Hur i helvete ska jag göra? Snälla, ge mig råd! *vänskap*

Jag förstår vad du menar. Har haft en liknande sutiation.

Jag kom tillslut till en punkt i mitt liv där jag insåg att jag vill omringa mig med vänner som bryr sig och som hör av sig. Det känns jobbigt och tråkigt och rent av nervöst attt bryta med nån som varit i ens liv lääänge men man måste va självisk och du har väll fler vänner.

Gör mer tid för dom så ska du se att den jobbiga känslan försvinner snart.

Om du har barn eller ska få det snart så kommer du inte ha tid att lappa ihop ansträngda förhållanden. Du behöver vänner som finns där. Hon får hitta nån annan att va besvärlig mot!:)

Att du känner hennes syster.... jag du får väll lite fint förklara för syster lite varför du brytik kontakten.

Lycka till.

Om du nu egentligen inte trivs med henne när ni väl är vänner så kanske det inte är någon ide att ta upp kontakten igen....
Så är det ju lit i livet man har sina olika bekantskapskretsar beroende på var man befinner sig.
Jag har idag lite kontakr med min skolbästis men vi har inte mycket gemnsamt längre. Idag kan vi prata med varandra och hälsar på varandra om vi möts osv. men jag skulle nog inte bli bästis med henne igen.
Alla går åt olika håll.
Lycka till med dina val

Ojoj vad jag känner igen det där...

Jag känner en tjej, vi kan kalla henne Klara. Vi blev kompisar i mellanstadiet och umgicks en hel del. Vår situation är väl lite olika, men det finns ändå en del likheter.

För att göra vår historia kort(are) så för 8 år sen var jag tillsammans med en kille som hon inte tyckte om. Killen och jag slutade träffas ett tag, men sen blev vi ett par igen. Jag skickade då ett sms till bl a henne och talade om det. Sen när jag försökte ringa henne eller skicka sms så svarade hon aldrig. Till slut skickade jag ett mail där jag frågade om jag gjort henne något eftersom hon inte svarade eller ringde upp när hon sett att jag ringde. Hon svarade att hon kommit fram till att vi inte hade så mycket gemensamt och att hon inte ville vara vän med mig längre.

Sen tog det något år och sen en dag så får jag ett sms från henne där hon frågar vad jag gör och om jag har semester. Som om ingenting hänt... Men eftersom jag saknade henne som vän så blev vi iaf sams igen. Det höll i några år. Sen fyllde hon år och jag sa något som tydligen inte alls var ok (som jag inte visste att det inte var ok) till hennes mamma. Jag märkte ju att Klara blev upprörd så jag ringde samma kväll när jag var på väg hem och frågade om hon tagit illa upp för det jag sa, men nej allt var bra sa hon. Och eftersom jag tydligen hade förolämpat hennes mamma så skickade jag ett kort till henne där jag bad henne om ursäkt. Så jag tyckte jag hade gjort allt jag kunnat för att ordna situationen. Men sen var det samma visa igen. Hon slutade svara när jag ringde osv. Återigen fick jag ett mail där hon talade om att hon hade tagit illa upp för det jag sa och att hon inte ville vara vän med mig längre. Då hördes vi inte av på flera år.

Sen nu senaste nyårsafton får jag helt plötsligt ett sms från henne där hon önskar mig ett gott nytt år. Så även om hon sagt upp vår vänskap så slutar hon inte höra av sig. Vi pratar ibland på msn men det är också det enda. Jag har tänkt på henne många gånger när vi skiljdes åt och till slut kom jag fram till att jag saknade en vän mer än jag saknade henne. Hade hon varit en riktig vän till mig hade hon sagt att jag tycker inte om killen du dejtar men du är min vän så jag respekterar ditt val. Sen i den andra situationen hade hon kunnat sagt att hon tagit illa upp och då när jag försökt gottgöra det låtit mig göra det.

Det här blev ett lång inlägg, ber om ursäkt för det. Men om den här tjejen aldrig ställde upp för dig eller hörde av sig är det inte mycket vän att ha. En riktig vän gläds åt att en vän ska ha barn. Min syster är min bästa vän och hon började gråta av lycka när jag berättade att jag var med barn...

På gymnasiet fick jag en "bästis" för första gången. Vi var båda nya i klassen och vi fann varandra direkt. Hon lider av depression men när vi träffades mådde hon ganska bra. Jag stöttade och allt gick bra tills dess att jag började ställa krav. Allt skulle inte handla om henne. Hon kunde i alla fall ta lite intresse i mitt liv. Ju sämre hon mådde desto värre blev det. Vi bestämde att vi skulle ses men hon dök inte upp, hörde inte ens av sig.

Efter ett år flyttade hon. Vi mailade lite i omgångar och jag betraktade henne fortfarande som min bästa vän. Varje gång var det hon som slutade svara och jag blev lika sårad varje gång.

Vi träffades en gång året efter att hon flyttat. Jag hade köpt en present eftersom hon fyllt år ett par månader tidigare. Jag fick inget av henne trots att det bara var nån vecka sen jag fyllt.

Nästa gång vi sågs var det flera år senare. Jag insåg att jag förändrats och vuxit upp medan hon fortfarande var precis samma person som på gymnasiet. Hade inte så mycket gemensamt längre. Då insåg jag att vänskapen inte var något att hålla fast vid längre.

Några år senare fick jag syn på henne på stan. Hon hade flyttat tillbaka nått år tidigare och var ensam, hade bara pojkvännens vänner att umgås med. Ville gärna ha en tjej att umgås med.  Jag har heller inte så många tjejkompisar så jag gav det en chans. Träffades några gånger men den här gången satte jag krav. Jag skulle inte jaga henne för att hitta en tid som passade henne utan hon fick höra av sig och tiden skulle passa oss bägge. Skickade ett sms där jag bad henne höra av sig om hon hade lust. Det var två år sen och jag har fortfarande inte hört något.

Ge henne EN chans till. Hon kanske har saknat dig lika mycket 

Jag vet att hon väl inte är så mycket att hänga i julgranen egentligen, men jag kan ändå inte låta bli att sakna henne.. Vi har ju känt varann i så många år.
Jag önskar att hon hade VELAT veta saker.. Att hon hade varit genuint intresserad av mitt liv, av min dotter som fyllde 1 för en månad sen..
Vet inte vad det är jag saknar, men nåt är det.. Jag har andra vänner, riktiga sådana som alltid finns där för mig, men det är svårt att släppa det helt.. Kan gå många månader utan att jag ens tänker speciellt mycket på henne, men hon kommer alltid att betyda mycket för mig, trots allt..
Hennes syster vet varför jag inte umgås med henne längre, och hon förstår helt, hon håller helt med i det jag säger om henne..

Jag velar ännu fram och tillbaka.. Vet inte ens vad jag ska säga..

Tänkte bara berätta hur det gått.

Jag skickade ett meddelande där jag berättade som det var för henne, varför jag försvann osv..
Vi pratade en stund på msn, men jösses.. Det var allt som behövdes för att jag skulle bli påmind om varför jag var glad över att slippa henne till att börja med.. Vilken idiot hon är! Hon har inte förändrats till det minsta positivt sen sist vi pratade, snarare tvärtom. Hon började kasta en massa skit på mig, drog upp saker som jag tydligen gjort mot henne i LÅGSTADIET som jag inte ens mindes. Så var det lite annat, en jävla massa från skolgången i alla fall.
Helt ologiska och idiotiska resonemang, hon sa nåt om att jag skulle ha snackat ski om henne i 6:an osv osv osv, allt var tydligen ytterst relevant så här många år efter..
Så, efter att jag fick nog av hennes skitkastande så blockade jag henne igen, och den här gången är det för alltid. Fyfan vilken bitch.. Att jag ens kunnat inbilla mig att jag saknade henne.

hahahaha vilket pucko... skönt att du är av med henne! vilket tråkigt liv hon måste ha... sitta och grubbla över saker som hände i lågstadiet!! jösses

Äh, henne kan du mista, jag har erfarenhet av en väninna som bara bröt, varför vet jag egentligen inte, men många år senare tog jag mailkontakt och fick då veta att hon mådde dåligt av att träffa mig.
Med facit i hand så när jag tänker efter, så mådde hon nog mer dåligt av att hon inte kunde styra och kontrollera mig, hon hade tidigare brutit med vänner som hon inte kunde kontrollera.
När vi lärde känna varandra var jag mer lättstyrd och lättkontrollerad, men ju mer själständig, ju mer självkänsla jag fick, desto mer beslut tog jag efter eget huvud utan att verifiera besluten hos henne.
Exempel, jag bröt med en kille som hon ansåg vara rätt för mig (som var väldigt fel för mig), hon kände aldrig killen, men stämde uppenbarligen in på den bilden av man hon ville att jag skulle ha.
Jag flyttade utan att ha hennes godkännande.
Jag hade kontakt med en gemensam kompis som hon hade brutit med etc etc.

Nu vet jag lite mer om henne, då våra mammor umgås, och då vet jag att hon med ojämna mellanrum bryter med sina syskon och sina föräldrar när de gör och säger saker som inte passar henne.

En till erfarenhet av  bruten vänskap.

Sedan kanske du har lite höga förväntningar vad vänskap innebär, man kan ha kriser inom vänskapen också (fast din fd väninna verkar vara en ständig kris), och att en väninna skall vara engerad i ditt liv är också mycket väl begärt, lagom intresserad, men det räcker ofta och blir över.

Absolut, jag har aldrig begärt att hon ska engagera sig nämvärt alls, men att uttrycka sig som hon gjorde när jag bara frågade om hon ville se mina första bilder på min dotter och få till svar att "hon inte orkar" fast hon redan satt vid datorn och bilderna fanns på fb, det var lite väl tycker jag.. Hon har gjort liknande saker många gånger genom åren, alltid varit väldigt egoistisk, men jag har sett förbi det och försökt hålla vänskapen ändå, fast jag många gånger undrat varför jag vill umgås med henne öht..
Det som nästan var mest störande av alltihop var liknelser hon gjorde, jag sa att hon knappast kan tvinga mig att stå till svars för vad jag gjorde som 12-åring nu, framför allt när det var omogna skitsaker som de flesta barn gör, då sa hon att det kan hon visst det och att det är som att säga "jag mördade din katt när jag var tolv, men det spelar ingen roll för jag var ett barn".. Uh!?  Observera att det där med katten inte är något som hänt på riktigt, utan det var hennes jämförelse.. det jag hade gjort var att jag stod och pratade/viskade med en annan tjej när hon gick förbi och tydligen så tog hon det som att det var om henne.

Som jag skrev innan, denna väninna är inget att ha. I det fallet har det inget med dina förväntningar, för den damen verkar vara en som helst håller på ett bra avstånd.