Hur härdar man ut sista veckorna av graviditeten?

Det kommer gå bra denna gången, jag känner det på mig...grattis snart har ni ett alldeles nytt underbart knyte hos er=)

hur härdar man ut?

ja, det finns inga genvägar.. man bara måste.

själv hjälpte mig att få prata, prata prata prata, kolla kolla kolla. vet inte hur många ggr jag åkte in  sista tiden.

jag skulle bli gångssatt men lillasyster kom ut 3dagar innan planerat igångsättning

jag har nog inga råd att ge dig, mer än att dela med mig av mina erfarenheter. 

min dotter dog i v 41 och liksom du undrade jag hur man skulle klara nästa graviditet. det blev värre och värre och den sista månaden var oron hemsk. fastän jag i huvudet kunde förstå att bäbisen förmodligen skulle komma ut levande (man vet inte varför min dotter dog och allt verkade bra under grav) så kunde jag inte lita på det. i min värld slutade ju graviditet med ett dött barn, för det var den erfarenheten jag hade. 

kanske det kan vara till hjälp för dig att du redan fött ett levande barn? att du liksom vet att det kan gå bra?

precis som MinEmPsi skrev så hjälpte det att prata, jag var hos min barnmorska en gång i veckan de sista månaderna och hos psykolog varannan vecka från typ v 20. Sista tiden träffade jag henne varje vecka. dessutom gjordes extra tillväxtultraljud och från typ v 36 fick jag komma in och köra CTG-kurva på sjukhuset. rent medicinskt behövde jag inte dessa kontroller, eftersom inget pekade på ngt "fel", men som min läkare sa, för mitt psykiska välbefinnande var det bra att man gjorde allt man kunde.

jag var lovad bedömning för igångsättning efter 37 fulla veckor, så den dagen var mitt riktmärke, jag måste överleva 37 veckor. när jag väl kom dit var jag helt omogen och alltså inte aktuell för igångsättning. sedan fortsatte jag gå och kolla läget typ varannan dag men efter en vecka var tappen fortf inte det minsta mogen. då sa en klok läkare sa att nu var det bara att bestämma när igångsättningen skulle ske, inte om  - eftersom hon såg hur dåligt både jag och min man mådde. hon menade att det var ingen idé att vänta längre, eftersom vi skulle må så dåligt och sedan knappt orka ta hand om barnet. förlossningen sattes igång typ 38+2 med prostaglandin - och sonen kom levande ut! helt overkligt!

jag ville absolut inte snittas, men jag tror att jag kanske hade fått det om jag velat.

det var svårt att höra folk som sa, det är klart det går bra den här gången eller ja,men med alla de där kontrollerna så ser du ju att bäbisen mår bra. dessa kommentarer hjälpte inte alls, eftersom allt såg bra ut med dottern oxå, tills det ögonblick hon dog... 

du borde kunna få ett löfte om att bli igångsatt senast dagen innan ditt andra barn dog, och så får du försöka våga tro att bäbisen inte kan dö innan den dagen.

jag är ledsen att jag inte kan hjälpa dig mer! 

Jag förstår hur du känner. Jag förlorade mitt andra barn i vecka 38 på grund av slarv. läs min press om du orkar.

 Är gravid igen i vecka 32 och jag känner igen mig i det du skriver men man måste våga tro att de går bra de är de enda som peppar mig. Och att känna bebisen röra på sig och ha lite tätare kontroller både hos bm och läkare. Jag ska få planerat kejsarsnitt i vecka 37. Kram