Tyckte ni det var jobbigt (ang. barnen) att exet träffade en ny kvinna?

Givetvis var jag nervös... Mest för att det inte skulle funka mellan henne och sonen eller nåt... Men jag försökte tänka som så att pappan förhoppningsvis inte skulle hålla ihop med nån som inte funkade med hela familjen. Och som tur var hade jag rätt. Det tog ett tag att lära känna henne ju - olika språk och kultur - men efter hand så kunde vi prata en hel del.

Och idag är det nästan hon och jag som pratar mer än jag pratar med sonens pappa.

Det gäller nog att prioritera. Man ska ge sjutton i att hänga upp sej på saker i onödan. Man får försöka prioritera vad som är viktigast och få det att funka.

Idag är både sonens pappa och jag omgifta, och visst tycker vi olika och uppfostrar inte alltid lika, men vi försöker komma överens så långt det går. Men man måste ju ändå respektera varandra. Det är inte allt som kan vara lika, utan man får försöka att inte lägga sig i varandras liv för mycket utan bara bry sig om det som verkligen är viktigt för barnets välmående.

Visst kunde det kännas jobbigt i början att nån annan skulle vara med och uppfostra mitt barn, men jag väljer att se det som att han har fyra vuxna som bryr sej om honom istället för två. Väljer att se det positiva med det hela. Huvudansvaret för sonen har ju givetvis jag och pappan, men för den sakens skull ska inte våra respektive bli överkörda.

Vi har haft sån tur att vi båda har träffat underbara respektive och alla kommer överens. För det mesta... Annars löser vi det till slut. En sak är vi i alla fall överens om och det är sonens bästa.

Nej, tvärtom...helt plötsligt så började pappan visa mer intresse för sin dotter. Jag tror att mycket har att göra med flickvännens inflytande. Har aldrig träffat henne eftersom de bor utomlands, men om jag fick nöjet skulle jag ge henne ett stort TACK! Innan han blev tillsammans med henne träffade han nästan aldrig sin dotter, men nu bidrar han ekonomiskt, träffar henne lite oftare och skickar presenter till födelsedag och jul.