste lyssna på mig annars tror jag att jag måste skrika på dig för det verkar som att du inte hör mig. Detta har funkat för oss nu i ett helt år och jag behöver knappt gå in på toaletten längre. Låter kanske skit löjligt men för mig har det varit ett stort steg i mitt föräldraskap. Just att jag slutade skrika hjälpte så mycket dottern blev mycket lugnare och lyssnade mer.

Även fast det låter löjligt mitt förslag så prova iallafall.