Hur startade förlossning nr 2?

"ÄN ett barn" skall det givetvis stå!!!

första föddes en dag innan bf och satte igång med värkar. det tog totalt 7,5timmar från första känning...
andra föddes tre veckor innan bf och startade med att vattnet började sippra....totalt från första känning tog den förlossningen bara 4,5timmar.

Också nyfiken. Väntar på nr 2. BF +3 idag.
Med första blev det igångsättning BF+15 så har ingen "riktig" förlossning att titta tillbaka på. 

Undrar också!

Med första gick jag 18 dagar över tiden. Dottern var rörlig och blev inte fixerad förrän på BF +9. 2 dagar senare började slemproppen att släppa och sedan efter ytterligare 2 dagar började mina värkar var 4 - 12 minut dygnet runt. Efter 5 dagar med värkar gick vattnet på 6:e dagen kl 7-8 på morgonen, dottern född på natten 23.58.

Idag var jag hos bm och jag har 6 dagar kvar till BF. Sonen är fortfarande rörlig och ligger högt, precis som med dottern. Inga andra tecken ännu så det känns som att det blir även +18 denna gången!

Vill inte mer och orkar inte mer! Är i stort sett orörlig med foglossning och sammandragningar så fort jag rör mig. Har en riktigt stor och tung mage också vilket gör att jag får så ont undertill på magen bara jag går något steg pga tyngden. Har dessutom en tvååring att ta hand om. Tack och lov är sambon rätt så ledig nu så att jag får hjälp.

BF + 3 idag för mig också! Första förlossningen för 3 år sedan startade med vattenavgång BF + 7. Därefter värkar ca 1 dygn senare. Sonen föddes BF +9. Skulle vara trevligt om det startade några dagar tidigare denna gång, samt att det går lite fortare.

Både 1an och 2an började med värkar, som var mer eller mindre regelbundna redan från början.

1an tog 20 timmar och slutade med akut snitt, 2an föddes vaginalt 4 timmar efter första värk.

1an föddes på bf+11, 2an på bf+5.

Nr 1 föddes BF+11 (usch vad jobbigt jag tyckte det var att gå så länge över tiden). Första värken 06:50, de kom regelbundet direkt med 10 min mellanrum. Vid halv tolv åkte vi in, kl 20:08 var han född. Hann testa flera olika smärtlindringar, men EDA:an var fantastisk. Tror det var en ganska typsik förstagångsförlossning, 14 timmar lång.

Nr 2. Fick värkar vid 4-tiden på natten BF+1, tänkte att det var skönt att slippa gå över tiden.  Vid halv sju ringde vi förlossningen, som tack och lov hade plats för oss. Ringde min pappa som kom för att ta hand om nr 1. Efter en dusch och frukost försvann värkarna. De kom inte tillbaka. Suck. Det var bara att skicka hem morfar och vänta. På BF+3 händer samma sak. Får värkar vid 4-tiden, de är regelbundna. Men jag är nu luttrad och ringer ingen förrän efter dusch och frukost. Smart gjort, för de försvann såklart igen. Morr. En vecka går utan att ngt händer överhuvudtaget, inga känningar alls. Så de 3 april, påskafton, sätter värkarna igång igen, strax före 6 på morgonen. Jag tror ju så klart att det inte ska vara på riktigt denna gång heller. Tar det lugnt, men ganska snabbt går värkarna ned på bara 3 minuters mellanrum. Mysko tycker jag, men det är ju så himla korta, bara 15-20 sekunder långa, så de kan inte vara på riktigt tycker jag. Snart sätter nog de "riktiga" värkarna igång. Min man är inte lika lugn och vi ringer snart förlossningen.

Vi har planerat att åka till DS i Sthlm. Självklart är de fullbelagda och lovar att ringa tillbaka med besked om vart vi ska åka i stället. Mellan värkarna hinner jag nojja över att det ostädat hemma och kräver att min man dammsuger på övervåningen och städar badrummet (fatta hur jäkla knäpp man kan bli när man föder barn... *Suckar åt mig själv* ) De ringer tillbaka från DS och meddelar att det är fullt på vartenda sjukhus i hela Sthlm, t.o.m Södertälje är fullt, det finns plats i Nyköping eller en enda plats på det privata "BB Sthlm". Jag vill inte till BB Sthlm, då jag har inbillat mig att de snålar med bedövning och att allt ska vara så "naturligt. "Jag vill till ett _riktigt_ sjukhus" grinar jag mellan värkarna. Det är BB Sthlm eller Nyköping som gäller. Det är bara att resignera och tacka ja till den enda platsen i hela Storstockholm.

Ringer min syster som ska komma för att passa Nr 1.  Ca 08:20 kommer syrran och vi börjar packa oss väg. Värkarna är fortfarande mkt korta, men väldigt intensiva. 08:30 åker vi, jag vet exakt för då sms:ar jag min mamma och säger att vi är på väg in. Vi bor strax söder om Sthlm och DS ligger ju strax norr om Stockholm. Tack och lov att det är påskafton och inte den vanliga morgonrusningen i Sthlm, med bilköer etc. Jag sitter i bilen och tänker att jag verkligen har glömt hur j*vla ont det gör och att jag är lite sjåpig och att jag måste härda ut, då det lär vara minst 5-6 timmar kvar. Slemproppen har ej gått, ingen blödning och inget  vatten, så det lär ju vara ganska lång tid kvar. Tänker att jag hoppas jag är öppen 4 cm i alla fall så jag får stanna och kan få en EDA.

KL 08:50 är vi framme. Jag tar mig ur bilen på ngt mirakulöst sätt och stapplar några steg, men sen går det faktiskt inte längre. Jag sjunker ihop på pakeringen på alla fyra och flämtar att jag inte kan gå längre. Min man försöker få mig att resa mig men det _går inte_. Jag ligger där och flämtar och tycker att min mans ullkappa luktar vedervärdigt. Vi är bara ca 50m från entrén till förlossningen (förlossningen på DS har egen entré på baksidan). Medan jag står där på alla fyra på parkeringen och hänger över BB-väskan och andas kommer en man ut från sjukhuset. Han frågar om vi behöver hjälp. Min man ber honom att gå in på förlossningen och be dem komma ut med en rullstol eftersom jag inte kommer ur fläcken.

Efter en stund (evighet i min värld, antagligen bara några sekunder senare) kommer det ut flera barnmorskor. Den första som hinner fram frågar om jag är först- eller omföderska. Omföderska mumlar jag. Hon frågar om det trycker på, och ja, precis just då börjar det trycka på. Men det kan ju inte vara sant tänker jag, slemproppen har ju inte gått. (Jag är helt fixerad i min tankevärld på just detta; att slemproppen ju inte har gått..) Barnmorskan säger med en bestämd röst att jag måste resa mig, för jag håller på föda barn, och just nu ligger jag i gruset på parkeringen och det är nollgradigt, så det är ingen bra plats att föda barn på. "Kan inte" kvider jag, men med en gemensam kraftansträngning av oss alla tre, lyckas min man och barnmorskan dra mig upp på fötter.

När jag tagit ett par steg känner jag att vattnet går och barnet glider ned mellan benen!! "BARNET KOMMER!!!!" skriker jag, med en röst som jag inte känner igen själv. Barnmorskan ber om ursäkt för att hon måste dra ned min byxor på parkeringen. Hon känner med sin hand mellan mina  ben och konstaterar att huvudet står i vulva. Hon säger åt mig att absolut inte krysta om jag får en krystvärk. Hon har ena handen mellan mina ben, för att hålla emot och så släpar de mig bort mot en bår, som ngn trollat fram på parkeringen.

Nu finns det massa människor runt mig. De lyckas få upp mig på båren och springer in i en förlossningssal. (Ngn annan stackars kvinna var just på väg in där, men hon får vänta berättade min man senare för mig). När vi är inne i förlossningssalen lyckas ngn få av mig min kappa och mina skor, och byxor. De lyfter över mig i en förlossningssäng. De söker efter hjärtjud, men det är svårt, då barnet ju ligger så långt ned i förlossningskanalen, så de tar snabbt ett skalpellprov som skickas iväg på analys. Barnmorskan konstaterar att barnet nog behöver komma ut och att jag ska krysta vid nästa krystvärk. Jag tar i 2 ggr och ut kommer den underbaraste lilla flicka jag någonsin sett! Hon föds kl 09:07, ca 35 minuter efter att vi åkt hemifrån. Jag hann väl vara inne på förlossningen några minuter... Efter förlossningen frågar barnmorskan efter mitt fullständiga namn och personnummer, det hade liksom inte hunnits med innan. Något chockad och mycket lycklig över att de hann få in mig från parkeringsplatsen satt jag och njöt av min lilla dotter och kunde konstatera att jag hade massor av krafter kvar, eftersom jag inte hade behövt ha ont så länge. Min flicka hade alldeles runt och fint huvud, eftersom hon inte legat särkilt länge och tryckt mot bäckenet, dessutom skyddad av fostervatten och hinna ända tills slutet. Provsvaret från skalpellprovet visade att hon varit jättefint syresatt under förlossningen, det var en lättnad, eftersom ingen ju hade kunnat bevaka henne under rallyförlossningen. 

Det gick i raketfart och det var lite chockerande, men allt gick ju bra! Efteråt kom många "tänk om-tankar". Tänk om jag hade fått för mig att vi skulle åka till Nyköping! Tänk om det hade varit en vanlig vardagmorgon, då hade hon väl fötts i bilen i en bilkö på Klarastrandleden. Tänk om vi hade åkt hemifrån 10 minuter senare..... Men nu gjorde vi ju inte det, utan hann fram och de fantastiska barnmorskorna på DS såg till att vi kom in i en förlossningssal i tid! Jag är evigt tacksam för det!

Så, alla blivande omföderskor: se upp, det kan gå snabbt! Vänta inte hemma för länge! Lycka till! 

min första for jag in till förlossningen för fick värkar ca 5 min mellanrum det var natten mot lördag...värkarna avtog när jag låg på förlossningen fick vänta 37 timmar med värkar då och då innan första krysnings värken kom då tog det 28 min...

Min andra gick vattnet i vecka 31+3 så vart helikopter och då fick jag ligga på förlossningen i 8 dagar (utan sambo och älsta barnet), på dom dagarna han dom stoppa värkarna 2 ggr...men kvällen innan kom värkarna och sov inget den natten när dom försökte en tredje gång att stoppa värkarna men det ville sig inte.
när första krystnings värken kom vid 7 på morgonen så tog det 4 minuter så var hon ute...hon kom i vecka 32+4

1:an 37+2, värkar, 3,5h
2:an 38+6, värkar, ca 3h

Tiggerfish, vilken förlossning!!! Kan tydligen gå supersnabbt! Kul att ni vill dela med er av era erfarenheter.

Triggerfish, vilken förlossning. Jättespännande läsning.

Barn nr 1: Förvärkar sätter igång kl 1 på natten, vid 4 går slemmisen med blod.
Runt 21 tiden går vattnet och 00.17 är dottern ute.

Barn nr 2: Värkarna sätts igång kl 6 på morgonen hyfsat regelbundna direkt.
Skrivs in kl 12.30, vattnet går 13.30, krystvärkarna kommer 14.30 och sonen är ute 14.38

Med första barnet:
Mycket lätt molvärk i ryggslutet kl 00-9. Vattenavgång och värkar kommer samtidigt kl 9. Född kl 11.24

Andra barnet:
Vattenavgång kl 3.30. Första värken kl 3.40, född kl 6.04

Första värkar i 2 dgr
Andra värkar i 3 dgr

Intressant läsning... BF + 5 idag... Hoppas det kommer igång snart!

Kul tråd verkar vara väldigt olika

min första kom i v37+6 startade med verkar och tog ca 6tim

väntar andra är i v38+1 har ont hela tiden men inget händer är öppen 4,5-5cm men inte hela vägen in. Har redan varit inne med ett falskalarm då hade jag kraftiga värkar med två min mellan som avtog efter en stund med ctg. så nu väntar vi helt enkelt.

Vilken historia triggerfish! kunde inte slita mig från läsningen ;) Har själv 10 dagar kvar inför min andra förlossning! :)

Första bf+7:
började med värkar
ca 9 timmar på förlossningen
krystade 1 timme

Andra bf+4:
trodde det började med värkar men det visade sig att vattnet hade gått utan att jag riktigt uppfattat det
ca 1 timme på förlossningen
bebis ute på 3 krystvärkar