Gatuförsäljare.

Om dom kommer fram så gå bara din väg utan att säga något. Så gör jag oftast :)

Jo det har ju blivit så, men det är liksom stressande att förhålla sig till. Man kommer gående, man ser hur dom siktar in sig..Hallå damen, vad ringer du med idag? Ler dom och så ska man behöva känna sig som värsta surkärringen. Jag tycker de ska lämna mig ifred. Stå där, och var tillgängliga då, men dyk inte på folk. Jag lovar att jag har kapacitet att själv gå fram om jag vill byta abonnemang.

Prova att shoppa i skärholmens centrum. Finns ju varaktiga stånd där, de är som iglar. Man blir haffad hela tiden, jag har börjat med att gå längs skyltfönstrena för att undvia stånden som står mitten av gången.

Nån som vet om de får betala för att stå där eller hur det funkar?

Provision kan jag väl tänka mig

Korrekt.

Jag tycker faktiskt att möten med dessa människor stundtals kan vara riktigt underhållande.
Fram tills för ett par veckor sedan hade jag en riktigt risig firmatelefon.
En av de sista dagerna jag hade den gamla telefonen, begav jag mig till A6, och blev som vanligt antastad av en mobilnasare utanför Coop Forum.
Denne frågade mig då vad jag ringde med och vilka kostnader, jag svarade att jag ringer med kontantkort, för cirka 100 kronor i månaden. (Vilket inte stämmer då jag uteslutande använder firmatelefon).

Försäljaren plockade upp en ny telefon och började osammanhängande prata om inbyggda superextramega-kameraobjektiv med femtionelva megapixlar, blalbbimond-pekskärmar med femtio miljoner färger eller vad fan allt hette. 
Jag fattade självklart nada, men låtsades denna gången vara intresserad.
Efter att försäljaren malt färdigt, ställde jag ett antal "självklara" frågor, t.ex. om det gick att MMS:a på den.
När mobilsäljaren börjat plocka fram diverse försäljningspapper och skit, plockade jag upp min gamla firmatelefon, och släppte den i golvet så att batterilocket och "fronten" lossnade, varefter jag frågade om de nyare telefonerna tål denna typ av behandling.

Killens min var obetalbar: "Öh, nej... det är nog inte så lämpligt".

Plockade upp min gamla telefon, sade adjö och gick därifrån hånskrattandes.

Otroligt barnsligt gjort!

Påflugna gatuförsäljare är djävulens påfund.

Vill jag mot förmodan ha en ny mobiltelefon, går jag helt enkelt in i affären och köper en.
INTE från någon jävla gatuförsäljare, dels för att risken för att bli lurad ökar, och dels för att den oftast påflugne försäljaren får provision för varje såld telefon.

Annars brukar det också fungera bra att bara blänga på dem innan de hinner inleda sitt anfall.

Det står var och en fritt att undvika kontakt med gatuförsäljare, men att tro att man är förmer eller smartare för att man medvetet förnedrar en gatuförsäljare är bara lågt. En vettig människa hade bara sagt, tack men nej tack och gått vidare.

Barnslig, vettig människa eller inte. Har man tiden och viljan att göra så varför inte?
Såna bittra människor som dig är vad man gärna undviker.

Bitter? Jag har ingenting att vara bitter över.

Eftersom jag har telefonen genom företaget så brukar de ge sig. förutom för ett tag sedan då jag och min kollega mötte en tele2 säljare. Han frågade självklart och vi svarade att vi har företagstelefoner, Då kontrar den stackaren med -fy fan vad ni ljuger, jävla lögnare.
Hans chef fick ett samtal några minuter senare.

Vad som jag lider mer av är alla dessa taxidårar som står precis överallt och blir förbannade om man inte vill åka med dem.

Ja precis.

Jag kan bli lite irriterad på själva fenomenet, men att trakassera dem är som sagt lågt.
Jag har aldrig haft några problem med dem tills för någon vecka sedan i Liljeholmens köpcentrum. Där var ett stånd som ville pracka på människor olika grejer för naglar och händer, och de vill då smörja in händer och fila naglar, för att sedan sälja på en detta. Jag sa ett klart och tydligt nej, medan jag försökte få min tvååriga dotter att följa med till tunnelbanan. Då står människan där och fortsätter att tjata. Säger att medan jag väntar på barnet kan hon få titta på mina händer. Jag säger nej igen, varpå hon frågar mitt barn om hon kan få låna mamma ett tag, det tog aldrig slut!

Tyvärr finns det väl även de som inte borde ha det jobb de har. En någorlunda rutinerad säljare vet att det är dummare att slösa bort sin tid på någon som verkligen inte är intresserad genom tjat och dylikt, än att att verkligen lägga sina krafter där det finns potential. Tyvärr är hela servicenäringen full av människor som är där för att de inte hittade ett bättre alternativ, snarare än att de är duktiga på vad de gör. Samma problem i hela Europa.