Vad gör man som 50-åring? Är livet slut då?

Jag är förvisso yngre, men om jag ser till min svärmor så verkade hennes liv och hennes karriär ta en ordentlig rivstart där. Barnen utflugna, och tid och pengar att lägga på sig själv.

Jag är över 50 och har fullt upp. Det är mc träffar, jobb, fester, kurser och ett stort socialt nätverk. Barnen är vuxna och nu har jag massor av tid att göra det som man inte hade tid till förr. Livet tar inte slut för att man uppnår en viss ålder. Vad tror du att 50-åringar gör egentligen?

jag fyller 51 år i dag, och känner mig fortfarande ganska ung. men det är väll dags att gå med i någon förening snart.... kan väll ändå lämna en intresseanmälan på någon kurs..... nä, jag tror jag skiter i det!!

Mina parents är ca 50 och de springer marathon och massa andra lopp. De spelar en jävla massa golf. De jobbar heltid och engagerar sig i föreningar, är lagledare för hockey- och fotbollslag. Festar och röker. Läser böcker. Träffar vänner. Ser på TV.

Ja, såna saker.

Mina föräldrar fyllde 50 nyligen och de känner sig nog mest gamla på grund av att de blivit mormor och morfar. De skyller på mig alltså. *s* Annars bor mina syskon fortfarande hemma, men de är stora (21 och 17) och klarar sig bra på egen hand. Så min mamma har börjat träna på gym efter jobbet och pappa har massor av tid för sin hobby fotograferande. De har tid och pengar att renovera sommarstugan också och verkar på det hela taget inte fundera så mycket över att halva livet med stor sannolikhet gått.

Det verkar alltså som att man fortfarande har energi och lust kvar att göra saker vid den åldern och att man då har tid för det, pga barnen blivit stora.

Ni som är runt 50, hur ser ert förhållande/äktenskap ut?

Naturligtvis har man både energi och lust kvar att göra saker. Har varit tillsammamns med samma man i mer än 30 år.

Jag måste fråga igen, vad trodde du att man gjorde efter 50?

Jag trodde väl egentligen ingenting. Eller ja, jag ser väl min mamma som doktorerar, går på fester, reser och njuter av livet.

Är man trötta på varandra efter 30 år?

Jag frågar för att jag har en psykisk störning som troligen "växer bort" när man är runt 50 år. Så jag vill ha lite hopp, att det finns något o se fram emot

Ja, man kan bli trött på varandra efter 30 år, men det kan du ju bli på någon efter 3 månader också. Men som i alla förhållande så går det upp och det går ner. Man har växt ihop på något sätt. Det som är viktigt är att man inte slutar att överraska varandra och att inte ta varandra för givet. Att man lär sig att man inte alltid är kär i sin partner men man älskar alltid henne/honom. Jag blir kär i min partner lite då och då, det är en känsla som kommer och går och i alla förhållande så kommer en vardag. Att klara av den vardagen är det som är svårt och det är då kärleken sätts på prov.

Jag är om 7 dagar 50 och jag har fullt upp.
Jag är kär i min man efter 20 år och vi har tvillingtjejer på 7 år så det är fullt upp med dem.
Jag jobbar 81 % och mannen jobbar heltid.
Alltså jag har inga problem med att var 50 (snart) och jag känner mig allt annat än gammal (ja de ska vara när tjejerna vaknar 6 lördag o söndag men de finns ju latte, PC och morgonprogram så de fungerar de också).

Min pappa är 50 år och tog för några månader sen upp en gammal dröm
Han hade ett flygcertifikat när han var yngre, för segelflyg. Sen han fick barn har det fått ligga på hyllan men nu är jag och min syster 18 och 20 år så då passar han på. Han är faktiskt vid flygfältet nu och går på kurser och kör runt i cirklar i luften. Det gör honom lycklig att han är klar med utbildningen om typ ett halvår. Hans liv är långt ifrån över!

Va härligt och höra era berättelser, tack