Trots, hjälp!!

Puff...

Jag tror att du helt enkelt måste bita ihop och rida ut den här stormen. Det går ju över (för ett tag innan nästa trotsperiod kommer)... Sen kan det kanske vara så att din dotter är exceptionellt trotsig på ett sätt som indikerar någon form av problem, men det är rätt osannolikt. Verkar hon "normaltrotsig" så får du vänta ut henne och fortsätta med att vara tydlig med vad som är OK och inte. Välj dina strider, så blir det kanske lite lättare. Fast jag vet hur det är. Tredje världskriget kan bryta ut över helt triviala vardagsbestyr, som att sätta på micron eller ta fram pasta... Inte lätt att förutse alla gånger.

Ja, jag vet inte om det är nåt slags uppror eftersom jag och hennes pappa är separerade..
Men det har vi vart sen hon va 5 månader..
Kanske nu hon börjar inse att hon har två hem?!
Jag vettefan vad det kan va, det känns så extremt trotsigt :(

Svar till apanssonsmamma:

Det är bara att gilla läget, det där trotset som egentligen är en viktigt fas mot självständighet mildras om några månader och då har du en hjälpsam och trevlig 3-åring i stället.

Hon testar ju dig för att se var gränsen går. bra att du säger ifrån och markerar att det här är INTE okej, det är precis det hon är ute efter! =)
det är skitjobbigt och tar verkligen på krafterna, men stå på dig och härda ut, det blir bättre. Sen komemr trotsen att komma och gå i perioder.

Jag känner igen mig, åh vad jag känner igen mig. Dottern blir tre i oktober, och här har vi också "dumma mamma". Fast jag tror att hennes favoritord är "dumma XXX". Det kan vara allt från nappen till råttan till mamma till henne själv.

Jag tror på att försöka behålla lugnet och vara konsekvent. Men ibland tappar jag också humöret =(