13-åriga bonusdottern vill plötsligt bo på heltid hos mamman..

Hon är 13, fortfarande barn med andra ord, eftersom hon inte lider av att vara hos er, tycker jag att hon kan "stå" ut med vv boende....

Förstår din frustration, och ja det låter lite som att hon vill ha kakan kvar och ändå äta på den, och sånt ska man väl ändå inte uppmuntra?

Om det vore mitt bonusbarn eller för övrigt även biobarn, skulle jag nog inte gå med på det. Det låter som att hon försöker manipulera er och spela ut mamman och er mot varandra, med underförstådda "hot" om att inte komma och bo om man inte får mer grejer/tillåtelse att gå på discon/pengar eller vad vet jag. Det skulle jag varken som bonus eller biomamma vilja uppmuntra så jag skulle nog tala allvar med dottern och om hon inte kom med några vettiga argument för varför hon vill ha det så, skulle jag se till att hon fortsatte bo varannan vecka. Ni kan ju säga att ni faktiskt behöver planera era liv också och veta att hon verkligen är hos er varannan vecka och inte att hon hattar fram och tillbaka hur som helst, likaså mamman. Hennes syskon behöver antagligen också mer struktur och lugn och ro, antar jag.

Ja jag håller med båda som skrivit.. Det var eg mest det jag var ute efter. Lite stöd och förståelse för att kräva mer struktur helt enkelt.
Känner bara att det egentligen inte borde vara jag som tar upp denna fråga, är lite rädd för att klampa på och trampa nån på tårna då jag ju "bara" är bonusmamma... Dock är det ju så att det oftast är jag som planerar aktiviteter, mat osv så det är ju mest min vardag som förenklas av att veta om och när hon ska vara här.

Min sambo är en av 5 i syskonskaran å då deras syster var 12 år blev hon köpt av sin far. Hon fick massa djur å sånt som hon bara fick ha där å ville därför flytta dit.

De gick upp till rätten å mamman försökte hävda att syskonen skulle få växa upp tillsammans, men rätten beslutade att eftersom att hon var 12 år var hon stor nog att välja själv. Å flyttade därmed till sin pappa på heltid.

Så det verkar ju gå å göra så.

Men bäst är såklart vv boende. Försök prata med biomamman å kom överrens om nått sånt. Det är nog bäst i längden.

Själv bodde vi varannan helg hos pappa, å han bodde i bushen så vi ville ju inte åka dit då vi var tonåringar, vi ville ju hänga med våra polare, men där var de aldrig snack om saken, var de papaps helg så var det. Och idag är jag glad över det. Annars hade man ju helt tappat relationen till han eftersom vi redan som de var träffade han så sällan. Hon behöver nog nån som bestämmer. Är ju rätt tungt att i den åldern själv fatta ett sånt beslut. De borde inte ligga på henne.

Hej du!
Vet du, jag tror faktiskt inte att man kan lämna över en så svår sak att besluta om till en 13:åring. Då kan det bli just så tokigt som det verkar ha blivit i ert fall. Det är lätt att välja komfort i den åldern. Var slipper jag göra mest och var får jag mest kan lätt styra en 13:årings känslor.
Kan ni inte ta ett snack med mamman om just detta och sedan gemensamt berätta att hon nu fortsättningsvis kommer att bo varannan vecka för att  ni tycker att det är bra att hon träffar båda sina föräldrar och deras familjer.
Jag skulle tippa att hon blir glad och känner sig befriad över att slippa ta egna beslut om detta.

Lycka till

Min första tanke är att dottern av någon anledning vill bo mest hos mamman, men att hon inte vill/kan tala om varför. Om det hade varit för att hon får högre månadspeng så hade hon svarat det redan från början, men nu har hon gett olika svar vid olika tillfällen. Antingen är det så att hon själv inte kan sätta fingret på orsaken (dvs att det är en ren magkänsla att hon hellre vill bo hos mamman). Eller också är det så att hon inte vill såra pappan genom att tala om orsaken. Eller också är det så att hon tycker synd om mamman och därför vill bo där mer och då vet hon att den orsaken inte skulle gå hem hos er.

Ni behöver nog fundera lite på varför ni tror att hon vill bo hos mamman mer, utan att försöka pressa henne på en orsak. Om ni tror att hon faktiskt vill det, så ser jag ingen anledning till att stoppa henne. Men om ni tror att hon vill bo hos mamman för att det är synd om mamman så tycker jag att ni ska stoppa henne och bestämma att hon ska bo hos er vv.

Att tvinga en 13 åring till något sånt som var hon ska bo kommer troligtvis att få motsatt effekt. Eftersom ni och mamman bor så nära varandra och flickan ändå är hos er mycket så hade jag nog låtit det vara och låtit henne bestämma. Men jag hade pratat med henne om varför och berättat för henne att jag älskar henne och tycker om när hon bor hos mig. Men sen måste hon få bestämma själv tycker jag. Såvida hon inte far illa eller nåt sånt. Jag hade också frågat vad jag kan göra för att hon ska trivas bättre hos mig för att se om det fins något jag kan göra. Inom rimlighetens gränser såklart!

Nu är plötsligt ordningen omvänd.. sedan några veckor vill hon hellre bo här mest hela tiden..
Det kom fram att mamman mådde dåligt under en period pga arbetslöshet mm och troligen ville hon bo där för att hon instinktivt ville stötta sin mamma. Nu när mamman är bättre så upplever jag det som att hon vill kompensera sin pappa genom att istället bo här hela tiden. Detta är inget vi pratat med henne om men det är så vi upplever det.
Däremot har vi nu pratat med mamman om att vi från båda håll ska uppmuntra henne till vv-boende och att om hon väljer nåt annat så ska det vara pga sina egna önskningar och behov och inte för att vara någon av föräldrarna till lags..
Inte lätt att vara 13 år alla gånger...